Mary Wept Over the Feet of Jesus

Postat den

Mary Wept Over the Feet of Jesus - cover

Efter att ha läst Chester Browns mycket personliga (och i mitt tycke också på alla sätt usla) inlägg i debatten om prostitution, Paying For It, kan jag inte säga att jag var så där överdrivet lockad av att läsa mer i samma stil. Men nu sitter jag här igen, med en ny bok av Chester Brown, som återigen har som huvudtema prostitution: Mary Wept Over the Feet of Jesus.

Och en liten varning: Jag kommer texten igenom jämföra med Paying For It, något jag vanligen inte gör eftersom jag oftast fokuserar på att läsa böcker som fristående verk, men den här gången känns det omöjligt på grund av de tydliga och avsiktliga likheterna böckerna emellan.

Varför har jag då gett mig in på att läsa Mary Wept…? Jo:

  • Trots att Paying For It inte var bra ens som en ren serie, om man bortsåg från det ideologiska budskapet, så tycker jag Brown kan det här med hur man får läsaren att vilja läsa vidare. Så oavsett hans nuförtiden mer känslolösa teckningar flyter läsningen fascinerande bra, och jag tycker dessutom om stilen i teckningarna.
  • Han har tidigare gjort serier med religiöst innehåll och de har varit fascinerande, så hoppet är att avsaknaden av självbiografiskt innehåll skulle kunna göra den här boken bättre.

Och först som sist: Mary Wept… är, tycker jag, en bättre bok. I och med att Brown inte själv är med i serierna slipper jag irritationen av att hela tiden vilja skaka om honom och säga åt honom att skärpa sig. Så, läsningen är helt simpelt inte lika frustrerande!

Mary Wept Over the Feet of Jesus - Cain & Abel

Kain och Abel möter sin gud

Dessutom saknas den värsta stelheten i illustrationerna den här gången; kanske mest på grund av att scenerna i Paying For It var så extremt likartade, medan det här finns betydligt mer variation i miljöerna och händelserna. Brown kan teckna serier, det är helt klart.

Men tyvärr dras boken återigen ner av att den så uppenbart skrivits mer som ett debattinlägg än som en intressant bok. Den här gången gäller det hur prostitution skildrats i bibeln, och boken skildrar ett antal scener ur bibeln där prostitution spelar en roll.

Eller åtminstone ett antal scener där Brown anser att prostitutionen spelar en roll, för det är, föga förvånande, en mycket personlig tolkning av bibeln som ligger bakom. Och precis som med Paying For It är det tämligen oklart för mig som läsare vad avsikten med skildringarna är; jag har svårt att i dem se några ställningstagande vare sig för eller emot prostitution. Fast det är klart, det är kanske en vinst för Brown, för när det gäller Paying For It framstod skildringarna som en oerhört stark propaganda mot prostitution…

Hur som helst, serierna i sig är intressanta och tankeväckande, och att Brown har sin egen tolkning av de bitvis välkända historierna gör dem bara bättre. Som den förlorade sonen, där fadern säger saker som definitivt är Browns egna inslag, eller den om slavarna som får ansvaret för sin ägares pengar. Fascinerande och stimulerande versioner, men med ett stort problem: Efterordet.

Mary Wept Over the Feet of Jesus - The Prodigal Son

Den förlorade sonens fader berättar för den icke-förlorade sonen varför fadern agerat som han gjort

För precis som i Paying For It finns det här ett efterord som förklarar vad meningen är med serierna, och hur de ska tolkas. Och proportionerna serier/efterord är ganska extrem: 170 sidor serier, 100 sidor efterord, och eftersom en seriesida går mycket fortare att läsa skulle jag misstänka att jag spenderade högst en femtedel av tiden med själva serieläsningen :-/

Fast problemet är förstås inte längden på efterordet utan innehållet, för här kommer Brown snuddande nära konspirationsfanatikernas världsbild. Det är inte alls lika frustrerande och irriterande som i Paying For It eftersom det här inte handlar om att rättfärdiga Browns egna utnyttjande av prostituerade utan istället om hur bibeln över tid har förvanskats till att bli anti-prostitution, medan de ursprungliga texterna istället var för det.

Om man bortser från att Brown verkar tycka att prostitution är bibelns huvudämne så är argumenten inte direkt starka, hämtade som de är från oklara källor och i sann konspirationsanda noggrant utvalda (om det finns 100 källor som säger en sak och 1 som säger en annan är det helt OK att välja den ensamma, alltid). Fast egentligen är det också relativt ointressant för det starkaste intrycket jag får är ett och endast ett: Brown är så fanatiskt intresserad av prostitution att allting annat lämnas därhän.

Faktum är att efterordet mest av allt påminner om de tättskrivna stencilerade pappren man brukade se uppsatta på allmänna anslagstavlor, träd, eller varhelst de fick plats på innan internet dök upp, och som alltid beskrev någonting som var oerhört viktigt för upphovspersonen men för alla andra framstod som synnerligt obegripligt. Typiskt för dessa var också de ymnigt förekommande noterna; de som skrev var så uppslukade av sitt ämne att allting måste förklaras i detalj.

Samma sak här, där noterna som sagt börjar på sidan 173, efter serierna. Och eftersom det är viktigt att man verkligen förstår precis allt som Brown säger börjar på sidan 213 noterna för noterna. Och på sidan 263 börjar sedan, givetvis, noterna för noterna för noterna… Jag uppskattar meta-inslaget, även om det är oavsiktligt, och också att 20 sidor av noterna består av en serie, men som sagt, det känns mest sorgligt ändå.

Mary Wept Over the Feet of Jesus - Notes

Ett uppslag noter; klicka för större version som går bättre att läsa (trots min icke-optimala scanning…)

Sammanfattningsvis skulle jag tyckt betydligt bättre om boken om den bara bestått av de 170 inledande sidorna med serier (och OK, den 20 sidor långa serienoten också), utan efterordet, eftersom efterordet enbart förminskar serierna, och exegetiken i mitt tycke är rätt ointressant. Brown har även förut haft noter till sina serier, inklusive de religiösa, men den här gången går han alldeles för långt i sina förklaringar; han verkar inte lita på läsaren över huvud taget. Vilket är synd eftersom han, som sagt, är verkligt bra på att berätta medelst serier; han är, tillsammans med till exempel Dave Sim, ett utmärkt exempel på serieskapare som borde hålla sig till serier och lämna analyserande texter därhän.

»

  1. Ping: Jag håller tiden | Simon säger

  2. Ping: Jag håller tiden | Serienytt.se

  3. Ping: Årskrönika 2016: Serierna | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s