Gamla synder: Academia Waltz

Postat den

Academia Waltz - cover

Inte mindre än två goda nyheter vad gäller Berkeley Breathed har vi som gillar hans serier fått den här sommaren:

  1. Hans gamla serie Academia Waltz som han gjorde under sin tid som student på University of Texas har samlats ihop i en bok utgiven av IDW, i samma format som hans senare serier som jag redan skrivit om.
  2. Han har återigen börjat göra serien Bloom County, och publicerar den på sin Facebook-sida dagligen sedan mitten av juli.

Jag tänkte inte skriva om punkt 2 idag, förutom att nämna att hittills har han uppvisat en form som han inte visat sedan…tja, sedan Bloom County lades ner. Så Yay, och Yay igen för det!

Men däremot ska jag skriva några rader om Academia Waltz, för mig en ny erfarenhet eftersom jag aldrig sett till någon av de två sedan länge slutsålda och numera svindyra samlingarna av den serien. Allt jag visste var att några av karaktärerna från Bloom County debuterade i serien, och att Breathed ofta skämtat om hur dålig den var.

Och jo, nog är det en bitvis ganska hackig serie det här, framförallt att den inte riktigt vet vad för slags serie den vill vara: Satiriska skämt om universitetslivet eller politiska skämtteckningarna av standardtypen. Sen är inte heller karaktärerna lika välutvecklade som i BC, med betydligt fler rena kliché-personer.

Academia Waltz - Professor

Men usel är den inte. Här och där lyckas den väl så bra med sina skämt som någonsin Breatheds andra serier gör (och följaktligen finns flera strippar här som senare återanvänts i BC med andra personer i rollerna), och hans öga för dialog och hans vildvuxna idéer om vad man kan/inte kan göra i en serie syns också till. Det är bara det att här i Academia Waltz har det inte blivit en organisk enhet; där BC lyckades innehålla både filosoferande, en mängd politiska skämt, och bisarra inslag som Bill the Cat utan att det kändes som flera olika serier sammanpressade i en är det här definitivt en serie där serieskaparen ännu inte funnit sig helt tillrätta. Det finns riktigt bra och lovande inslag, men det fungerar inte riktigt tillsammans.

En person fungerar dock hundraprocentigt: Steve Dallas, senare också en av huvudfigurerna i BC, är den enda huvudpersonen i Academia Waltz, i så måtto att han ensam återkommer gång på gång, och också är den enda som skildras som om han har ett riktigt liv. Alla andra som dyker upp är bara med för att ett skämt ska fungera, i strippar som vem som helst kan läsa som aldrig läst serien förut, medan Steve har så mycket av en personlighet att det går att bygga upp skämt som går ut på att det är just han som är med. Med andra ord, Steve Dallas har en unik personlighet till skillnad från de andra.

Och den personligheten känns igen från BC; att han här visas upp som en frat boy av värsta slaget är givetvis precis det man kan vänta sig av honom med tanke på att han i BC fortfarande uppträder som en sådan, må vara några år äldre. Jag skulle säga att den stora behållningen med den här boken dels är att det är roligt att se hur Breatheds tidigaste professionella serieförsök såg ut, men kanske framförallt att få se Steve Dallas som en något yngre och något mindre självsäker man. Visst är han ohyggligt dryg redan här, men han är inte lika säker på att han är guds gåva till kvinnorna (dvs, hans självförtroende vad gäller sex är mycket lågt). Plus, såklart, att det finns en del guldkorn bland skämten här 🙂

Academia Waltz - Steve Dallas

Så ett stort tack till IDW för att de gett ut den här serien.

Men samtidigt förtjänar de kritik också, på grund av utformningen. Jag kan leva med den trista glansiga kartongen de använt som omslag (omslagen på Breatheds tidigare böcker är mycket trevligare), men det här är en bok som fullständigt skriker efter förklarande texter/fotnoter. Men sådana saknas helt, och som läsare gör det att många skämt är helt obegripliga eftersom jag inte har full koll på interna skandaler och skvaller från UoT på 70-talet… Jag förstår faktiskt inte varför man inte åtminstone lagt in någon text om vad en del återkommande refererade personer var för ena, det känns väldigt slött.

Och även stripparna har hanterats rätt obetänksamt. Boken består av 304 sidor, dvs den är ungefär lika tjock som de tidigare böckerna av Breathed, och det är säkert medvetet. De första 120 sidorna är ett återtryck av de två äldre samlingarna av serien, och de resterande nästan 200 sidorna är tagna från Breatheds original, dvs hans teckningar inklusive kludd runtom, små blyertsanteckningar till honom själv, osv. Inget fel i det; de två samlingarna innehöll inte alla seristripparna, och att en hel del av originalen också kan beskådas i den tidigare delen av boken är också OK.

Däremot gillar jag inte att originalen är helt kaotiska vad gäller tidsordningen. Det kan givetvis vara så att det är svårt att veta exakt när originalen gjordes, men här är det snarare regel än undantag att sekvenser av strippar som utgör en sammanhängande sekvens kommer huller om buller, och utspridda i hela boken. Extremt slarvigt, med andra ord, så att några originalsidor dessutom råkar komma med flera gånger gör mig inte precis förvånad; när man inte har någon tanke på i vilken ordning sidorna är är det förstås också svårt att komma ihåg vilka sidor man redan använt…

Som slutsummering blir det därför ett Nja till den här boken. Jag personligen är glad att jag äntligen fått läsa den, framförallt för Steve Dallas skull (och i viss mån Saigon/Cutter John som också dyker upp, inklusive historien om hur han hamnade i sin rullstol), och den är underhållande. Men det är trots det mycket överflödigt fett här, både i seriesidor som inte är så roliga (pga obegriplighet/den icke-aktuella aktualiteten/svaga skämt) men framförallt i redigeringen; den här boken hade kunnat blivit mycket bättre med en närvarande redaktör.

Academia Waltz - Offensive

»

  1. Varje gång jag tänker jag ska ge Breathed en chans så blir jag bränd 😦 tycker han fattar ingenting.

    Gilla

  2. Just den här är inte precis den bästa Breathed-serien att börja med, men jag vet att du och jag tycker rätt olika om honom 🙂

    Gilla

  3. Den där ”offended”-strippen uttrycker ett perspektiv som sedemera blivit mycket vanligt. Men jag tycker just den serien visar att den verkligen inte begriper ett skit om de som tar stryk i samhället. åh 😦

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s