Outlanders

Postat den

Outlanders - cover

Idag blir det inte en ren recension utan snarare några tankar runt en av mina favoritserier. Jag har läst lite nya serier men kände just nu mer för att skriva om någonting äldre.

Så, Johji Manabes debutserie Outlanders. En manga som var en av de första att översättas till engelska, i den första vågen i slutet av 80-talet, och enligt mig fortfarande en av de allra bästa. När den kom ut gick det fortfarande att mer eller mindre läsa alla översatta japanska serier och jag gjorde nog det; jag köpte inte alla men tror att jag läste åtminstone några nummer av de som fanns. Det var lite billigare att pröva på då eftersom man gav ut dem i tidningsformat: Oftast två episoder / nummer, så typ 32-48 sidor / tidning var det som gällde, och bara de mest populära samlades senare ihop i (jämfört med nu) tämligen dyra album.

Av dessa tidiga översättningar är det bara några få som jag egentligen kommer ihåg nu:

  • Lum – Urusei Yatsura förstås, Rumiko Takahashis första serie som var en underbar komedi men som aldrig slog på engelska så bara ungefär hälften av serien har översatts (den enda av hennes längre serier som inte finns komplett på engelska).
  • Lone Wolf and Cub, den klassiska samuraj-serien som jag visserligen tyckte var rätt underhållande men som inte var en favorit; det dröjde tills Dark Horse långt senare gav ut serien komplett och i ordning som jag verkligen fastnade för den, då det visade sig att First Comics (den första utgivaren) hade hoppat vilt bland episoderna och helt utelämnat de som inte var tillräckligt våldsamma (och de hann heller inte översätta i närheten av hela serien innan den lades ner).
  • Mai the Psychic Girl, en realistiskt tecknad serie med en handling av Akira-stil, utan den senares excesser. Nu, i efterhand, tycker jag fortfarande bra om serien men jag är nästan mest glad över återhållsamheten hos tecknaren Ryoichi Ikegami, med tanke på alla våldsförhärligande serier som han senare gjort (fast, han gjorde också den fantastiska politiska thrillern Sanctuary vilket gör att jag kan förlåta honom det mesta).

Jag kan ha glömt någon, men det här är de jag kommer ihåg mest nu. Bra serier, javisst, men ärligt talat framförallt bra underhållning för stunden, utan djupare inverkan på mig (med viss brasklapp för den senare utgåvan av Lone Wolf and Cub).

Men sen har vi alltså Outlanders

Handlingen i Outlanders låter nog inte så speciell: När utomjordingar attackerar Tokyo stöter en ung man, Tetsuya, och en ung kvinna, Kahm (utomjording), ihop; först försöker hon döda honom men misslyckas, och senare när de återigen möts märker de att de är attraherade av varandra. Men eftersom hon är dotter till kejsaren över det intergalaktiska imperium som står bakom invasionen är det en relation som inte är okomplicerad.

Outlanders - Serious

Sen följer ett drama modell större, där insatserna hela tiden ökar i det stora allteftersom det avslöjas varför just den på ytan obetydliga planeten Jorden är så viktig för imperiet, och i det lilla när Kahm och Tetsuyas kärlekshistoria djupnar.

Med andra ord låter det som en traditionell sf-historia av slam bang-slaget.

Och visst är det det, men samtidigt lyckas Manabe så förunderligt väl med alla detaljer i den här historien. Han blandar science fiction, drama, romantik och komedi utan att det någon gång känns krystat; när det är humor som gäller är det hur roligt som helst, och när det är dramatiskt är det verkligen spännande, mycket tack vare att Manabe förstår att om man har tre stridande sidor där ingen är helt igenom ond så ges det möjligheter till mycket intressantare konflikter än den traditionella två-sidiga striden mellan gott och ont.

Han drar sig heller inte för att ta livet av karaktärer så när slutet nalkas behövs näsduk, åtminstone för min del, och kanske ännu mer i den underbart bitterljuva epilogen, en kort episod som kom ut efter att serien redan avslutats.

Men kanske är det den romantiska delen som gör serien så fängslande. Dramat och humorn är nödvändiga kryddor, men Kahm och Tetsuya är tveklöst huvudrätten. Ovanligt nog är nämligen både Kahm och Tetsuya kära i varandra på riktigt, inga om eller men. Det vanliga i manga av den här typen (som till exempel redan nämnda Lum, som Oh My Goddess!, med flera) är annars att den lite mesigare manliga huvudpersonen av olika anledningar flyr uppvaktningen. Det gör att Outlanders fortfarande, många år senare, känns fräsch att läsa. Teckningsstilen är givetvis typisk för eran, med för Manabe typiskt gulliga kurviga människor, och den engelska utgåvan är också spegelvänd eftersom det var så all manga översattes till att börja med, för att vara lättare att läsa för de som är vana vid från vänster till höger-läsning.

Outlanders - Joke

Jag är övertygad om att en del av min förtjusning i den här serien är för att det var någon för mig nytt och oväntat eftersom jag inte hade läst så mycket serier från Japan när jag läste den här; nu kan jag tydligare se likheter med andra serier men då kändes allting främmande på ett positivt sätt. Men trots min större erfarenhet skulle jag ändå säga att Outlanders är en än idag fantastiskt lyckad serie, en som man verkligen bör läsa om man gillar dramatisk space opera med rikliga doser humor & romantik.

Tyvärr har inte Manabe gjort någonting som är lika bra sedan dess; på engelska översattes hans Caravan Kidd som i sin handling är alltför lik Outlanders men inte lika fängslande (den är läsvärd, men här är till exempel den manliga huvudpersonen den typiska som inte vill erkänna att han är intresserad av den kvinnliga), medan hans Drakuun aldrig avslutades (och det som hann översättas var inte värst lovande). Sedan har han också gjort en hel del pornografiska serier, och det lilla jag läst av dem (kunde inte låta bli att hoppas att det skulle finnas något av kvalitén i Outlanders hos dem) gjorde inte mig det minsta glad, snarast sorgsen över hans karriär med tanke på hur den började.

Men jag vill inte sluta med något deprimerande så istället höjer jag ett glas i en skål för Outlanders, en alldeles utmärkt serie som jag läste vid alldeles rätt tid för egen del, och som jag så gärna läser om när andan faller på 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s