Klassiker av stora mått: Ashita no Joe/Tomorrow’s Joe

Så blev den klar till slut, den tjugonde och avslutande delen i Ikki Kajiwara (manus) och Tetsuya Chibas (teckningar) mega-klassiker: Ashita no Joe, historien om ungdomsligisten Kabuki Joe och hans kamp för världsmästartiteln i boxning. Jag läste några kapitel för några år sedan, tyckte den verkade sådär, och eftersom scanlationen verkade ha upphört efter bara några få volymer så skippade jag att läsa resten av det som var översatt.

Men så för något halvår sedan såg jag att en ny fan tagit vid och jag gav serien en ny chans. Och den här gången klickade det; efter att ha läst en volym eller två så fastnade jag för serien, och sedan dess har jag väntat med spänning på varje ny del.

För det här må vara en mer än 40 år gammal manga om boxning men den har inte åldrats alls. Det är en aggressiv serie, med en huvudperson som redan från början är arg på hela världen och inte drar sig för att slåss eller lura och bedra alla han träffar. Joe är ingen trevlig prick utan tvärtom en extremt enerverade ung kille som så fort någon visar minsta tecken på att bry sig om honom genast förolämpar dem och allmänt gör sitt bästa för att de ska tycka illa om honom. M a o, han är en typisk ungdom på glid som inte vågar lite på någon, och helt följdriktigt hamnar han snart på ett (hemskt) ungdomshem. Väl där försöker de andra intagna ta död på honom eftersom han hela tiden retar dem och vägrar anpassa sig.

Sen kommer boxningen in i Joes liv och motvilligt inser han att han faktiskt tycker om sporten. Inte för att vinna, det är aldrig hans mål, men för att få känna att han kämpat och fått chansen att slåss, att utmana motståndaren och i och med det hela världen.

Visst finns det en del klichéer här med osannolika kämpainsatser som man kan vänta sig i en boxningsmanga, men en av sakerna som gör den så speciell är att den aldrig väjer för det våldsamma och primitiva i sporten som skildras. Ringdöden tas upp och inte som någonting melodramatiskt utan som ett genuint trauma för den som dödat en annan under en match; hjärnskador skildras även de realistiskt och utan sentimentalitet som en reell risk. Och när det gäller samhället är det samma hårda bandage även där; klasskampen är allestädes närvarande och Joe är akut medveten om skillnaderna i förutsättning för en sån som han och hans vänner jämfört med de som har det bättre ställt. Med andra ord, känslor är det gott om (själv blev jag väldigt rörd på flera ställen, men framförallt förstås av det välförtjänt legendariska slutet) men känslopjunk saknas helt.

Jag villl egentligen inte säga mer för det är lätt att det blir spoilers här, och den här serien är värd att läsa utan sådana. Själv visste jag en del om hur det skulle gå men det gjorde inte så mycket för poängen med Kabuki Joe är inte huruvida han ska vinna sina matcher eller inte utan istället seriens skildring av ett människoöde där huvudpersonen aldrig riktigt passar in utan hela tiden marscherar efter sin egen inre trummas takt, en person som hela tiden stöter ifrån sig de som vill honom väl och som trots sin avighet och bitvis extremt irriterande personlighet ändå hittar några som envetet stödjer honom även i hans värsta stunder.

Några ord om Chibas teckningar också. Seriens utseende förändras rätt drastiskt över tiden, och lyckligtvis matchar förändringen Joes utveckling. I början ser serien mer ut som de flesta äldre japanska serier, med rätt mycket Tezuka-influenser och en relativt ”snäll” och rund stil som precis som Joe inledningsvis känns lite omogen, lite barnslig. Men efterhand blir det mer realism i teckningarna, samtidigt som Joe förändras från en extremt impulsiv och oeftertänksam yngling till en mer fundersam dito (men alltid beredd att explodera, om det behövs).

Så ladda ner och läs; det är en ytterst läsvärd serie. När det är klart kan jag också rekommendera en ypperlig och mycket längre recension av serien som också sätter den i sitt historiska sammanhang, skriven av personen som översatt det mesta av den; texten finns här men varning, den avslöjar precis allt som händer i serien.

Slutligen, ett smakprov från serien som fångar mycket av vad som gör den så bra (läs höger till vänster, såklart!):

 

Översättarens blogg med nedladdningslänkar: http://hoxtranslations.blogspot.se