A Taste of Chlorine

Postat den

A Taste of Chlorine - cover

En bassänglängd. En till. Och en till. Alla som har simmat någon gång kan nog känna igen sig; svidande ögon, de kala väggarna, minut efter minut med att titta upp i taket, svårigheten att navigera mellan de andra simmande, och lukten av klor. Bastien Vivès A Taste of Chlorine fångar känslan på pricken: 144 sidor som i princip bara består av scener, ofta utan ord, från bassängen där en namnlös ung man en dag börjar simma för att korrigera sin sneda rygg.

Hans teknik är sådär och han spenderar en hel del av tiden med att hänga i bassängkanten (en av mina favoritställen att hålla till på i bassänger) och titta sig omkring. Efter några besök fångas han intresse av en skicklig simmare, en ung kvinna som verkar träna på onsdagar liksom han. Hon erbjuder sin hjälp med att rätta till hans teknik, han blir mer intresserad av simning, och snart ser han fram mot onsdagarna då ha återigen får se henne.

A Taste of Chlorine - lektion

Mer dramatiskt än så är det inte. Är det en kärlekshistoria? Tja, kanske det; det finns inslag av det men min känsla är ändå att än viktigare än kärlekshistorien är det att skildra den publika simbassängens unika miljö. Och för den delen, att se om det går att göra en serie som i princip helt utspelar sig i ett enda rum (den enda andra miljön som syns till är några få sidor där huvudpersonen besöker läkaren som rekommenderar honom simning för ryggproblemen).

Med tanke på att den enda andra serie av Vivès jag läst, To My Eyes, också den var extremt konsekvent i sitt bildspråk tror jag nog att han gillar den formella leken, att se hur långt man kan gå när det gäller att göra en serie med stora begränsningar i vad som får visas och inte. Det trevliga är dock att hans serier inte på något sätt blir svårlästa akademiska övningar utan tvärtom berättar enkla historier; ibland kanske lite väl enkla med tanke på båda seriernas ganska klichéartade kärleksskildring.

Men jag gillar ändå Vivès. To My Eyes teckningar tilltalade mig mycket mer rent allmänt sett, men å andra sidan lyckas A Taste of Chlorine nästan få mig att just känna lukten av klor, så perfekt fångar han atmosfären. Och lyckade formella experiment är alltid skoj att se. Så den enda egentligen invändningen jag har mot boken är en som Vivès egentligen inte rår för för det är en invändning som ofta är ett problem för serieböcker i allmänhet: Det är en dyr läsning. 150 kr för en bok som tar kanske en kvart att läsa är saftigt, minst sagt :-/

A Taste of Chlorine - simma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s