Musse Pigg – Magins mästare

Postat den

Magins Mästare 1 - omslag

Italienska Musse Pigg-serier, någon?

I vintras fick jag syn på en bok på Pressbyrån som hette Kalle Ankas Pocket – Magins Mästare 2/2013. Jag har inte läst några nyskrivna KAP på en herrans massa år så varför jag plockade upp och tittade i den här vete fåglarna, men det gjorde jag i alla fall (jag är väl medveten om att jag ibland skriver i alla fall och ibland iallafall och att det första är mer korrekt, men dagshumöret får avgöra!). Det visade sig vara en lång sammanhängande historia som skulle utges i flera volymer, med fantasy-inslag. Jag blev lite sugen på att se hur det skulle fungera och, tja, nu har jag läst det dryga tusentalet långa eposet och tänkte recensera det 🙂

Det var knepigt att förstå vad det egentligen var för en serie och hur utgivningen var tänkt; Egmont var otydliga, och det var livlig googling som till slut hjälpte mig att förstå att serien egentligen börjat flera år tidigare, 2007, med en 512-sidig bok som hette Kalle Ankas Pocket Special: Magins Mästare, och att samma författare, Stefano Ambrosio, nu hade skrivit en längre uppföljare som ges ut på svenska som Magins Mästare 1-3/2013. Som den fullblodsnörd/idiot jag är insåg jag förstås att jag först måste läsa den äldre serien innan jag började på den nya, och det tog ett tag att hitta den (Blocket to the rescue!). Sen var jag tvungen att försöka hitta del 1 & 3 av den nya eftersom det visade sig att 3:an redan kommit ut och slutat säljas (min Pressbyrå hade kvar 2:an av någon anledning). 1:an sålde Egmont direkt på sin hemsida men 3:an fanns inga spår av; till slut fick jag hjälp av en Serieforum-läsare som hade sett att den fanns kvar på Sturups flygplats och köpte en till mig. Jag kan inte komma på när det senast varit lika svårt att få tag på en serie jag ville läsa, och det var inte ens serie som jag var säker på var det minsta intressant; jag hade fortfarande bara läst baksidan av bok 2…

Nog om det, nu till serien! Spoilers galore!

Magins Mästare - Begynnelsen

Musse, Kalle och Långben är alla mer eller mindre (mest mindre) framgångsrika trollkarlar som deltar i en världsomspännande turnering där vinnaren för förlorarnas magiter/diamagior (översättningen varierar), ädelstenar som ger innehavaren trollkraft. Den som vinner dem alla kommer bli trollkarlarnas konung, magins mästare, och kommer kunna styra över all magi, och ett sånt pris drar förstås till sig allehanda skurkar, som Svarte Petter, björnbusarna, Magica de Hex, och givetvis den mörka herren som styr över dem, Spökplumpen själv. Den äldre serien skildrar hur turneringen slutar, medan den nyare visar vad som händer efteråt.

Låt mig börja med det som är bra: En styrka hos de italienska Disney-serierna tycker jag alltid varit de mycket intressantare bikaraktärerna som används flitigt. Här ser vi en läskig Spökplumpen (omaskerad och maskerad), en smart och underhållande  Trudi (Svarte Petters flickvän), en Magica med mer djup än vanligt, Gittan, En Svarte-Petter som inte är alltigenom ond (det reserveras för Spökplumpen) med flera, för att inte tala om det självklara i att Musse, Kalle och alla andra umgås tillsammans. Ett myller av personer som fungerar bra tillsammans, och det är kul att se att kvinnorna faktiskt är intressanta de med; jag älskar Carl Barks men jag kan inte precis påstå att han var bra på kvinnliga bifigurer (med Glittriga Gullan som enda eventuella undantag), medan de italienska pocketserierna alltid varit bättre på det, även om det även här är de manliga huvudpersonerna som tar absolut mest plats.

Sen gillar jag också teckningarna som är typiskt fartiga och spontana. Det är helt enkelt kul att se hur de olika tecknare väljer att rita Kalle, Musse och de andra eftersom de har rätt fria händer i hur det görs.

Handlingsmässigt är det mer si och så med Ambrosios manus. Den äldre serien är ärligt talat inte särskilt bra; en tävling, någonting händer, Musse/Kalle/Långben löser problemet; en till tävling; osv. Det är vare sig särskilt spännande eller särskilt roligt utan på sin höjd OK. Att det är en lång historia märks det heller inte så mycket av utan det känns som om Ambrosio när som helst skulle kunnat bestämma sig för att nu var det dags att skriva avslutningen, så det är inte så mycket planerad uppbyggnad av den stora historien som gäller. Knappt godkänt, skulle jag säga.

Men första boken i den nya serien är betydligt bättre. Efter att ha vunnit kronan är Musse nu magins mästare, som titeln utlovar, men med stora krafter följer stort ansvar och Musse är inte mästare på det gebitet. Han blir trött, han blir svag, han blir ett lätt offer för onda krafter som vill styra honom (gissa vem?). Det här är bitvis riktigt bra, även om manuset i sann Kalle Ankas Pocket-anda fortfarande ofta känns hoppigt och ryckigt. Den allvarliga huvudhandlingen känns tajtare plottad, och det finns fina små bihistorier med exempelvis Svarte-Petter och Magicas vän Neraja. Så högt betyg, tveklöst!

Magins Mästare - Musse

Sen blir det tyvärr sämre igen. De två avslutande böckerna (med varsin avslutad handling) är mer av typen ”Vi gör väl en till bok eftersom den förra sålde bra” och manusen blir återigen förutsägbara och lätt osammanhängande. Bättre än den äldre serien men klart sämre än bok 1. Såhär någon vecka eller två efter avslutad läsning har jag redan glömt detaljerna i vad som hände i dem, och snart kommer jag nog ha glömt bort även de stora dragen.

Allt som allt skulle jag säga att det var roligt att läsa serier à la Kalle Ankas Pocket igen och en längre sammanhållen serie dessutom. Sen var den som sagt egentligen inte så bra (undantaget bok 1/2013 då) så det är ingenting man måste leta upp, framförallt inte om det innebär lika mycket jobb som jag hade. Men det är roligt att se att det kommer ut lite småudda Disney-serier fortfarande 🙂

PS. För den som vill läsa bok 1/2013 så är det lyckligtvis så att det är den enda som Egmont ens låtsas om att den finns, om man kollar på internetbokhandlar. Vare sig bok 2/2013 eller 3/2013 är listade någonstans så vitt jag kan se, men 1/2013 finns att beställa, till reapris dessutom, på Egmonts egen sida http://www.univers.se; sök bara på ”Magins mästare” så poppar den upp. DS.

PPS. Varför skriver jag 1/2013 och inte bara bok 1? Jo det är nämligen så att det finns både 1/2014 och 2/2014 också, med titeln Magins Mästare. Men serierna där har ingenting med dem jag skriver om att göra utan är ”vanliga” italienska serier med fantasy-teman. DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s