Jag vill inte göra slut: Serier för klimatet

Postat den

Serier för klimatet - omslag

Alltid svårt det här, med att recensera böcker som har ett tydligt budskap: Ska jag recensera själva budskapet? Ska jag helt ignorera det och recensera serierna som rena serier? Jag brukar luta mer åt det senare, men ibland blir det löjligt; om en bok har ett extremt tydligt budskap så kan jag ju inte låtsas som om det regnar och ignorera det! Och, med det sagt, mot dagens recension av Jag vill inte göra slut: Serier för klimatet, en serieantologi redigerad av Malin Svedjeholm & Nicklas Sandström om en av vår tids ödesfrågor: Klimatet.

Först, lite konsumentinformation:

116 sidor i färg, med nygjorda serier av 33 svenska serietecknare, och boken går att beställa på de vanliga ställen, som exempelvis Adlibris eller Bokus.

Och sen, innehållet:

Med så pass många olika röster som det handlar om här är innehållet förstås väldigt spretigt. Utformningen varierar från enstaka skämtrutor till längre regelrätta serier på några sidor; innehållet kan vara enkla politiska poänger, fabler om miljön, en kort sf-historia à la gamla amerikanska underground-tidningen Slow Death (som även den via skräck- och sf-serier predikade för en bättre miljöpolitik), eller bara ren information om vad som händer med miljön.

Serier för klimatet - Svedjeholm

Första sidan av en av Svedjeholms serier

Och givetvis med varierande framgång, precis som det ska vara i antologier. Själv gillar jag bäst, både som serier och som budskapsbärare, de lite längre serierna. Att göra singelrutor med skämt som dessutom ska ha ett budskap är oerhört svårt; det blir lätt alltför övertydligt och/eller allt för lättköpta poänger.

Men med lite mer plats att breda ut sig blir det bättre, och det går att få lite mer nyanser i bilderna. Pinsamt nog måste jag säga att Malin Svedjeholms serier (hon har med en bunt här, i olika stilar och olika längder) är bland de absolut bästa här, både roliga och effektiva som propaganda; pinsamt för att det är lite fräckt av redaktören att både vara så flitig och att vara så bra 😉

Det finns såklart andra bra serier här med. Karin Hjalmarssons bildsvit med mun+träd bryter av bra mot resten i sitt allvar och annorlunda tonfall, och hennes serie om djurbruk är rolig i sin absurdism, Jenny Hannulas vardagsberättelse är kul och en bra skildring av hur det här med att vara snäll mot miljön i vardagslivet inte är så himla lätt och Nicolas Krizans avslutande serie just en bra avslutning, i hoppfull ton.

Serier för klimatet - Hjalmarsson

Hjalmarsson

Propagandan ja… Vi reagerar nog alla olika på propaganda och för egen märker jag att ett aggressivt tonfall där någon talar om för mig hur fel jag har och hur fel jag gör inte fungerar så värst bra; ett oresonligt och oförlåtande tonfall gör bara att det blir svårare att ta åt sig eventuellt vettiga argument som kanske finns. Nu är det inte många sådana serier som finns här men någon enstaka sida drar åt det hållet.

Däremot fungerar det bättre (återigen, för mig) när serien antingen är mer subtil, utan att den skriver mig på näsan vad som är Rätt och vad som är Fel; redan nämnda Hjalmarssons djurserie är ett bra exempel. Eller om serien är mer vardagsnära och sprallig, som Svedjeholms och Hannulas serier, när budskapet är tydligt men där det framförs med lättsam humor, det allvarliga ämnet till trots. Lyckad humor är bra!

Serier för klimatet - Hannula

Första sidan av Hannulas serie

Och så finns det serier som Yvette Gustafssons som inte bekymrar sig om att försöka övertala läsaren att vi måste tänka mer på miljön utan istället tar det för givet och istället fokuserar på att förklara konkreta saker man kan göra själv, för att hjälpa till, alltså en bruksanvisning utan pekpinnar. Enkelt men effektivt; man ska inte underskatta effekten av att istället för att gå i polemik för att främja sin sak så tar man och utgår från att man har rätt och fortsätter därifrån 🙂

Så över lag lyckas Serier för klimatet bra med sitt mål. Det är alltid knepigt med att få antologier att kännas som en helgjuten bok, och det gör väl i ärlighetens namn inte den här heller, men det tydliga temat för boken gör att de olika infallsvinklarna faktiskt känns ganska passande. Att sen olika läsare kommer tycka bra om (eller inte alls tycka om) olika serier är jag övertygad om, och konstigt vore det annars!

 

PS. Känns alltid skumt att skriva till exempel ”Svedjeholm” om någon som jag åtminstone känner lite grann. Men jag bestämde mig nu en gång för alla när jag första gången recenserade en serie av en person jag var bekant med att jag skulle hålla mig till efternamnet (eller artistnamnet), och på den vägen är det! DS.

»

  1. Ping: Serier för Klimatet – comics for the climate | The Jennula – Jenny Hannula's art blog

  2. Ping: Årskrönika 2016: Blogg-statistik | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s