Ikappläsning: Rachel Rising

Postat den

RR20 pgs1-24.indd

Så, Rachel Rising, Terry Moores skräckserie som nu hållit på några år, och nyligen avslutade den första längre arcen (har fortfarande inte kommit något bra svenskt ord för engelskans arc…) i och med nummer 24.

Det hela börjar dramatiskt, när Rachel klöser sig upp från den grop hon blivit begraven i efter att någon mördat henne. Hon kommer inte ihåg vad som egentligen hänt; det hon märker är att hon varit saknad några dagar, att husdjur blir upprörda när de möter henne, att minusgraderna utomhus inte påverkar henne, och en del annat som alla pekar på att hon är död.

Men det är inte bara Rachel som drabbas; hela samhället Manson där hon bor dras in i en virvelvind av försvinnanden, mord, och egendomliga människor som dras till staden. Vad som egentligen ligger bakom är fördolt i Mansons historia, och Rachel och hennes närmaste vänner visar sig vara personligt involverade.

Precis som hans Echo som jag skrivit om tidigare är det här alldeles utmärkt underhållning, till och med  snäppet vassare än den äldre serien. Det är en övernaturlig thriller som är både spännande och skrämmande, och med ett persongalleri som jag gillar: Rachel själv, hennes bästa vän Jet (som ofta när det gäller Terry Moore är det ett kvinnligt vänskapsförhållande som är den viktigaste relationen i serien), Rachels envist vetenskapligt sinnade onkel, och framförallt den unga Zoe som under seriens gång förvandlas från en rätt klichéartad Ond övernaturlig liten flicka tills en mycket intressantare person som är både skräckinjagande, charmig och rolig (mot slutet är det hon som står för humorn i serien).

Rachel Rising 024-003

Fast det är klart, precis som Echo småirriterar jag mig på kvinnornas näsor (de yngre alltså, ju äldre de blir desto bättre blir Moore på att teckna dem personligt) och att relationen mellan Rachel och Jet givetvis har en sexuell biton utan att det är riktigt uttalat; det är givetvis inget fel på det i sig, men jag har alltid haft en känsla av att Moore bara inkluderar sånt för att det är lite lagom kittlande sådär, och det känns lite trist (fast jag kan ha helt fel förstås!).

Så, det var dagens lästips och utan alltför mycket detaljer om serien, och det är medvetet: Det är inte en serie som skulle må bra av djupare analys, därtill är den alltför enkel, men det är kul att läsa den och att se vad som händer 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s