Pizza Roadtrip/After the Night/Adam Clarks

Postat den

Idag, en trippel med scanlation; faktum är att med tanke på hur mycket som numera officiellt översätts till engelska finns det mindre och mindre anledning att leta upp scanlations, men det finns fortfarande en del godbitar som bara finns tillgängliga på det sättet (med mina språkkunskaper alltså). Så, några korta rekommendationer:

Pizza Roadtrip (manus El Diablo, teckningar Cha)

Först ut, en thrillerkomedi som startar med ett klassiskt dilemma: Vad gör man med kroppen om man vill undkomma polisens misstankar efter att ett mord begåtts? Den drabbade i det här fallet är Ronald som mitt i natten blir uppringd av sin gode vän (eller för att vara mer korrekt, sin gamla och mycket hopplösa vän) Rudy som ber honom komma över till sin flickvän Matildas lägenhet för att hjälpa honom med en grej…:

Sen är dramat/komedin igång: Var ska kroppen begravas? Hur ska den komma dit? Varför i #&/%€/%&# gjorde Rudy det? Och för den delen, varför ska Ronald behöva stå ut med Rudys inkompetens?

Det här är inte den mest sofistikerade serien jag läst, men den är rolig, har ett bra tempo, och El Diablo lyckas på ett smart sätt långsamt förklara vad som egentligen hände på kvällen, och skälen därtill, samtidigt som vår trio (Ronald, Rudy och Matilda) försöker genomföra sin plan trots att allt som kan gå fel givetvis gör det.

Pizza Roadtrip - Punktering

Slutbetyg: Utmärkt underhållning, och ett enkelt men bra manus av El Diablo tillsammans med lika lyckade teckningar av Cha (trots den besynnerliga frånvaron av näsor).

After the Night (manus Henri Meunier & Richard Guérineau, teckningar Richard Guérineau)

Det var mycket nära att jag inte läste den här serien. Teckningarna är i ärlighetens namn inte de mest upphetsande utan snarast rätt stela och opersonliga, och vid en först anblick verkade manuset också vara en typisk opersonlig standard-western som inleds med den mystiska främlingen som rider in i staden med två döda banditer på sin lasthäst. Men jag läste på några sidor och ser man på, det här är bättre än man (well, jag) skulle kunnat tro.

After the Night - Främlingen

Väl i staden möter vi snart sheriffen, som tack vare sitt rykte håller staden helt ren från kriminella och som lyckats genomdriva ett förbud mot vapen. Främlingen (som givetvis inte lämnat sina revolvrar ifrån sig) hyr ett rum på hotellet och drar sen vidare mot saloonen. Men namnet han lämnat har en kuslig historia i staden, och sheriffen går dit för att se vem han egentligen är.

På ytan innehåller serien alla ingredienser från en western, med utöver det redan beskrivna den prostituerade med en tragisk bakgrundshistoria, en duell i solen, med mera. Men under ytan pågår någonting helt annat, en mycket sorglig historia som jag inte vill berätta något mer om eftersom så mycket av seriens styrka finns i den ovanliga rollbesättningen som erbjuds här.

Slutbetyg: En bagatell, men värd att läsa för sin oortodoxa infallsvinkel.

Adam Clarks (manus Regis Hautière, teckningar Antoine Lapone)

Och slutligen, min favorit bland dagens serier, en spion/kriminalthriller av det elegantare slaget.

Adam Clarks är en man som rör sig i de yppersta kretsarna, dit han kommit genom ett tidigare äktenskap med en äldre societets-kvinna. Sedan dess försörjer han sig delvis på att skriva elaka krönikor om de människor han umgås med (under pseudonym), delvis på att stjäla från samma människor. Han är dessutom en kvinnokarl av stora mått, och de kvinnor som faller för honom bryr han sig föga om.

När historien börjar är han, som alltid, på ett party, där en mycket värdefull diamant förevisas. När han träffar en kvinna vid namn Irina följer han med henne till hennes hotellrum, och när hon senare somnat smyger han iväg för att stjäla diamanten. Den delen går bra, men nästa dag blir en dålig dag för Clarks…

Det här är en vådligt elegant tecknad historia i atomique-stilen (som exempelvis Yves Chaland var känd för), och den utspelar sig liksom många serier i samma stil i en oklar science fiction-miljö som mest liknar framtiden som den troddes bli på 50-talet. Parat med handlingen med en sofistikerad gentlemannatjuv och spionintriger à la kalla kriget riskerar serien att liksom många andra i atomique-stilen att bli mer yta än innehåll, att bli alltför kall i all sin kantiga elegans.

Och jag trodde nog att den skulle bli ungefär så, men precis som After the Night har manuset mer bett än man skulle kunna tro. Här är det Clarks själv som inte riktigt är den man kanske först tror, utan en långt mer cynisk och obehaglig person än så. Men som läsare är du varnad: En berättare som dyker upp då och då introducerar Clarks för oss i början av serien, och han säger mycket riktigt att Clarks inte är en person du ska lita på.

Adam Clarks - Berättaren

Slutbetyg: Chica teckningar av Lapone, och ett manus med lite mer tyngd än teckningsstilen brukar innebära. Lika oväntat som After the Night är det senare inte, men det gör att serien har substans och tyngd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s