Stor-Jobal från Krokjala

Postat den

stor-jobal-omslag

Dagens serie är en udda fågel, men en roande sådan: Emil Maxéns debutalbum Stor-Jobal från Krokjala: Skräcksäcken, utgiven på Cobolt förlag. Och som man nog kan höra på titeln handlar det om en skröna, om någonting som närmast liknar en folksaga, om Stor-Jobal, en man (antagligen, även om han är mycket underlig) med en minst sagt flexibel moral, och vad som händer när han en dag stjäl en säck från häxan Lapp-Tomsa, en säck med förunderliga krafter…

Fast det är klart, ”förunderliga” är kanske inte det bästa ordet med tanke på att det som dyker upp ur säcken ser är förskräckligt, groteskt, burleskt, och skrämmande, för oavsett vilka djur som slängs ner i säcken blir resultatet de mest horribla blandningar av dessa. Skvadern har nog många hört talas om, men styggelser som klövkuse, schluuv och bulsmugg är inte riktigt lika välkända😉

Snilleblixten som slår Stor-Jobal är att han kan stjäla böndernas djur, mixa ihop dem i säcken, och sedan sälja tillbaka klövkusar eller vad han nu fått fram till stöldoffren; de kommer inte känna igen sina egna djur, och eftersom blanddjuren har egenskaperna hos de ursprungliga djuren kan de också ersätta dem (om man nu inte har någonting emot att till exempel mjölka en juverpadda). Och sen, när alla djuren har blivit stulna, kan man ju såklart stjäla styggelserna och mixa om dem en runda till, och så vidare.

stor-jobal-affarer

Det är inte bara säckens existens och det faktum att ingen egentligen reagerar på monstren som säcken framställer som gör det här till en skröna; även världen som Stor-Jobal lever i är en sagovärld, med saker som storstaden Smoggholm, Hjärndösand och andra platser med lika suggestiva namn. Faktum är att det nog är det jag gillar mest i serien: De underbara namnen och de lika underbara karaktärerna, med Stor-Jobal som det bästa exemplet. Intrigen är bra och underhållande, men det är definitivt alla detaljer och miljöer som jag kommer komma ihåg.

Men givetvis behövs också teckningar som passar till en berättelse av det här slaget, och jodå, sådana finns det. Maxéns illustrationer är handfasta och jordnärastor-jobal-farkrank (om man nu kan säga det om teckningar men det tycker jag); det handlar inte om något finlir vilket passar den grovkorniga berättelsen. Jag anar att serien har tecknats under en relativt lång tid eftersom stilen varierar ganska mycket, men oavsett stil ser det hela tiden bra ut. Den närmast murriga färgläggningen känns också rätt: Det är en skitig handling med en råbarkad huvudperson så eleganta lätta teckningar gör sig icke besvär.

Så jupp, jag gillar Stor-Jobal, och ser fram emot nästa del; Skräcksäcken är första delen i en längre historia och jag är mycket nyfiken på hur det ska gå, men som sagt är nog det allra bästa med serien att helt enkelt få leva ett tag i Stor-Jobals värld🙂

»

  1. The Dark Dunderklump Returns?!?

    Gilla

  2. Någonting ditåt!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s