Whispered Words

Postat den

Whispered Words - cover

Jahapp, det här var ett lite snöpligt sammanträffande: Jag har läst Takashi Ikedas serie Whispered Words lite av och till under några år; när några nya volymer scanlaterats har jag tagit dem i ett svep och läst. Och nu när jag precis har läst klart den nionde och sista volymen (scanlationen blev klar för ett år sedan men som sagt, det här är en serie jag då och då kommer på att jag vill läsa mer av) visar det sig att en officiell översättning ska börja ges ut. Utgivningsdag: Nu på tisdag…

Jag brukar ju bara läsa scanlations av det som inte finns översatt officiellt men ibland går det så här :-/

Hur som, se det här som en pre-recension av serien som snart börjar ges ut!

Sumika Murasame är 15 år gammal, smart, stark, och stor; hon har sedan barnsben tränat karate eftersom hennes far äger en dojo. Hon har hela tiden känt sig utanför och i stort sett saknat vänner eftersom andra ser henne som så udda/ovanlig. Men en god vän har hon, den bästa: Ushio Kazama. Tyvärr gör det inte att hon lättare kan få andra vänner eftersom andra betraktar även Kazama som en skum typ: Hon är nämligen lesbisk.

Tidig sida

Tidig sida

Kazama har dessutom väldigt lätt att bli förälskad och låter alltid hela världen få veta det. Hennes smak är det söta, det urgulliga, dvs de som är lite småväxta, näpna och försynta. Men när serien tar sin början har Murasame fått det jobbigt eftersom hennes vänskapliga känslor för Kazama övergått till någonting mera, till kärlek. Och Murasame är ungefär så långt från Kazamas drömflicka man kan vara. Plus att ingen anar Murasames känslor eftersom hon aldrig visar dem öppet, så alla, inklusive Kazama, utgår från att hon är intresserad av pojkar. Murasame själv har egentligen ingen uttalad läggning åt vare sig det ena eller det andra hållet, det enda hon vet är att hon älskar Kazama.

Så det är bakgrunden, och det här är någonting som jag som läsare får reda på redan i första kapitlet. Inte så dumt upplägg, men när jag läst typ de två första volymerna var jag ganska besviken. Ingenting i serien tog upp det egentligt knepiga i situationen utan det kändes som en helt ordinär blandning av humor och romantik, och trist nog en opersonlig sådan dessutom. Idiotiska missförstånd, en uppsjö klichékaraktärer där den enda med en gnutta djup var Murasame själv, för t o m Kazama var bara ett generiskt lufthuvud vars enda egenhet var att hon var lesbisk, men den egenskapen hade ingen som helst betydelse i serien.

Därför slutade jag läsa serien, och först något/några år senare fick jag för mig att ge den en chans till efter att jag på något sätt (minns inte var/hur/vem) fått höra att den var läsvärd. Två-tre volymer till och det visade sig stämma alldeles på pricken 🙂

Sen sida

Sen sida

Det som händer efter ett tag är att Ikeda börjar ta seriens handling och personer på allvar, och gör ett genuint försök att sätta sig in i hur en sådan här relation skulle kunna förlöpa. Känslorna blir på riktigt och karaktärerna djupnar, fortfarande dock med huvudfokus på Murasame men även Kazama växer. Fördomarna mot lesbiska tas likaså på allvar och det blir kämpigare både för Kazama som är så öppen men även för Murasame som inte riktigt vet vad alla runtomkring henne, Kazama, familj, och vänner (hon samlar på sig fler vänner under seriens gäng, varav majoriteten är lesbiska) ska tycka om de får reda på hennes känslor. Ikeda ber om ursäkt i ett efterord till en av volymerna över att hennes huvudpersoner gråter så mycket och att det är en så deppig stämning istället för inledningens lättsamhet, men enligt mig är det bara till det bättre.

Det är inte det att Whispered Words blir en lika initierad skildring av HBQT som den fantastiska Wandering Son, men det blir en väldigt mycket bättre och intressantare serie än jag trodde i början. Den känns hela tiden som en mainstream-serie med ett i grunden gott humör som garanterat kommer sluta lyckligt, tecknat i en stil som inte precis utstrålar personlighet, men innehållet sticker ut lite försiktigt. En av vännerna har tydliga drag av transperson utan att Ikeda någonsin bombastiskt pekar på denna och övertydligt talar om det; en viss (försiktig men ändå) kritik av Japans förbud mot giftermål för homosexuella dyker också upp.

Ett måste är den inte (läs Wandering Son om ni bara ska läsa en japansk serie med det här temat) men jag misstänker att den tack vare sitt vanliga och oförargliga utseende kan få en hel del läsare som kanske blir lite förvånade över hur den utvecklas, vilket jag gillar. Så om ni köper den nu på tisdag och tycker att den är lite trist så fundera på att inte ge upp alltför snabbt 🙂

Whispered Words - kärlek

»

  1. Ännu en seinen lebb serie… Alltså jag fattar inte demografi-systemet. Kan vi inte få en josei lebb serie nån gång.
    Eller öht varför finns det en sån uppdelning.

    Gilla

  2. Mm, lite förvirrande tycker jag med. Men när det gäller den här tycker jag att framför allt den senare delen, dvs när den blivit bra, så känns det väldigt långt från seinen. Fast jag är såklart inte precis en expert på genrerna!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s