Återkoppling: Floyd Gottfredson

Postat den

Dags för en liten uppdatering om Fantagraphics utgivning av Floyd Gottfredsons Musse Pigg-historier; det är 4 år sedan jag nämnde dem för första gången så det kan vara på tiden 🙂

8 volymer har det blivit hittills, täckandes hans start 1930 fram till 1946, och i och med det skulle jag säga att de bra åren är avklarade. Det tog något år eller två för Gottfredson att få upp farten men sen är det riktigt bra under en lång tid, en av de allra bästa komiska äventyrsserier som gjorts tycker jag allt: Rörmokarligan, Musse som tidningsredaktör, Spökplumpen, Musse som valfångare; alla serier som är fantastiska, både som spänning och som humor.

Så för allt i världen, om ni inte redan läst serierna gör det; om man bara vill ha de bästa skulle jag säga att volymerna 3-5 är de man ska satsa på. Och om man föredrar svenska finns i princip allt från de här åren i de stora Jag-böckerna med Musse-anknytning i kanske inte perfekt översättning eller redigering men kul är det ändå!

Musse - pre-Walsh

Från bok 7, den sista (bra) episoden innan Walsh börjar skiva manus

Men det jag tänkte skriva lite om är istället de senaste volymerna där inte lika kända äventyr dyker upp (och de finns inte heller lika lättillgängliga på svenska). För efter 1943 blir det turbulent i serien, med nya manusförfattare och en (temporär) övergång till att blanda månader av rena skämtstrippar med längre episoder. Och de senare är skrivna av en ny manusförfattare: Bill Walsh.

Jag vet flera som tycker Walsh var utmärkt som författare (och volym 7-8 är förstås full med artiklar och hyllningar tills honom eftersom det är i dessa böcker hans serier nu dyker upp). Men, tyvärr, själv tycker jag han är ganska undermålig. Mest känd är han som manusförfattare och producent till en drös Disney-filmer på 60-talet, dvs Disneys live-komedier från decenniet där den mest kända är Mary Poppins. Och jag är inte så förtjust i dem heller, av ungefär samma skäl som gäller för Musse Pigg. Nämligen:

  • Walsh är inte intresserad av en sammanhängande tajt historia. Han föredrar istället att använda den större historien som något som ger honom möjlighet att berätta kortare skämtsamma episoder med ett gemensamt tema.
  • Walsh slarvar något oerhört med den interna logiken. I serierna som presenteras här introduceras bihandlingar som omedelbart glöms bort och bipersoner agerar diametralt motsatt vad de tidigare gjort, ibland från en stripp till en annan, bara för att Walsh ska få dra ett skämt.
  • Att gång på gång använda den gamla trötta klichén (och den var både gammal och trött redan på 40-talet) med att avsluta osannolika historier med att Musse vaknar upp ur en dröm/koma/sjukdom är slappt; det känns extremt, well, gammalt och trött.
  • Det blir aldrig något flyt i berättelsen som känns staccato-artad; varje stripp känns som om den står på egna ben utan samhörighet med de runtomkring. Det här är svårt med en dagsstrippserie förstås, men de tidigare Gottfredson-serierna är oerhört mycket bättre på detta.
  • Walshs Musse (och för den delen Mimmi med) saknar personlighet; de kan när som helst till exempel börja dejta någon annan bara för att (återigen) Walsh ska kunna dra ett skämt. Jämför med de tidigare serierna där Musse och Mimmi genuint älskar varandra och där det ibland är ett bärande tema.

Som synes är det här egentligen väldigt likartade invändningar, nämligen den att Walsh har en mängd roliga scenarier han vill berätta men att han inte bekymrar sig så mycket om sammanhanget de presenteras i, medan de tidigare äventyren istället premierade en tät historia där hela historien skrivits klar innan första strippen kom ut; Walsh improviserar uppenbarligen hela tiden. Och ibland kan improvisation vara riktigt underhållande men här känns det mer som ”Äh, vem bryr sig om konsekvenser i en serie?”.

Eller, för att uttrycka sig mer kortfattat och med en liknelse från de tecknade kortfilmernas värld: Walsh är Warner Brothers (Snurre Sprätt med flera), de tidigare serierna är Disneys klassiska 30-talskortfilmer. Om Walsh hade haft samma talang som Tex Avery hade jag haft överseende med det, men-men, så är det inte :-/

Att sen krönikörerna som uppskattar Walsh skriver saker som att i och med Walsh blev Musse äntligen vuxen känns mest fånigt. Deras argument är att i Walshs serier kan personer faktiskt dö på riktigt, men det argumentet tycker jag är svagt och ungefär lika intelligent som exempelvis vissa superhjälteförfattare som hävdar samma sak vad gäller sina seriers grad av vuxenhet. För mig känns den tidigare Musse betydligt vuxnare som serie eftersom den faktiskt räknar med att läsaren ska minnas vad som hänt dagen innan, och med huvudpersoner som har äkta känslor istället för att bara uppträda på det sätt som krävs för att dagens skämt ska fungera.

Musse - Walsh

Från bok 8, med ”vuxnare” manus av Walsh för visst är bikini-brudar ett mycket vuxnare tema än personer som på riktigt bryr sig om varandra?

Men visst, katastrofalt usla är Walshs manus inte, de är bara inte i närheten av lika bra som de tidigare. Jag kommer fortsätta köpa böckerna och hålla tummarna för att Walsh skärper sig; om han inte gör det får vi se om jag håller ut till år 1955, då serien helt upphörde med längre episoder och övergick till att enbart vara skämt för dagen.

»

  1. Så, hur många historier har Walsh skrivit i volym 7 (och hur många har han inte skrivit)? Har egentligen inte tänkt skaffa boxen med volymerna 7 och 8, men inte bestämt mig riktigt ännu…

    Gilla

  2. Volym 7: Hälften Gottfredson (dvs två långa historier skrivna av honom + De Maris, och en del gags), hälften Walsh.
    Volym 8: 100% Walsh, men mest gags här med (var något år drygt då inga långa historier skrevs av någon).
    Gagsen är, tja, ok, men menlösa; mest av typen rolig historia som skulle kunna handla om vem som helst, inte karaktärsbaserade, så ingen som helst konsekvens i vad som händer (i en stripp kan t ex Långben bo i en lägenhet för att i bokstavligt talat nästa ha problem med ohyra i sin villaträdgård; som sagt, ”roliga historier” med godtyckliga huvudrollsinnehavare).

    Av Walshs historier är det sisådär 3-4 stycken som är längre med en någorlunda riktig historia i, finns också många korta sekvenser på 1-2 veckor.

    Gilla

  3. Tack för info. Jag får nog fundera ett tag till på det här, men boxen fick ju inte direkt högre prioritering.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s