Operation Fladdermus

Postat den

Ser man på, förlaget Cobolt fortsätter att ge ut special-böckerna om Spirou; jag var väldigt glad när de gav ut Porträtt av hjälten som oskuldsfull ung man förra året eftersom jag tycker det är kanske det bästa i hela sviten, men jag måste erkänna att jag kände mig osäker på om det skulle sälja tillräckligt för att det skulle komma flera. Men:

(Något beskuret pga att boken är större än min scanner)

(Omslaget något beskuret pga att boken är större än min scanner)

Så, vad handlar Operation Fladdermus om? Tja, om nu inte omslaget är tydligt nog så kan jag meddela att albumet är en (fristående, manusförfattaren Yann och tecknaren Schwartz har haft fria händer att göra vad de vill) fortsättning på Porträtt av hjälten…, åtminstone i den bemärkelsen att den Spirou och den Nicke vi får se här känns som några få år äldre versioner av dem vi såg tidigare.

Spirou är inte längre lika naiv; han arbetar fortfarande som piccolo på samma hotell som numera är tyskt högkvarter i det ockuperade Belgien, men han gör det för att kunna spionera på tyskarna och hjälpa motståndsrörelsen. Ung är han och inte alltid helt eftertänksam, men han har nu tydligt tagit ställning jämfört med den yngre versionen som ännu inte hade bildat sig några egna uppfattningar om världen.

Nicke i sin tur är mer öppen med sitt motstånd mot tyskarna, och är därför mycket misstänksam mot sin tidigare vän Spirou eftersom denna verkar vara en kollaboratör. Han har inte gått med i motståndsrörelsen, men när en allierad pilot dyker upp på hans rum ser han det som sin självklara plikt att hjälpa denne.

Jag skrev om den här boken för fem år sedan, efter ha läst den på danska, och jag var inte så imponerad. Nu, efter ha läst den igen, har jag ändrat mig?

Nja, en smula. Det som gör boken intressantare den här gången är helt enkelt att de svenska översättningarna har gjorts i rätt ordning, så att jag nu har Porträtt av hjälten… som en bakgrund/introduktion till OperationFladdermus. Det gjorde att den här läsningen inte kändes lika lösryckt som förra gången, vilket är ett klart plus. Spirou och Nicke utvecklas över de två böckerna, även om de inte ändras så mycket i den här enskilda boken.

Men jag tycker fortfarande att den inte håller ihop, manusmässigt. De mycket allvarliga delarna, som judeförföljelsen, nazisternas tortyrmetoder, och den stenhårda och obönhörliga behandlingen av misstänkta kollaboratörer tycker jag skär sig alltför mycket mot småskämten, den rätt meningslösa skildringen av tyskan Schickengrüber som blir Nickes älskarinna, den lättsamma stämningen i vissa scener. Det går att blanda allvar och komedi (jag menar, jag älskar ju vissa av Garth Ennis serier som blandar lika vilt), men jag tycker helt enkelt inte att Yann klarar av det, med resultatet att jag omväxlande irriterar mig på saker som känns betydelselösa och saker som känns som tillagda för att ge albumet en känsla av tyngd, av allvar.

Så de delarna tycker jag ungefär lika mycket om som förra gången. Men en sak jag inte tog upp i min förra recension var att i mina invändningar mot Yanns manus glömde jag att säga att Schwartz teckningar däremot är tveklöst godkända, i sin blandning av tidiga Spirou-serier och en mer modern sensibilitet. Och det samma gäller presentationen av boken: Den ser och känns mycket trevlig att läsa och att hålla i handen, och det är inte oviktigt när det gäller ett visuellt medium som serier😉

Ett typiskt metaskämt i boken; just Tintin är med på flera plan i serien, både som här med inslag från serien och som ett diskussionsämne för karaktärerna som läser Tintin och har åsikter om Hergés eventuella samarbete med nazisterna

Ett typiskt metaskämt i boken; just Tintin är med på flera plan i serien, både som här med inslag från serien och som ett diskussionsämne för karaktärerna som läser Tintin och har åsikter om Hergés eventuella samarbete med nazisterna

Slutomdömet blir att köp först Porträtt av hjälten…, och sen, om du vill läsa mer i en liknande miljö, läs den här. Och är du fortfarande sugen på mer så kan du precis som jag gör hoppas att översättningarna fortsätter, och med lite tur blir nästa bok La Femme Léopard, det senaste albumet i sviten, med samma skapar-par som här och med en handling som tar vid 1946, året efter krigets slut. Den finns på danska men jag har inte köpt det eftersom jag optimistiskt väntar på en svensk utgåva istället🙂

»

  1. Det jag reagerade på när jag läste Operation Fladdermus var hur fullmatad den är med referenser! Gott om småsaker från Tintin och flera viktiga bifigurer från tidiga Spirouäventyr (Roboten Robert och Spirre som boxare de i mina ögon viktigaste).

    Gilla

  2. Jag gillade referenserna till de riktigt tidiga Spirou-äventyren, de tycker jag var passande. Sedan var det några referenser från andra serier som jag kände igen men inte riktigt kunde placera, mycket frustrerande!🙂

    Gilla

  3. Ping: Leopardkvinnan | Serienytt.se

  4. Ping: Leopardkvinnan | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s