Tusan!!!

Ingen recension idag utan bara en mycket deprimerad suck och en stilla klagan:

Förut har jag berömt det amerikanska förlaget IDW för deras föredömligt snygga utgåvor av Corto Maltese som de påbörjade förra året. Svartvit, tjockt papper, bra översättning, och riktigt snygga böcker med lika snyggt tryck. Det var så skönt efter att tidigare ha sett så många försök att ge ut serien på något språk jag behärskar misslyckas på ett eller annat sätt.

Men så i våras kom den tredje volymen ut och ve och fasa, trycket var inte alls bra. Eller för att vara precis: Trycket i sig är nog OK, men serierna ser ut som om de någonstans under produktionens gång kopierats med för låg upplösning (kanske under scanning, kanske under editering, eller någon annanstans). Det syns inte omedelbart om man bara ögnar igenom den, men det är omedelbart synligt när man faktiskt läser den. Själv märkte jag ingenting eftersom jag inte läste boken omedelbart när jag fick den.

Men sen, förra veckan, kom den fjärde och då tog jag och läste både nummer 3 & 4, och upptäckte problemet som tydligen inte bara var ett olycksfall med nummer 3 utan istället är det någonting som konsekvent går fel, tydligen, när IDW sätter samman böckerna. Jag har hört av mig till dem för att fråga vad som hänt men har tyvärr inte fått något svar 😦

Det kan förstås vara så att tillräckligt bra förlagor saknas men det tvivlar jag på; jag har andra utgåvor av de här serierna som inte har samma problem (men som istället har andra problem, som jag nämnde i inledningen).

Här är samma ruta scannad av mig med 600 DPI, i lossless PNG-format och inte justerade på något sätt. Ignorera att det vita ser lite grått ut, det är min scanner som gör det och jag brukar justera det efteråt för bilder i recensioner; men man ser ändå att bortsett från problemet med upplösningen så har IDWs jämnare och mörkare svärta.

Först i en utgåva från 1987, utgiven på förlaget NBM:

corto-maltese-nbm

Sen IDWs:

corto-maltese-idw

Beroende på om er webbläsares hantering av bilder (och er skärm) kommer skillnaden vara uppenbar eller inte lika uppenbar, men om ni kollar på bilderna i originalformat (klicka på dem för det) och eventuellt i ett bildhanteringsprogram så syns det tydligt att IDWs bild har stora problem med upplösningen: Ramen runt rutan är inte jämn, strecken som utgör kullerstenarna på gatan likaså, och så vidare. Och på tryckt papper syns det tyvärr lika tydligt 😦

Så för den som vill njuta av klassikern Corto Maltese (och det bör man, episoderna i de hittills utkomna böckerna är fantastisk läsning) på bästa möjliga sätt kan jag inte längre helhjärtat rekommendera IDW; jag själv har nu svårt att läsa dem eftersom den misslyckade kopieringen stör mig så mycket. Snyft.

16 reaktioner till “Tusan!!!

  1. @Anders A: Jag har också Dieter Lumpen-boken och noterade samma sak, men jag störs inte lika mycket av det som de lusiga linjerna i Corto; kanske en smaksak vilket som känns värst 🙂

    Jag tycker också att DL-problemet är ett som dyker upp då och då i böcker. Till exempel finns det en del Lucky Luke-album som ser helt förskräckligt ut, där alla tänkta svarta ytor har ”färgstänk” i sig. Jag har för mig att någon sa till mig att det kunde bero på hur boken trycks: Först ska färgerna dit, sen det svart. Om man gör tvärtom kan man få det här problemet, om färgläggaren helt glatt utgått ifrån att färger ovanpå det svarta inte kommer märkas i det tryckta materialet.

  2. @MGHG: Mm, det är bra att det finns lite val. Förutom dem du nämner finns ju också NBMs utgåva som jag använde som jämförelsematerial; deras 5 böcker täcker alla de korta historierna, inklusive dem i ”The Ethiopian”, och deras linjer är fina. Däremot är svärtan inte hundraprocentig, men det beror mest på att pappret inte är av typ som går att få helt svart.

  3. Tack Simon för din syn på Carlsen-albumen från 1981. Jag noterade att det finns någon typ av skrapskada på nedre delen av Cortos jacka i båda bildexemplen ovan, samma skada finns i Carlsen-albumet ”Konsert för harpa och nitroglycerin” så jag antar att skadan härrör från Pratts original.

    Om man som jag prioriterar att få läsa Pratts Corto-berättelser i rätt ordning och i oförvanskad form så vill jag påpeka att det finns alternativ till IDW:s 3:e album. Den första och långa berättelsen ”Una Ballata del Mare Salato” finns sedan länge på svenska och i svartvitt från Medusa (”Balladen om det salta havet”). De sex första korta berättelserna med det franska samlingsnamnet ”Sous le signe du Capricorne” finns i IDW:s 1:a album och de följande fem korta berättelserna med det franska samlingsnamnet ”Toujours un peu plus loin” finns i IDW:s 2:a album. Enligt Simon är båda dessa album av god kvalitet. Därefter kommer de sex korta berättelserna med det franska samlingsnamnet ”Les Celtiques” och dessa finns av god tryckkvalitet i Carlsen-albumen ”Konsert för harpa och nitroglycerin” och ”Krigsrosor och vinterdrömmar”. Jag har inte kunnat bedöma översättningen men det verkar som att Carlsen åtminstone hade höga ambitioner. För de fyra sista korta berättelserna med det franska samlingsnamnet ”Les Éthiopiques” står mitt val mellan IDW:s 4:e album eller Kolik-albumet ”Corto Maltese i Etiopien”, just nu vet jag inte om dåligt tryck eller matt färgläggning är värst men jag kommer läsa i alla fall. Den andra långa berättelsen (som också är den första efter de 21 korta) är ”En Sibérie” / ”Corte Sconta detta Arcana” som sedan länge finns på svenska och i svartvitt från Medusa: ” Corto Maltese i Sibirien”.

    Det jag sammanfattningsvis vill säga med denna långa kommentar är att det går att avnjuta frukterna av Hugo Pratts första decennium med Corto Maltese i en rak och obruten följd på svenska eller engelska. Tyvärr är ”Les Éthiopiques” problematiskt om svartvitt med god kvalitet är ett absolut krav. Jag är glad över att IDW:s 1:a och 2:a album gör att jag äntligen får veta hur det gick för Tristan Bantam, och att jag kan förpassa ”De vackra drömmarnas lagun” från 1978 med dess gräsliga färgläggning till arkivet över misslyckanden.

  4. Jättetråkiga nyheter, de står oöppnade i min bokhylla också och nu är jag inte alls sugen på att börja läsa dem. Jag har också problem med IDW:s utgåva av ‘The Adventures of Dieter Lumpen’. Den ser ytligt helt underbar ut med fint färgtryck, men när jag började läsa den så blev jag omedelbart irriterad på en detalj i trycket. När en i övrigt svart yta har mindre detaljer i färg så är färgläggningen gjord lite mindre noggrann, lite utanför den yta som ska färgas, då ytan runt omkring senare ska bli helt svart. Men den svarta färgen i boken är lite för svag, så effekten blir att man runt varje färgad detalj ser en ännu svartare ring/halo än det övriga svarta trycket. Vet inte om jag är överkänslig, men det störde mig så mycket att jag slutade läsa mitt i den andra episoden. Man kan se de här effekterna via Look inside-funktionen på Amazon, kolla tex den svarta bilen med blå detaljer på sida 1/4 helt inzoomad. https://www.amazon.com/Adventures-Dieter-Lumpen-Jorge-Zentner/dp/163140606X/ref=sr_1_1?ie=UTF8&qid=1474882456&sr=8-1&keywords=dieter+lumpen

  5. @MGHG: De svenska ser fina ut, inga problem där.

    Jag har fått svar från Dean Mullaney (den amerikanske redaktören) och han skrev att originalfilerna de får från Italien ser utmärkta ut, men att han ska hålla ett öga på de som kommer därifrån för de kommande böckerna. Bra att originalen inte har några problem, men tyvärr verkar det som om han inte tycker att de tryckta böckerna är problematiska så jag betvivlar att någonting kommer ändras :-/

  6. Jag ska kolla när jag är hemma och har tillgång till dem, men jag skulle inte tro de har några problem; det här känns tyvärr som om det är någonting som IDW har misslyckats med, helt själva :-/

  7. IDW:s album nr. 3 innehåller de sex berättelserna med samlingsnamnet Les Celtiques om jag förstått saken rätt. Dessa berättelser gavs ut i svartvitt av Carlsen 1981 uppdelat på två album. Hur tycker Simon att Carlsen-albumen står sig gentemot IDW och sydeuropeiska utgåvor? Jag såg inga kopieringsskavanker hos Carlsen-albumen vid en snabb titt.

Lämna en kommentar