Cape Horn

Postat den

Cape Horn - cover

Ahhh, bättre igen!

Efter förra inläggets europeiska besvikelse Legends of the Tour var det skönt att läsa någonting som överraskade positivt från vår del av världen: Cape Horn, en 228 sidor tjock inbunden bok skriven av Christian Perrissin och tecknad av Enea Riboldi.

Så ”vår del av världen” gäller var skaparna kommer ifrån, medan handlingen självklart utspelar sig i Eldslandet. Tiden är det sena 1800-talet, när området på allvar börjat kolonialiseras av guldgrävare, missionärer och för den delen även av Argentina och Chile. Inledningsvis får vi följa några guldtjuvar, en ensamseglare med problem, ett franskt forskningsfartyg, och en missionär som försöker både undervisa den ursprungliga indianbefolkningen i kristendom och lära sig deras språk. Deras öden kommer alla knytas samman, och mestadels med tragiska följder.

Cape Horn har en avslappnad syn på hur man berättar en historia. Egentligen är det en i grunden mycket ordinär berättelse som presenteras: en numera sjaskig man som uppenbarligen har en tragisk bakgrundshistoria från när han levde i bättre omständigheter; en missionärsdotter som gör sitt bästa för att stoppa den förfärliga behandlingen av indianerna; män som förblindats av guldfeber; soldater som efter att ha förpassats till en avkrok helt slutar bry sig om ordrar och disciplin. Så inte mycket originalitet där, men sättet det presenteras på gillar jag, när handlingen flyttar över från en person till en annan på ett väldigt okonstlat och samtidigt smidigt sätt som ger serien en egen känsla.

Cape Horn - view

Plus att miljön gör sitt till. Eldslandet, kallt och eländigt trots att det mesta av serien utspelas på sommaren, är en ovanlig miljö för en sån här serie; det vanliga hade givetvis varit att den tagit plats i vilda västern (det vore mycket enkelt att flytta den dit). Men att det är ett åtminstone för mig obekant landskap gör att jag blir mer intresserad av allting, som de olika indianstammarna, den ohyggliga rasismen, och de politiska spelarna.

Med andra ord är Cape Horn ett bra hantverk som lyfter från det ordinära tack vare några lyckade val av Perrissin (Riboldis teckningar är helt OK men utan någon egentlig personlighet; jag betvivlar att jag skulle känna igen hans teckningar om jag såg dem någon annanstans). Och jag blev nyfiken på att läsa mer om Eldslandet under den här tiden och blev glad när jag såg hur pass mycket som är baserat på verkligheten; glad för att det aldrig kändes som en torr dokumentär utan istället som ett bra drama, men mindre glad med tanke på hur realistisk skildring av hur befolkningen behandlades var 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s