Jannah

Postat den

Jannah - omslag

Svensk science fiction har onekligen blivit vanligare men det känns ändå som om det är långt mellan gångerna jag läser någonting där det svenska ursprunget är tydligt; det vanliga är att det skulle kunnat varit SF från vilket land som helst och att det svenska ursprunget mest är en obetydlig detalj.

Därför är det skoj att läsa en serie som Jannah – Sista året på Jorden, första delen i en science fiction-serie gjord av Frida Ulvengren och Johan Jergner-Ekervik (jag tror att det är ett samarbete både vad gäller teckningar och manus). Att det är Sverige, må vara ett framtida sådant, som skildras känns som en viktig del och inte bara som en detalj.

Vi får följa några människors liv, och varför de börjar lockas av tanken på att emigrera till planeten Jannah, en planet de inte vet mycket om förutom att där kanske man kan få chansen till ett nytt liv. Några av dem är helt enkelt inte nöjda med sitt nuvarande liv, medan andra snarast behöver fly från sina problem. Med andra ord, de är som utvandrare varit i alla tider: De önskar sig ett bättre liv.

Och medan några av dem redan bor och arbetar i rymden bor några kvar i Sverige, på landsbygden eller i stan, och det är här igenkänningsfaktorn dyker upp, framförallt i de lantligare scenerna: Även i framtiden känns Sverige igen, med de smått dystra granskogarna, och människorna som inte precis brinner av lust att dela med sig av sina känslor.

Jannah - vardag

Så ett stort plus för miljön och personskildringarna, och för ambitionsnivån med den relativt stora gruppen huvudpersoner som alla ska presenteras och ges en personlighet, och en historia som både ska fungera som science fiction och som berättelsen om det nya landet. Givetvis hade inte heller blivit ett plus om det inte hade lyckats men det har man, åtminstone så långt som den här delen sträcker sig; när en av personerna på slutsidorna försvinner ur historien kände jag att jag kommer sakna hen, så mycket hade jag redan börjat relatera till denna.

Teckningarna är vad skulle kalla jordnära, med en färgskala som får mig att tänka på Jan Lööfs Ville, en av de få tidigare svenska sf-serierna, och det kan nog vara en orsak till att jag gillar den. Och för den delen, att det finns så få föregångare gör också att jag associerar till den 🙂 Men även mer klassiska sf-motiv har den rätta rymdkänslan och utan det hade det här varit en svagare serie, absolut!

Jannah - rymden

Mer tänkte jag inte skriva idag; jag lär skriva mer om Jannah när serien är avslutad. En lovande start är det, så även om det såklart inte finns några garantier vad gäller fortsättningen så tror jag nog att det här kommer bli riktigt bra, när krutröken lagt sig. Redan nämnda Ville, min gamla personliga favorit Spindlarnas rike (sorgligt nog oavslutad), men sen kommer jag inte på några fler högkvalitativa sf-serier med den här genuint svenska stämningen. Kul!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s