Digital sommarläsning: Arthur de Pins

Postat den

Idag, en fransk serieskapare som jag stötte på för något år sedan via scanlations, men som också har en del album översatta till engelska på vanliga förlag: Arthur de Pins.

de Pins är 37 år och har inte gjort så många serier; faktum är att allt han gjort finns på engelska (eller håller på att översättas), och eftersom jag har läst rubbet är det väl lika bra att helt simpelt gå igenom serierna. Och lyckligtvis har jag själv läst serierna i samma ordning som de Pins gjort dem 🙂

Guilty Pleasures - Promises

Guilty Pleasures: Som sagt, det första jag läste av de Pins var de här fyra albumen (well, för min del var bara de första tre scanlaterade, den fjärde dök upp ganska nyligen). En mycket trevlig serie som är oerhört lättläst, med ensidiga (oftast) skämtsidor om Arthur, ständigt på jakt efter kärleken, eller åtminstone den del av kärleken som utspelas i sängen.

Enkla skämt i början, i princip alltid med sexanspelningar, men det som gjorde att jag fortsatte läsa var dels de gulliga teckningarna, men framförallt att skämten inte kändes unkna. Annars är det ett vanligt problem med serier av de här slaget; tänk bara på tecknare som Dany och hans nattståndna humor.

Men sen blir det också mer faktiskt innehåll i serien. Efter de två första albumen tar Maïa Mazaurette över manusskrivandet, tillsammans med de Pins, och då blir skämten vassare och handlingen intressantare. Arthur blir mindre av en playboy och mer verklig, men framförallt övertar en av hans vänner/ex Clara det mesta av handlingen, och det med den äran, för att i sista albumet, som också avslutar handlingen, deras relation (och udda är den, men väldigt sympatisk) blir det centrala.

Zombillenium - INtroduktion

Zombillenium: Utgiven på engelska av NBM, hittills tre album, och lite mer allvarlig än GP är den, den här serien om ett nöjesfält där diverse zombies, häxor, demoner, mumier, vampyrer, varulvar osv jobbar. För besökarna utger de sig för att vara sminkade, men i verkligheten är de alla kontrakterade att jobba där; om de inte gör som de är tillsagda är det ner i helvetet som gäller. För döda är de, och en djävul är det som driver verksamheten.

Det är svårt att klassificera Zombillenium rent dramaturgiskt: Komedi, javisst, men det är en del rätt ruskiga saker som händer här och där. Men underhållande är det, med en lakonisk humor jag gillar. Teckningarna är mer realistiska än i GP, dvs personerna är inte miniatyrdockor, men annars är det karikatyrer som gäller även här, också här med en modern färgläggning som jag tycker är på gränsen till att se plastig ut men som precis håller sig på rätt sida. Så när fjärde delen kommer ut på franska hoppas jag NBM översätter den med 🙂

The March of the Crabs - End of the line

March of the Crabs: Av den här mycket udda men lovande serien finns ännu så länge bara det första albumet, The Crabby Condition, av (hittills) tre att köpa på engelska, utgivet av Archaia tidigare i år. Huvudpersonen i boken är en krabba som bara kan gå sidledes, så hela tiden är det fram och tillbaka på samma strand som gäller. Allt krabban kan göra är att filosofera över hur livet är på andra ställen, ställen dit det är omöjligt för hen att ta sig eftersom hen inte kan svänga.

Men saker och ting ändras när en annan krabba av samma art dyker upp, som rör sig i en annan riktning, och de får ett snilledrag: Om de bär varandra i tur och ordning så kan de ta sig precis vart de vill!

Jag har ärligt talat ingen aning om var den här serien kommer ta vägen: Om Guilty Pleasures är en komedi om seder & sex, och Zombillenium om skräck & korporationer, så måste jag nog läsa fler delar i den här sviten för att kunna säga mer.

Så, en mkt kort överblick över Arthur de Pins och hans serier. Jag hade läst både de första albumen av Guilty Pleasures och Zombillenium innan jag kom på att samma person låg bakom båda, trots likheterna (som typen av komedi, avsaknaden av konturstreck i teckningarna, mm); nu har jag bättre koll på honom, vilket också gjorde att jag skaffade March of the Crabs. Han är kul, de Pins, med en tydligt personlig stil, så jag hoppas på mer från honom!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s