Syndaätaren

Postat den

Viktor Kasparsson - Syndaätaren - omslag

Hoppsan! Av någon anledning hamnade den femte Viktor Kasparsson-boken som kom ut redan i höstas direkt i bokhyllan istället i läshögen så jag missade att läsa den då. Men nu är misstaget korrigerat, Syndaätaren läst, och några ord om den följer 🙂

Dennis Gustafsson fortsätter att hoppa i tiden i sin skildring av Viktor Kasparssons äventyr. Syndaätaren börjar tidigt i historien, år 1919, med en mycket ung Kasparsson som efter att ha blivit avslängd från ett tåg träffar på en egendomlig släkt som envisas med att bjuda in honom på deras stora fest…

Inledningen visar sig vara en till pusselbit i hur huvudpersonen blev den han är, dvs en person som både dras till och drar till sig övernaturligheter, som kan läggas till de andra vi fått i tidigare böcker. Resten av boken hoppar sedan 7 år framåt, till den tidpunkt där den förra boken Blodsband slutade, och vi får ytterligare en pusselbit till godo när han blir anlitad för att utreda en tragedi i en liten by i trakten: Hans mycket specialiserade detektiv-nisch.

Så två egentligen frikopplade berättelser, med vissa beröringspunkter, som fortsätter att bygga upp Viktor Kasparssons värld, i samma stil som förut; den som läst tidigare volymer vet vad som väntar 🙂

Jag vet inte jag, den där festen...

Jag vet inte jag, den där festen…

Och jag måste säga att det är underhållande värld som byggts upp: Ett gammalt, men inte helt försvunnet, Sverige, där skräcken lurar runt varje hörn, i både traditionella och nya former. Albumen har hittat sin form och är pålitliga i sin kvalité, alltid läsvärda och mysiga att ge sig i kast med. Från ett rent skräck-perspektiv tycker jag fortfarande att den först långa historien, Skräckens ängel, fungerat bäst, men å andra sidan börjar böckerna nu sammantagna att få en större tyngd i och med att vi vet så mycket mer om Kasparsson; jag märkte när jag läste Syndaätaren att all bakgrundskunskap jag redan hade om honom gjorde att jag uppskattade den mera.

Med andra ord, ingen som helst övermättnad finns, och jag ser fram mot årets bok i serien (för jag hoppas att det kommer en sån). Och den här gången ska jag inte slarva bort den i min egen bokhylla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s