Höstsagor: Aomanjuskogen 3

Postat den

Aomanjuskogen 3 - Omslag

Det är höst, och alltså är det dags för en ny volym av Hisae Iwaokas Aomanjuskogen från Ordbilder förlag. Jag tyckte om den första volymen även om den inte var riktigt lika bra som en del andra Iwaokaserier jag läst; den andra kändes som om den blev snäppet bättre; den tredje fortsätter lyckligtvis den uppåtgående trenden 🙂

Lite kort recap om vad det är för en serie: Aomanjuskogen är vad jag skulle vilja kalla en modern shintoistisk saga. Inte bara naturen är besjälad i skogen för vindgudar, blomsterandar, dryader med mera får också sällskap av en soffande, en bokande, dörrandar och annat oknytt. Bland dessa varelser lever pojken Soichiro som med hjälp av en bok där han får en stämpel varje gång han gjort en god gärning hoppas på att få en belöning när boken är full: Att bli en vindgud tillsammans med sin älskade Shinako.

Som varje gång jag skriver om Aomanjuskogen måste jag nämna likheten med en dröm, en berättelse som inte riktigt är fast förankrad i den verkliga världen, trots att tonen i berättandet är mycket prosaiskt. Att det är en förunderlig och fantastisk värld serien utspelas i betonas aldrig utan alla karaktärerna tar det som den naturligaste sak som helst. Med andra ord, precis som i en dröm ifrågasätts aldrig det som sker och det är aldrig någon som blir förvånad.

Det är en väldigt behaglig känsla att läsa Aomanjuskogen, med det lugna tempot och där så gott som alla karaktärer är synnerligen godmodiga med vissa enstaka undantag som Nowaki, en annan vindgud. Men inte ens Nowakis ”ondska” känns som genuin; det är mer att han inte riktigt förstår skillnaden på gott och ont. Han är en gud så den typen av mänskliga värderingar är främmande för honom och därför handlar som ett obehagligt bortskämt barn på det sätt som främjar enbart honom. Men ibland finns det dissonans-ackord i den gemytliga stämningen och det kan framkalla en och annan kall kåre längs ryggen; det är oväntat och därför än mer skrämmande.

Fortfarande kan jag sakna de fantastiska vyerna i Iwaokas Saturn Apartments eftersom hon är så suverän på att frammana gigantiska tomma ytor, men de sagolika miljöerna i Aomanjuskogen är inte långt efter. Jag är glad att Ordbilder föresatt sig att inte ge ut serier som redan finns översatta till engelska för jag tror det finns många som mig som (nästan) lika gärna läser på engelska som svenska; det är väldigt roligt att vi får chansen att läsa den här serien som jag annars antagligen aldrig skulle fått chansen att läsa 🙂

Aomanjuskogen 3 - Soffa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s