Cul de Sac

Postat den

Cul de sak - Lekplats

  • Lycka: Att läsa en serie som är underfundig, smart, excentrisk och som jag dessförinnan bara vetat om att den fanns, men ingenting mera.
  • Sorg: Att samma serie bara existerade i 3,5 år innan den lades ner på grund av att skaparen, Rickard Thompson, drabbades av Parkinsons.

The Complete Cul de Sac samlar ihop hela den syndikerade serien tillsammans med ett urval tidigare seriesidor som Thompson gjorde innan serien lanserades i stor skala. En box, två böcker, 648 sidor underbar läsning, trevligt presenterat med godkänt tryck och mängder av kommentarer från Thompson om bakgrunden till den kommenterade strippen; ibland är det nästan för mycket av det goda med det sistnämnda eftersom jag vill fortsätta läsa serien samtidigt som jag inte kan låta bli att se vad Thompson har att säga 🙂

Så för den som liksom jag levt i en bubbla och missat den här serien, 2000-talets hittills bästa dagstidningsserie, vad handlar Cul de Sac om?

Alice Otterloop förstås, en fyraåring med en inte helt lätt personlighet. Hon får fixa idéer (som att hon önskar sig ”a big, ugly fountain” som julklapp), hon terroriserar sina dagiskamrater (som luttrade omedelbart känner igen tecknen på en dålig Alice-dag varpå de kan inrikta sig på att härda ut), hon har en så kallad bästa vän som hon aldrig kommer ihåg vad hon heter (och den bästa vännen verkar inte riktigt vara överens med Alice om deras relation), hon älskar att dansa på det upphöjda locket till en avloppstrumma. Kort sagt är hon ett enormt frustrerande energiknippe som det ska mycket till för att andra ska tåla henne.

Cul de Sac - Little Neuro

Därför är det tur att hennes familj inte så lätt låter sig rubbas. Som hennes mamma som har mycket humor och ser det roliga i sin dotter, och som inte heller drar sig för att skämta med henne. Eller hennes pappa som lever i sin egen lilla värld, dvs sin minimala bil; när han skjutsar Alice någonstans i den hummar han, sjunger eller gör någonting annat vilket alltid gör Alice lite sur. Delvis för att hon tycker han är jobbig, men mest misstänker jag för att hon inte fån någon chans att själv vara i centrum 😉

Och sen finns förstås hennes bror Petey, som man med gott samvete kan kalla en andra huvudperson. Han låter sig sällan störas av Alice, trots att hon envisas med att komma in i hans rum och prata med henne (eller rättare sagt, hålla långa monologer); han har ofta fullt upp med att läsa sin favoritserie Little Neuro, en referens till klassikern Little Nemo med den skillnaden att Neuro aldrig gör någonting, kanske inte ens rör sig. För Petey som hatar allt som överraskar eller bryter monotonin låter det nog som en drömtillvaro. Han är stolt över sin topplacering på listan över världens mest kräsna vad gäller mat (han provar aldrig någonting nytt och hans mamma köper specialmat som ska smaka så lite som möjligt); han hatar att vara utomhus; när han blir stressad (dvs mkt ofta) reagerar han antingen med att försöka bita av sig armen eller med att få en utomkroppslig upplevelse.

Han är en mycket egen karaktär som inte påminner om någon annan jag läst om. Alice är rolig och en fantastisk huvudperson, men Petey är den som jag tycker gör serien till någonting ännu bättre, för utan honom skulle Cul de Sac visserligen varit en rolig serie med underhållande bifigurer men han är den som tillför den nödvändiga sältan. Jag förstår att när Bill Watterson (som är ett stort fan till Cul de Sac) bidrog till en auktion till förmån för Thompson och hans sjukvårdskostnader så valde han att göra ett porträtt av Petey.

Cul de Sac - Petey

Det märks nog att jag är väldigt svag för den här serien, och då har jag ändå inte nämnt teckningarna. Det är lite smådarriga ibland, de har en lätt gammeldags känsla med vibbar både av klassiska serier och illustratörer som Maurice Sendak, och Thompson har en väldigt levande linje och en kärlek både till sina figurer och till seriemediet som är hur uppenbar som helst. Suggestiva är de dessutom, kanske mest tydligt i de ofta förekommande teckningarna av Alice lekplats med dess gigantiska rör-rutschkanor (finns det något svenskt ord för sådana?).

Så för den som inte läst serien innan, gör det; det här är väldigt, väldigt bra!

Cul de Sac - Söndag

Boken finns att köpa bland annat här:

»

  1. Äntligen kom denna efterlängtade rec upp! Som du har gjort ett bra jobb med (förutom att du taggat den i wordpress med en felstavad version av seriens namn)!
    Grattis Simon BRA JOBBAT!
    Jag gillar Cul-de-Sac och tror jag ska sätta tänderna i att läsa allt snart.
    Även om Cul-de-Sac (som jag tror betyder återvändsgränd) för vår generation nog alltid kommer vara detta:

    😦 har alltid haft en lite negativ association till namnet därför eftersom det var där jag först såg ordet.

    Gilla

  2. Ping: Årskrönika 2014: Serierna | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s