Korta lästips: If You Steal

Postat den

If You Steal - cover

Ok, idag blir det en bok som jag tror kanske är den bästa serie jag läst i år: Norska Jasons senaste, If You Steal, en samling korta historier utan gemensamt tema. Och vanligtvis föredrar jag att det finns en röd tråd när det gäller antologier/samlingar eftersom det annars lätt blir för ofokuserat och tröttsamt, men den här gången är det alltså inte så. Varför? Jo därför att Jason har en så extremt personlig stil och kynne att det blir den röda tråden, det enkla faktum att Jason står bakom allting. Det kanske låter lite skumt men det är så det känns.

If You Steal - Polly

Polly Wants a Cracker

Vad erbjuds i If You Steal? Tja, ett fascinerande knippe serier, exempelvis:

  • Lorena Velazquez, ren slapstick där en maskerad hjälte som ska rädda en fängslad kvinna tvingas slåss mot i princip alla B, C och D-filmsmonster (och resten av alfabetet med, om så usla filmer finns)  man kan tänka sig
  • Polly Wants a Cracker, ett lakoniskt kriminaldrama som blandar realismen från filmen Le Samourai (en poster med en annan Melville-film skymtar också följdriktigt förbi i bakgrunden) med någonting helt annat
  • Karma Chameleon, en B-skräckis där den gigantiska kameleonten är synnerligen oviktig
If You Steal - surrealism

If You Steal

Men framförallt är det de två verklighetsglidande historierna New Face och den avslutande Nothing som jag tycker gör den här boken till ett mästerverk. Lite vagt om de två eftersom jag inte vill avslöja alltför mycket:

Den förstnämnda är den klassiska historien om mördaren som måste skaffa sig ett nytt ansikte, där Jasons twist på det är någonting som jag skulle säga bara går att göra just i serieformen; i text- eller filmversion skulle det nog kännas klumpigt medan det här bara känns svindlande.

Och sen har vi Nothing, som har sin uppenbara plats i slutet av boken. Fjorton sidor gjorda av en mästare, och en serie som genom sin plats längst bak i den här boken, fylld av mystiska kreatur och ibland oförklarliga händelser, från början känns förvirrande (som många av Jasons serier gör, innan man förstår vart han är på väg) och sen både skrämmande och tragisk, på ett helt annat sätt än vad Jason vanligtvis är. Läs, men först efter att ha läst (och uppskattat, annars blir jag förgrymmad) resten av boken!

If You Steal - Nothing

Nothing

»

  1. Tänker att det inte bara är Jasons upphovsskap som är den gemensamma nämnaren mellan novellerna utan även att han valt en speciell stil till dessa. Precis som ex vis Den hemlighetsfulla mumien har en annan speciell stil, och Låt mig visa dig något (inte en antologi iofs) har en helt annan och Järnvagnen en tredje. (På tal om Järnvagnen så saknar jag verkligen den där mellanpretentiösa Jason-eran där Hemingway, Järnvagnen, Låt mig visa dig något etc ingick, de där lite större tunna albumen. Men den här är också bra. Hajhoppet är ännu långt i framtiden får vi hoppas.)

    Gilla

  2. Ping: Årskrönika 2015: Serierna | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s