Sagor från Kobrans tid 1: De älskande

Postat den
Sagor från Kobrans tid 1 - omslag

(Min scanner har gett upp andan så tyvärr har bilderna lite lägre upplösning än jag skulle önska idag)

Jahapp, på allmän begäran (dvs på 2 av 3s förslag) blev den första serien jag läste i min stora Att läsa-hög Enrique Fernández Sagor från Kobrans tid 1: De älskande; som titeln antyder är det här första delen av två, och den avslutande boken kommer på svenska nästa år enligt förlaget Ordbilder Media.

Ordbilder gillar helt klart Fernández, det här är den tredje boken av honom de översatt till svenska, och hittills har det varit stor variation på dem. Den första, Den glädjelösa ön, var en charmig liten berättelse där den stora behållningen för min del var i de underfundiga varelserna. Den andra, Aurore, var en mytologi berättelse med inuitiska (inuitska?) inslag. Och SfKt1:Dä är en orientalisk saga med drag av Tusen och en natt.

Närmare bestämt handlar den om det unga paret Sian, en fattig flicka som av sina föräldrar säljs till ett hus där rika män köper sig en hustru (eller en slav, beroende på smak), och Ivri, en ung mästertjuv. För att undvika att Sian ska säljas planerar de att Ivri ska smyga sig in till henne och att de ska älska, varpå hennes förlorade oskuld ska göra henne ointressant för köparna.

Tyvärr befinner hon sig på tredje våningen, så när Ivri ska klättra uppför fasaden upptäcker kvinnorna på de nedre våningarna honom och drar in honom till sig…

Så precis som i Tusen och en natt spelar erotik en stor roll i serien, och efterspelet till Ivris äventyr leder också till våldsamheter och krig. Och allt presenteras av en berättare som i klassisk sagostil förklarar vad som händer, kommenterar personerna och vad de gör, vilket gör att det nästan mer känns som en rikligt illustrerad saga snarare än en serie:

Sagor från Kobrans tid 1 - Ivri

Den speciella tonen gör att boken känns ovanlig och personlig, men efter ett tag blir det lite för mycket av det goda, med lite för många ”och sen hände X, och sen hände Y, och sen…”-scener. Själv började jag känna mig lite uttråkad och saknade fokus på personerna snarare än bara den rena handlingen; Ivris personlighetsförändringar (Sian är inte alls med lika mycket, det är Ivri som står i fokus) kom alltför abrupt så att jag inte brydde mig så värst mycket om dem, och de stora känslorna som beskrevs så utförligt och elegant i texten saknade inlevelse.

Varpå Fernández lägger in en sida (nr 24, så knappt halvvägs in i boken) där publiken som lyssnar på sagoberättaren säger ungefär samma sak:

”…Dessutom skulle det vara lättare att hänga med om du lade av med den där högtravande och mässande tonen. Den står mig snart upp i halsen.”

Och jodå, berättaren tar vid sig av kritiken och resten av albumet är på en mycket mer personlig nivå, där vi får följa Ivri och hans nya vän Maluuk när de försöker störta tyrannen Kobra och också eventuellt återförenas med Sian. Istället för att flera år kan avhandlas på en enda sida drar berättelsen också drastiskt ner på takten, och resten av albumet utspelas under någon enstaka dag. Jag hoppas och tror att det avslutande albumet kommer fortsätta på samma sätt.

Med andra ord, manuset är efter en lite trög inledning klart godkänt; om det blir mer än så får vi se när historien är avslutad. Det jag skulle vilja se mer av är ännu mer personlighetsskildring för fortfarande är Ivri inte helt lätt att förstå sig på, och Sian har vi som sagt sett väldigt lite av.

Och teckningarna?

Jodå, som i Fernández tidigare böcker är de med beröm godkända. Här är det framförallt illustrationerna med mycket rörelse som är lyckade, dvs oftast de med Ivri i aktion. Fernández har en stil som ibland kan bli en gnutta stel så därför gillar jag att han här lagt ner så mycket energi på just att skildra rörelse. Som vanligt provar han också diverse olika tekniker i sina teckningar, som att helt undvika sin vanliga målade stil på några ställen; jag misstänker att han helt enkelt tycker att det är roligt att testa olika saker, och pluspoäng för det!

Allt som allt skulle jag säga att mitt slutomdöme om SfKt1:Dä måsta vänta på del 2. Jag gillar teckningarna här, som synes, men vad gäller manuset beror det väldigt mycket på hur Fernández får till avslutningen. Det här albumet som en fristående bok är lite för obalanserat och splittrat, men det finns goda möjligheter att tvåan kommer att fixa till balansen. Tummar hålls!

»

  1. Jag tror jag ska köpa denna. Och se om vad den nu heter, Richard Williams film om en skomakare. Det är ju ändå prep inför Al-Qadim!

    Gilla

  2. Den här tror jag jag ska köpa och så ska jag se om Tjuven och Skomakaren. Allt för att få inspiration inför Al-Qadim!

    Gilla

  3. När det gäller språkfrågan så skulle jag säga ”med inuitska inslag” på svenska och kanske ᐃᓄᑦᑎᑐᑦ på inuktitut.

    Åh, den här serien vill jag köpa, och så ska jag se på Tjuven och Skomakaren en gång till. Allt för att preppa inför Al-Qadim!

    Gilla

  4. @Sandra: Av ngn anledning klassades kommentarerna som spam av Akismet (motorn som kollar kommentarer); nu är de godkända så de syns. Blev lite upprepningar ser jag 🙂

    Gilla

  5. Ping: Korta lästips: Sagor från Kobrans tid | Simon säger

  6. Ping: Korta lästips: Sagor från Kobrans tid | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s