White Boy

Postat den

Klassikerdags, och en knepig sådan: Garrett Prices serie White Boy/White Boy in Skull Valley/Skull Valley (serien bytte namn två gånger under sin korta levnad 1933-36), en serie som haft en nästan mytisk status på grund av svårigheten att hitta den. Men nu har Sunday Press gett ut en samlad utgåva av serien, och som alltid med Sunday Press innebär det en kärleksfullt redigerad utgåva i praktformat.

White Boy följer en ung vithyad pojke som på seriens första sida blir adopterad av en indianstam; i resten av serien får vi följa hur han lär sig leva med dem och deras kultur. Serien är känd för två saker, och det är en av dem som gör det knepigt att skriva om den. Men först, det som onekligen är bra: Teckningarna.

White Boy - EldstormPrice experimenterar ofta med olika stilar, och när han får till det, som i sidan ovan, ser det riktigt bra ut. Det finns många sidor här som är extremt imponerande, och som sagt kan han variera stilen närhelst det behövs. En detalj som jag också gillade är hur seriens logotyp ändras för att passa sidan.

Men, med det sagt finns det också brister även när det gäller teckningarna, och det knyter an till namnbytena. I seriens första fas, med namnet White Boy, märks det att det är en serie där Price gör vad som faller honom in. Han skildrar vilda västern-miljöer som han är intresserad av, och det är tydligt att handlingen huvudsakligen finns till för att han ska få rita det han känner för: Miljöer, djur, en sensuell kvinnlig huvudperson, osv.

White Boy - Kanot

Däremot verkar det som om det inte gjorde serien populär hos läsaren, så den andra fasen, White Boy in Skull Valley, har en betydligt mer traditionell handling: Bort försvinner skildringen av indianerna, in kommer en rejält tråkig dito med en maskerad hjälte, onda banditer, och så vidare. Helt oengagerat skrivet, och tyvärr blir också teckningarna lika platta som karaktärerna. Price är fortfarande skicklig och han har en snitsig linjeföring, men det spontana och expressiva försvinner helt. Den tredje och avslutande fasen gäller samma sak för än mer; här blir serien en ren skämtserie om en dude ranch (dvs en ranch dit stadsbor åker för att uppleva den ”äkta” västern).

Skull Valley - Turister

Dude ranch-fasen; notera också hur seriens logga här är helt utslätad och ointressant

Så ett drygt år av finfina teckningar är den stora behållningen med serien.

Sen har vi den andra saken som White Boy är känd för, och den i mitt tycke mer problematiska: Skildringen av indianerna.

Först som sist var det ett ovanligt grepp att som Price låta indianerna ha huvudrollen i en serie (tillsammans med den namnlöse vita pojken, förstås). Detta faktum gör att serien har hyllats som en progressiv föregångare tack vare sin mer nyanserade bild av indianerna.

Själv har jag tyvärr lite svårt för att instämma i det. Jag tycker visserligen att det är positivt att Prices skildring är mer av en inifrån-skildring än utifrån (inte en helt inifrån givetvis, med tanke på den vita pojken), men samtidigt kan jag inte låta bli att känna att det inte handlade om ett medvetet val att låta indianerna ta mer plats utan att det var ett helt pragmatiskt val: Det gjorde att Price kunde rita det som mest intresserade honom.

De personer vi lär känna bättre av indianerna har väldigt enkla personlighetsdrag: Den tjocka klumpiga pojken, den sensuella unga kvinnan, den lömska äldre mannen som vill erövra kvinnan, osv. Så det är inte precis djupa karaktärsskildringar det handlar om, men det gäller å andra sidan alla personer i serien, oavsett ursprung; Price vill teckna, inte berätta en historia. Men, onekligen, ett plus att indanerna trots allt har olika personligheter istället för att alla är identiska.

Jag tror att det som skaver med skildringen av indianerna för min del är att jag saknar en humanistisk känsla. Jämför till exempel med Mark Twains skildring av Jim i Huckleberry Finn: Det finns lindrig sagt gott om tveksamheter i Twains bok, men det är aldrig någon tvekan om att Jim är en människa, någon som har en lika värdefull själ som alla andra. Här, i White Boy, är skildring av indianer så florstunn att den känns som en ren bisak.

Slutomdömet kan bara bli att White Boy är en serie med en del fantastiska sidor, rent grafiskt, men att den ändå inte når upp till mästerverken från samma tid. En bra serie behöver både yta och djup, och Price är alltför ointresserad av manusbiten för att det ska bli något av det senare.

»

  1. Väldigt snygga sidor, de första. Blir sugen att läsa bara av dem. Känns som att han är mer intresserad av naturens skönhet och krafter än människornas.

    Gilla

  2. Mm, de är snygga. Men, det är inte så många sidor det handlar om; den första fasen av serien är drygt ett år, och inte alla sidor är lika snygga som de här. Så jag skulle definitivt rekommendera att försöka kolla in boken innan man köper (den är inte billig)🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s