Perkeros

Postat den

Perkeros - omslag

Förlaget Cobolt förvånar igen! Efter Framtidens arab tidigare i våras är det nu dags för förlagets första nordiska serie, Perkeros – Diabolus in Musica, en ny finsk serie med hårdrock i fokus, uppblandat med en del övernaturligheter, allt snyggt paketerat i en tjock inbunden bok i färg 🙂

Hårdrock alltså, med en del andra inslag som en björn som trummis (han heter givetvis Björne, och sympatiskt nog förklaras aldrig hans närvaro, han är bara en björn som spelar trummor och har svårt att hålla sig vaken på vintern eftersom han längtar efter att gå i ide) och som sagt en del mer oförklarliga händelser.

Äventyr och action finns det gott om, det är rätt så fullt ös rakt igenom, men egentligen är det viktigaste nog huvudpersonens Akselis extrema önskan efter att bandet ska lyckas. Eller lyckas och lyckas, önskan är mer att de ska få spela ihop, att det ska vara roligt, och att han inte någonsin ska behöva göra någonting annat eller behöva bekymra sig om vardagsbestyr!

Det är en smaklig blandning som erbjuds: Musikdrömmar, kärlek, kufar, demoner, allt tecknat i en driven och modernt strömlinjeformad stil. Med kanske en smula för mycket brunt i färgläggning, åtminstone för min smak; inte på något sätt så att det irriterar (den som läst den här bloggen ett tag vet nog att jag kan bli rätt rejält arg på dålig färgläggning) men murrigt är det.

Så visst lyckas Perkeros att underhålla, jag läser gärna mer av Ahonen & Alare även om den dramatiska yttre handlingen är helt OK snarare än så värst unik. Jag tycker att serien är som bäst i de små detaljerna; två exempel:

  • Kervinen är en gammal hippie som spelar bas och vi får lära känna honom bit för bit: I början är han mest en humoristisk distraktion, men allteftersom, när vi får veta mer om honom, får hans närmast non sequitur-yttranden mer bäring på världen.
  • Introduktionen och den första auditionen för sångaren Aydin är mästerlig och faktiskt det jag tyckte allra mest om i hela boken: Akselis reaktion båda innan och efter är fångad så på pricken, hans irritation, envishet, och hans kärlek till musiken som övervinner allt. En liten scen, men ack så bra!

Perkeros - finsk rapOch mitt huvudintryck av serien blir i slutändan att Cobolt nu är ett bredare serieförlag, ett förlag som jag väntar mig mycket av i framtiden 🙂

»

  1. Ping: Finsk klaustrofobi: Lilla fågel Blå | Simon säger

  2. Ping: Finsk klaustrofobi: Lilla fågel Blå | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s