Professor Frans – Necronomicon i Upsala

Postat den

Professor Frans - Necronomicon i Upsala - omslag

Visst är det roligt när nya trender poppar upp, framförallt oväntade sådana? Just nu tänker jag på skräckserier som utspelar sig i Sverige. För några år sedan i princip icke förekommande, men nu har vi professionella serier som Viktor Kasparsson och Theo, och också inte riktigt lika professionellt utformade som dagens serie: Professor Frans – Necronomicon i Upsala, gjord av Mohamed Omar (idé & manus) och Rickard Fornstedt (manus & teckningar).

Och med det menar jag inte att serien är taffligt gjord, bara att tryck och teckningar är mer à la proffsigt fanzine än förlagsutgiven bok: 56 sidor, A5, svartvitt häfte. Vilket såklart inte hindrar serien från att vara rolig!

Precis som titeln utlovar utspelas det hela i Upsala (dvs, en stad mycket lik men kanske inte identisk med vårt egna Uppsala), där professor Frans tillsammans med sin assistent/kollega/vän Henning en dag får ett meddelande från Ulleråker där en patient, Gerd, som känner Frans sen gammalt börjat uppträda än mer ovanligt än förut. Ett besök ger vid handen att någonting illavarslande är på gång, och att Necronomicon, den i skräcksammanhang välkända boken, är inblandad. Turligt nog finns ett exemplar på Carolina Rediviva, och Frans ger sig itu med uppgiften att förstå vad som pågår.

Professor Frans - Necronomicon i Upsala - Carolina Rediviva

Jag måste erkänna att jag tyvärr inte minns den undre av skyltarna från mina besök på Carolina Rediviva

För att vara Lovecraft-inspirerad är det än ganska gemytlig serie det här, trots människooffer, galna nazister, med mera. Den studentikosa miljön (inklusive studentsånger) och den mestadels kolugna professor Frans, tillsammans med en allmänt godmodig ton och humorinslagen som dyker upp, gör sitt till för stämningen. För att jämföra med de två andra serierna jag nämnde är det mer Theo än Viktor Kasparsson, dvs händelser som är förfärliga om man tänker på vad de verkligen innebär känns inte särskilt skräckinjagande utan mer som intressanta intellektuella pussel.

Och den nedtonade känslan gäller också för teckningarna och manuset i det stora hela. Fornstedts illustrationer är tydliga, lätta att följa, och aldrig svårtydda; han är inte en fullfjädrad hantverkare men det flyter på bra. Manuset är likaså föredömligt tydligt och utan konstiga eller svårförståeliga inslag, något som är väldigt vanligt annars när det gäller lite längre historier som här, speciellt när så mycket ska hinnas med på de 56 sidorna.

Sammanfattningsvis så ska man inte, titeln till trots, förvänta sig en historia med Lovecraft-känsla. Lovecraft är när han är som bäst en närmast hundraprocentig känslomässig författare, där allting flyter, logik är oväsentligt, och just överflödet av adjektiv och beskrivningarna av enormt starka känslor är det som gör honom speciell. Professor Frans är istället metodisk, intellektuell och hela tiden tydlig med vad som pågår, och en trevlig bekantskap är han. Jag tror att han också funnits med i några tidigare berättelser skrivna av Omar (men inte i serieformat, om jag förstått det rätt) och det låter trevligt det med; den akademiska Upsala-miljön passar förträffligt till historier av det här slaget 🙂

»

  1. I Uppsala finns många som kallar staden för Upsala exempelvis måleriaffärer eller dagstidningen. Varför, ja det vet inte jag

    Gilla

  2. Ping: I Hate London | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s