Kimagure Orange Road

Postat den

Kimagure Orange Road - cover

Några ord om en serie jag läste digitalt medan jag var på resande fot nyligen: Kimagure Orange Road, en romantisk komedi-serie från 80-talet skriven och tecknad av Izumi Matsumoto och omspännande totalt 18 volymer. Jag har läst den en gång förut, för rätt länge sedan, men eftersom jag 1) inte kom ihåg någonting av den, 2) hade för mig att den var trevlig, och 3) jag ville ha någonting i serieväg att läsa på min eboksläsare på semestern, så laddade jag upp den (tillsammans med Mitsuru Adachis H2, som jag kanske skriver några rader om senare också).

  • Huvudperson: Kyōsuke Kasuga, en yngling vars familj alla har diverse esp-krafter; hans egna består främst i teleportation och ibland, utan egen önskan, tidsresande.
  • Romantiskt intresse 1: Madoka Ayukawa, en ny klasskamrat till Kyōsuke som har rykte om sig att vara en tuffing, närmast en ungdomsbrottsling. Kyōsuke blir intresserad av henne nästan genast men har svårt att erkänna det inför henne, och själv har hon ingen lust att visa sig alltför intresserad (även om hon är det) eftersom hon är bästa vän med…
  • Romantiskt intresse 2: Hikaru Hiyama, två år yngre och nybliven flickvän till Kyōsuke. Hon är verkligen kär i honom men har ingen aning om hans och Madokas ömsesidiga relation. Dessutom är hon hela tiden lite orolig för att hon är för ung, för barnslig (Madoka är istället ovanligt vuxen till utseende och karaktär).

På den vägen är det. Kyōsuke vacklar fram och tillbaka; han tycker om Hikaru men är egentligen mer intresserad av Madoka, som i sin tur med tanke på Hikaru visar upp ytterst lite av sina verkliga känslor, alltmedan den lite naiva Hikaru ovetande fortsätter datea (hur skriver man egentligen det på svenska?!?) Kyōsuke.

Kimagure Orange Road - Hikaru

Hikaru oroar sig

Egentligen ganska sorgligt, om man tänker efter, men presenterat som en komedi. Lyckligtvis är det uppenbart att Kyōsuke har svårt på riktigt att bestämma sig för vem av dem han tycker mest om; om det inte varit så hade han känts alltför mycket som en obehaglig manipulatör/bedragare gentemot Hikaru. Och han har kontinuerligt dåligt samvete för att han är så velig, ett personlighetsdrag som det drivs med serien igenom, inte bara då det gäller relationer.

Det är trevlig läsning, inte tu tal om annat, men det är också en ganska tunn soppa Matsumoto lagat till. Samma situationskomik dras gång på gång, samma förväxlingar, samma missförstånd, ibland med esp-krafterna som ett inslag (typ att teleportationen gör det möjligt för Kyōsuke att vara på två dater samtidigt), och den där känslan av att jag har läst det förut smyger sig på mig. Men det goda humöret och de typiska 80-talsteckningarna som jag gillar skarpt (jämför med t ex nämnda Adachi eller Rumiko Takahashi) räcker långt för att hålla mig på gott humör.

Kimagure Orange Road - sauna

Den som tror att bastun kommer vara tom har inte läst så många romantiska komedier…

Men visst, jämfört med Takahashis Maison Ikkoku som publicerades vid samma tid och har ett delvis liknande innehåll (med en något äldre målgrupp, men jämförelsen är ändå svår att undvika) är det här långt ifrån lika bra; MI har karaktärer som utvecklas under resans gång, tillsammans med en handling som faktiskt går framåt, medan KORs sista album skulle kunnat kommit ut omedelbart efter det första utan att det känts konstigt, och Takahashi vet också att ibland måste humorn blandas upp med några skopor allvar. Här dröjer det till slutet innan Matsumoto tar sin egen handling på allvar och låter sina huvudpersoner reagera som de nog skulle gjort långt tidigare. Men det ska sägas, han tar trots allt det steget innan serien tar slut, och det finns det tyvärr många som aldrig gör 🙂

Kimagure Orange Road är en trevlig förströelse för stunden skulle jag säga. Det är alls inte omöjligt att jag läser om den en dag igen, den är lagom kort för en eftermiddag på stranden, och jag skulle tro att om några år har jag nog glömt bort mycket av handlingen igen, så det är ju bra!

»

  1. 80-talsmangastilen som KOR och Adachi mfl representerar är så himla trevlig. Vill läsa mer i den stilen.

    Språkligt så tror jag försvenskningen är ”dejta”.

    Gilla

  2. Håller med 100%, den är väldigt mysig, stilen!

    Dejta: Fusk, försvenskat! Men det är en bra idé… 🙂

    Gilla

  3. Ping: OK, en till Adachi: H2 | Simon säger

  4. Ping: OK, en till Adachi: H2 | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s