Smått & Gott: Chi’s Sweet Home

Postat den

Chi's Sweet Home 11 - cover

Den här gången är det verkligen både smått och gott, för Konami Konatas otroligt gulliga serie om den lilla kattungen Chi är så söt man bara kan tänka sig. Elva volymer finns hittills, både på engelska och japanska, och alla är fantastiskt underhållande, men den senaste boken var ärligt talat en smula frustrerande att läsa. Orsak?

Jo, här, i avsnitt 183-200, börjar hon äntligen få reda på lite mer om var hon egentligen kommer ifrån. Serien började ju med att Chi hittades av den lilla pojken Yohei, just när hon tappat bort sin mamma och sina syskon. Men eftersom hon är så ung kommer hon knappt ihåg någonting av dem, med bara några hjärteknipande sekvenser i de tidigaste avsnitten där hon kommer ihåg att hon legat bredvid någon stor och varm. Nu råkar hon stöta ihop med sina syskon, och de andra katterna börjar undra över att de är så lika…

Smärtsamt spännande i det lilla, men nästa volym kommer inte ut förrän om ett knappt år! Gaah!

Annars är allt som vanligt, med en Chi som har ett attention span ungefär som en guldfisk, för att inte tala om att hon inte har en susning om hur världen fungerar. Till exempel när en annan katt talar om för henne att hon är en katt så vägrar hon acceptera det. Eller när Yohei och hans mamma reser bort ett tag och en vän till Chi förklarar att när någon försvinner så är det för alltid (baserat på vännens bittra erfarenhet om när hens syskon försvann till andra familjer när hen var liten). Chi blir deppad, när hon kommer ihåg att Yohei och mamma är borta förstås eftersom det ofta faller henne ur minnet, men när de väl kommer tillbaka blir hon överlycklig.

Och jag gillar verkligen alla scener när människorna pratar om/med Chi medan Chi pratar med dem, och givetvis förstår ingen vad den andra vill. Pluspoäng också för att Kanata envisas med att katternas pratbubblor alltid innehåller ljud (”Meow”, ”Ahhh!”, osv), medan vad de egentligen säger står bredvid; det gör att jag alltid kommer ihåg att det här är katter och inte människor.

Den är förunderligt charmig, Chi’s Sweet Home, så för de som inte storknar över sånt kan jag helhjärtat rekommendera både den och animen. Om nu bara den där tolfte volymen kunde komma snart!

Chi's Sweet Home 11 - Mamma

Chi’s mamma gör ett Homer-Simpson-härmar-Terminator-framträdande i serien

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s