Skyttegravskriget

Postat den

Skyttegravskriget - omslag

Det kändes nästan som ett personligt tema på SIS i år: Svensk utgivning av riktigt bra europeiska serier jag redan recenserat. Som Émile Bravos Spirou-bok, eller dagens likaså suveräna serie: Jacques Tardis Skyttegravskriget som jag skrev om när den amerikanska utgåvan It Was the War of the Trenches kom ut.

Som med Bravos bok rekommenderar jag att man först läser min äldre recension; här kommer jag ta upp några nya reflektioner efter att ha läst den svenska versionen.

Fyra år efter att ha läst serien första gången är den fortfarande lika förkrossande stark i sin avsky för kriget. De korta berättelserna om olika människoöden i skyttegravarna saknar helt sentimentalitet eller känslomässiga utsmyckningar. Allt är nerskalat till det absolut mest basala. Hatet mot de som startade kriget, och mot de som profiterar på det. Meningslösheten. Avtrubbningen som gör att de mest groteska upplevelser ses som fullständigt normala.

När till exempel en soldat klättrar upp ur sin skyttegrav och går mot sin död utan några stora åthävor eller sista ord behövs inga förklaringar: Skildringen av kriget gör att det på något sätt känns som en helt rimlig och närmast vardaglig reaktion.

Det är en, kort sagt, helvetiskt bra serie, den bästa Tardi-serien jag läst. Första världskriget är ett ämne han återkommer till gång på gång, ända från starten då hans första publicerade bok var Den ödesdigra resan. Alla hans krigsserier är inte lika bra men det märks alltid att det är ett ämne han känner djupt för, och när han som här lyckas i det närmaste perfekt med både manus och teckningar kan jag inte annat än kapitulera som läsare.

Några ord om Placebo Press utgåva: Bra översättning, snygg formgivning, skarpt tryck. Med andra ord, precis som jag skulle ha önskat om jag fått som jag ville. Jag trodde nog inte att Tardi var den troligaste kandidaten för utgivning på svenska, men jag är bara glad att jag hade fel. Och att just den här boken skulle översättas är förstås extra roligt eftersom den är en stor personlig favorit 🙂

Skyttegravskriget - Gaspard

»

  1. Synd att många av dom svenska utgivingarna på sistone inte riktigt får till textningen. Det är ju inget som förstör serien helt, men det stör mig ändå.

    Gilla

  2. Jag gillade textningen här, dvs framförallt bokstävernas utformning; nära Tardis egna utan att kännas maskinellt gjort.

    Gilla

  3. Det känns maskinellt gjort och spretigt. Om du tittar på en ensam bokstav ser det bra ut. Om du ser på ett ord så ser det inte så bra ut.
    Det ser ut som du vet lösensummebrev att dom har klippt ihop bokstäver. Eller som att lyssna på denna: http://idiomdrottning.org/11-the_radio_free_vestibules-laurence_olivier_for_diet_coke.mp3
    Riktningar och flöden bryts och vänder kors och tvärs. Se på prickarna i ordet ”jävel” till exempel. Eller dom identiska g i ”tog sig”.
    Älskar ju placebo press så det känns synd att det första jag kommenterar om någon av deras album är något negativt.
    Men tycker detta har varit en störande trend, den svenska nyutgivningen av Mumin var också förstörd på samma sätt, och det finns fler. Förstår inte hur Apart har fått ihop det med TWD för där har jag hittills inte känt av samma problem.

    Idealet för mig är ju 80-tals Kalle Anka innan dom slutade med Helvetica 🙂 Det som dom bytte till kort efter var dock superfult.

    Gilla

  4. Det är inte bara en snobbgrej, jag tycker den är svår och jobbig att läsa.

    Gilla

  5. Ping: Årskrönika 2014: Serierna | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s