Saga

Postat den

Saga 8 - Cover

Två år gammal och 18 nummer lång har den hunnit bli, Brian K Vaughan (manus) och Fiona Staples (teckningar) science fiction-saga, och fortfarande håller den samma höga kvalité som från starten. Jag har läst den (nästan) sen den startade men det här är första gången jag skriver om den; jag ville vänta ett tag för att se hur den utvecklade sig och nu i och med att den tredje episoden avslutats (alla har varit sex nummer långa hittills) tänkte jag att det kunde vara dags 🙂

Saga är en serie där Hazel berättar om sin födelse och sitt liv, men därmed inte sagt att hon har huvudrollen; på första sidan föds hon men hittills har hon inte medverkat i historien mer än som ett knyte som måste tas om hand. Istället är det hennes föräldrar, Alana och Marko, som vi får följa i deras desperata försök att ge Hazel en någorlunda normal uppväxt. Vilket inte är det lättaste eftersom hela galaxen sedan länge splittrats i ett krig mellan två raser där Alana här till ena sidan, de bevingade, och Marko den andra, de behornade.

Änglar/demoner kanske någon tänker men så är det inte för i Saga verkar båda sidorna vara lika goda kålsupare. De har sedan länge glömt varför de slåss men vanans makt är stor, och dessutom är deras hemplaneter någorlunda rofyllda eftersom huvuddelen av krigshandlingarna utförs av andra raser som mer eller mindre tvingats liera sig med ena eller andra sidan. Men idén att någon av de egna skulle slå sig ihop med andra sidan är otänkbar, varför båda två gör allt för att döda Alana och Marko innan allmänheten fått höra vad som pågår.

Saga - Möte

Om det här låter som en standardberättelse à la Romeo och Julia kombinerat med storslagen space opera-action så är det förståeligt för en kort sammanfattning av handlingen får det onekligen att låta så. Men Saga är någonting helt annat, nämligen en liten tät familjehistoria med mycket humor och en underbar sense of wonder tack vare världen den utspelar sig i.

I den lilla världen lyckas Vaughan med att få alla personer som får mer tid på scenen att bli intressanta. Det spelar ingen roll om personen ifråga är en kontraktsmördare, en prins med en TV som huvud, eller en ultrakonservativ förälder som har svårt att förstå att deras barn kan umgås med en fiende; alla känns genuina och jag förstår dem, hur de har blivit som de är och hur de reagerar beroende på deras egna förutsättningar. Och framförallt, jag bryr mig om allihopa och vill att de ska gå dem väl (vilket inte alls är garanterat…).

I den stora förunderliga världen är det Staples som fascinerar. Det finns en hel del osannolikt konstiga varelser här, och groteska med för den delen; det är inte precis en framtidsvärld à la Hollywood där till och med skräpet ser designat ut. Här är det fysiskt så det förslår, och om det fysiska innebär en naken jätte med en förstorad och infekterad pung som riskerar att kväva någon av våra huvudpersoner, so be it!

Saga - The Stalk

Ja, Saga är inte en gravallvarlig historia. Istället är det en alldeles förträfflig blandning av humor och allvarliga känslor, precis som en riktig saga ska vara. Jag kan inte heller låta bli att tänka på Moonshadow, en 25 år äldre serie men med en snarlik känsla (som förstärks av att även den har formen av att huvudpersonen återberättar sitt liv). Saga är mindre mystisk och mer jordnära, men likheterna i känsla är stora. Och likheterna gillar jag också, det är inte för inte som Moonshadow är en serie som jag tänker på med mycket vänliga tankar (även om jag i recensionen påpekar att den har brister så är jag ändå väldigt svag för den).

En eloge också till Vaughan & Staples som har förståndet att efter varje avslutad historia (dvs sex nummer av tidningen) ta en paus i utgivngen för att försäkra sig om att Staples ska hinna med att teckna alla nummer istället för att behöva ta in en tillfällig ersättare. Frustrerande som läsare, men bra för kvalitén 🙂

»

  1. Men hjälp vad snygg den var!
    Dom pratar jämt om Saga på radioprogrammet Back to Work ända sen den började men jag har varit skeptisk. Älskade Y men avskyr stora delar av Ex Machina (som du, Simon, vet).
    Dom här teckningarna var delish!

    Gilla

  2. och jag var visst bättre på esperanto än jag trodde

    Gilla

  3. Då så, prova serien! 🙂

    Gilla

  4. jag läst lite i den idag. bra teckningar och visuella lösningar men problematiskt manus 😦
    är snart klart med första arc:en så vi får väl se.

    Gilla

  5. han säger snälla snälla ta på dig min ring

    Gilla

  6. Ping: The Private Eye: Framtiden för seriedistribution? | Serienytt.se

  7. Ping: The Private Eye: Framtiden för seriedistribution? | Simon säger

  8. Nu har jag läst alla 18. Måste hylla den underbara färgläggningen (som görs av Staples själv!) och den härliga textningen. Har vi en kandidat till bästa tecknare nånsin kanske? Usch hon höjer verkligen ribban.

    Gilla

  9. Ping: Ms. Marvel | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s