Benny Björn & Henriettas monsterbok

Postat den

Woohoo igen, en till omgång med serier inriktade på unga läsare från Cosmos Comics! Liksom förra gången handlar det om en Benny Björn-bok av Philippe Coudray och en bok av Ricardo Liniers, närmare bestämt Benny Björn tänker utanför ramarna & Henriettas monsterbok.

Den mycket sanningsenliga Benny Björn-titeln består återigen av en sida långa historier som leker med logik och med absurdism. Och precis som förra gången säger jag att det här är en typ av serier som några kommer älska för känslan av triumf när man förstår det roliga, medan en del nog kommer ha svårt att förstå poängen/erna.

Benny Björn tänker utanför ramarna

Jag gillar det, speciellt när serien drar åt det absurda hållet, och jag misstänker att jag skulle gillat den som liten också, när jag precis hade lärt mig läsa själv. Och det där med att läsa själv är nog viktigt när det gäller Benny Björn, för som jag skrev redan förra gången är det här en knepig serie att läsa högt; det är en knep och knåp-bok för läsningen uppkrupen i en soffa, där man själv ska klura ut vad som händer.

Henriettas monsterbok däremot fungerar förträffligt som högläsning: Henrietta ger sig med sina färgpennor som hjälp på att göra en egen serie, och boken innehåller både Henriettas serie ”Monstret med tre huvuden och två hattar” och skildringen av hur hon skapar serien, allt sammanvävt till en enda berättelse:

Henriettas monsterbok

Här finns det gott om möjligheter att extemporera för högläsaren, när Henrietta funderar på vad som ska hända härnäst och när hon förklarar för sin nalle vad som händer i hennes serie. Och om något monster i hennes serie skulle verka väl läskigt är det ingen större fara eftersom ramberättelsen verkar nedtonande. Visst skrämmer Henrietta till och med upp sig själv lite grann, men hon har ändå full koll på sin egen historia.

Liksom Liniers tidigare bok Regnballongen är Henriettas monsterbok också utförd i klassisk barnboksstil, men den här gången är de känsliga utomhusteckningarna ersatta av färgsprakande naiva dylika, när Henrietta ritar. Den godmodiga och sympatiska tonen har böckerna gemensamt, men teckningarna (förutom de i ramberättelsen) är desto mer olika. Och Linier behärskar båda stilarna utan problem; själv har jag alltid gillat den här typen av starka färger när de fungerar, och eftersom de gör det här värderar jag den här boken lite högre än den tidigare. En hårsmåns skillnad, men ändå 🙂

Som sagt, två bra böcker till för våra yngsta läsare: En för de som gillar surrealism och knasigheter, en för de som föredrar en mer traditionell historia med ett lite lugnare tempo. Eller, såklart, båda, för de som vill läsa fler bra serier, och det vill väl alla?

Ett svar »

  1. Tyckte dom här båda verkade väldigt bra, eller så har du valt väldigt väldigt bra sidor. Vill läsa dom

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: