Woman Rebel – The Margaret Sanger Story

Postat den

Woman Rebel - Cover

Okej, en ny bok av Peter Bagge vankas det idag. Kommer den vara bättre än de två senast recenserade, den usla Other Lives eller den senare och något bättre Reset? Läs på för svaret!

Woman Rebel – The Margaret Sanger Story är en biografi över Margaret Sanger, en förgrundsgestalt när det gäller preventivmedelsrådgivning, familjeplanering och kampen för kvinnors rättigheter. Boken följer hennes liv från födseln 1879 fram till hennes död 1966, med fokus på hennes kamp för att göra information om preventivmedel och sexualkunskap tillgänglig för alla. Det kanske låter lite torrt men det är det definitivt inte: Sanger slogs med vildsint energi mot konservativa politiker, präster, läkare; i princip hela etablissemanget. Att hon dessutom var övertygad vänster, politiskt sett, gjorde det inte enklare för henne, och att hon var kvinna var förstås det förskräckligaste av allt. Hur kan en så spröd varelse vilja tala om så hemska och obehagliga saker som hur barn blir till och vad man kan göra för att undvika att bli gravid om man inte vill det?

Woman Rebel - Besök i slummen

Jag förstår varför Peter Bagge blivit intresserad av att göra en serie om Sanger. Bagge gillar ju att överdriva känslor (han är knappast en finlirare när det gäller att skildra människors reaktioner) och Sanger som hela tiden är beredd att attackera och driva sin egen linje och ignorera alla andra känns som en typisk Bagge-karaktär. Att hon sen förutom att vara en skicklig övertalare också anslöt sig till idealet fri kärlek och umgicks med de allra mest kända personerna under många decennier gör bara historien ännu mustigare. Som hennes möte med sexologen Havelock Ellis som resulterar i en scen som skulle passat precis lika bra i Bagges tidning Hate, med undantaget att det här rör sig om historiskt korrekta detaljer istället för fantasifullt fiktioner 🙂

Men givetvis är det här också en serie med ett budskap. Om inte annat blir det resultatet eftersom så mycket av Sangers liv gick åt för att kämpa för en modernare syn på sexualitet och allt som hör till. Sanger ger ut undergroundtidningar där hon och hennes bekanta skriver om vad de anser viktigt, med resultatet att amerikanska posten stoppar all distribution på grund av det snuskiga innehållet (dvs artiklar om kvinnors rätt, preventivmedel, anarkistiska upprop (inte skrivna av Sanger men hon ansåg att alla hade rätt att tycka vad de ville)) och därefter ett fängelsestraff för henne själv. Hon håller föredrag för kvinnor om hur de ska skydda sig och det spelar ingen roll vilka hennes åhörare är eftersom alla har rätt till kunskap, oavsett om de är borgerliga storstadsbor från norr eller Ku Klux Klan-medlemmar från södern. Hon samlar pengar in pengar från vara vem det vara må för forskning efter bättre preventivmedel (bland annat till de forskare som senare framställde p-pillret), även om bidragsgivare som John Rockefeller Jr befann sig på den politiska motståndarsidan.

Woman Rebel - HG Wells

Kort sagt framstår hon som en beundransvärd person med extrem energi, en hel del kluriga egenheter, och säkert på många sätt frustrerande att jobba med, precis som alla fanatiker. Med andra ord ett utmärkt biografiobjekt!

Nog om Sanger, mer om Bagge.

Först måste jag säga att teckningarna såg bra mycket trevligare ut än i hans tidigare nämnda böcker. Den största anledningen till det är färgen för till skillnad från Other Lives och Reset är det inte längre gråskalor som gäller. Det känns lite underligt att vara glad över att Bagge tecknar i färg när jag är en av dem som tycker att hans bästa serie Hate förlorade en hel del när den upphörde att skapas i svartvitt. Men egentligen är det inte så konstigt: Bagge i svartvitt är en njutning medan Bagge med gråskalor är mycket tristare. Hans bigfoot-stil passade väldigt bra med hans grovhuggna svartvita stil med mycket skrafferingar och allmänt ruffiga känsla där en del av den känslan försvann med färgens intåg. Däremot var det inget direkt fel med hans teckningar i färg eftersom det fortfarande ser tydligt serieartat ut, i en egentlig väldigt klassisk komisk stil. Men hans gråskaliga serier däremot saknar både den omedelbara närheten hos det svartvita och den läsvänliga känslan från färgen. Ergo, helst svartvitt när han gör ruffiga, bökiga serier, färg när han siktar på bredare publik, men grått ska bort!

Vad gäller manus så har vi ju det lilla problemet med att det är en biografi och det ställer alltid speciella krav på författaren. Ska det bli en tjock biografi som täcker in allt som går? En tunn där fokus är på de viktigaste delarna? En fantasifull omtolkning där stora friheter tas?

Bagge har valt att göra en relativt tunn bok på enbart 72 sidor (om man inte räknar med de rikliga textnoterna i slutet) där han gör många korta nedslag i Sangers liv, ofta bara på en sida eller två. Tanken är nog att försöka ge en fullödig beskrivning av Sanger medelst blixtbelysning men själv tycker jag nog att det bara fungerade sådär. Det kändes rätt hoppigt och jag fick inget riktigt grepp på Sanger själv; jag skulle gärna sett åtminstone en handfull längre episoder för att få en djupare känsla för vem hon var. Enstaka scener fungerar givetvis bra eftersom Bagge när han får till det är skicklig på dialoger, speciellt när det är starka känslor med i bilden, men jag kan inte låta bli att tycka att serien skulle kunnat vara bättre.

Så, bättre eller sämre än Other Lives och Reset? Jag måste nog säga bättre för min del, trots brister, eftersom jag blev nyfiken på Sanger när jag läste och efteråt läst en hel del mer om henne; det gör också att serien nu känns bättre eftersom jag själv kan fylla i luckor som saknas och har en bättre helhetsbild. Därmed är jag också helt säker på att jag kommer komma ihåg den här boken bra mycket bättre än de andra två. Men som ren serie betraktad är den ungefär på samma nivå som Reset, förutom att teckningarna är mer lyckade här då 😉

Woman Rebel -Arrest

»

  1. Jag tyckte att serierna av Bagge som gick i Pox m fl tidningar hade något sympatiskt över sig. Senare gick han ju och blev ultra-konservativ, hyllade Ayn Rand mm, de serierna var jag inte lika förtjust i. Har han blivit radikal nu?

    Gilla

  2. Han var nog aldrig ultrakonservativ, han blev så vitt jag vet snarast libertarian (eller något dito), vilket matchar rätt bra med Rand, pro-Sanger osv. Egentligen inte en politisk riktning som finns i Sverige; det närmaste vi kommer är nyliberaler men det är inte samma sak egentligen, även om de har en del likheter.

    Gilla

  3. Ping: Battling Boy | Simon säger

  4. Ping: Battling Boy | Serienytt.se

  5. Det här är den sortens Bagge jag tycker är mest intressant att läsa, lika så den Bagge som gick i Reason. Växte aldrig upp med Hate utöver enstaka episoder i typ Epix men jag har läst det mesta av hans libertarianska funderingar. Vi tycker sällan eller aldrig lika men dom är mer som att han funderar högt än att han nödvändigtvis talar från någon Randsk påvestol.

    Gilla

  6. alltså måste tillägga att jag är negativ till libertarianismen för jag ser nu att det inte var så tydligt

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s