On the Ropes (och även Kings in Disguise)

Postat den

on-the-ropes-cover

Kings in Disguise (hädanefter kallad KiD) är en serie som gavs ut i slutet av 80-talet med manus av den innan dess inom seriekretsar okända James Vance och tecknad av Dan Burr. Den utspelar sig under den stora depression i USA och följer den 12 år gamla Freddie Bloch när han flyr hemmet (som bara består av hans något äldre bror) för att försöka leta upp sin pappa som finns någonstans i USA, på jakt efter ett jobb. Under resan lär han känna andra människor som drabbats av arbetslöshet och fattigdom, framförallt den äldre mannen Sam, som själv kallar sig för kungen av Spanien.

Det är en bra serie, men framförallt var den mycket ovanlig när den kom ut i sin totala avsaknad av klassiska hjältar, och med sitt fokus på underklassen, de som det ”vanliga” samhället helst låtsas om inte fanns. Burrs grovhuggna teckningar var också de udda med sin totala brist på insmickrande effekter, så det är inte konstigt att dåtidens kritiker och serieskapare som Art Spiegelman och Alan Moore  höjde boken till skyarna.

kings-in-disguise-withdrawal

Kings in Disguise

Nu, i efterhand, känns den inte längre lika säregen utan snarare som en ganska naturlig följd av seriemediets utveckling under den perioden, med en ökad utgivning av indie-serier och en acceptans av serier i svartvitt som inte handlade om de goda mot de onda. Så lite av glansen har onekligen flagnat tycker jag.

Efter att KiD kommit ut försvann Burr helt från seriescenen och i princip Vance också, även om han gjorde någon enstaka serie här och där (som t ex Mr Hero the Newmatic Man, en rätt usel superhjältetidning där Neil Gaiman stod för konceptet och Vance för det faktiska manuset). Men så, för 3 år sedan, kom On the Ropes (OtR) ut, en slags fortsättning på KiD med samma team. Jag missade den då men fick syn på den för några veckor sedan och blev nyfiken på att se hur Vance/Burr utvecklats.

Först en liten bakgrund; den kanske verkar överflödig att ta upp men jag tror att den haft ganska stor inverkan på OtR så jag vill inte hoppa över den🙂

I Vances egna förord till KiD i en utgåva från 1990 berättar han om karaktären Freddie Bloch: Vance hade som sitt första framgångsrika verk skrivit en teaterpjäs som hette OtR men som han nu var oerhört trött på; han beskriver pjäsen som ”…a bizarre pastiche of Depression-era leftist melodrama…”, befolkad av samtidigt överdrivna och extremt klichéartade karaktärer. Det enda av intresse i den tyckte han nu var en bifigur, den unga mannen Freddie Bloch, och honom ville han skriva mer om. Resultatet blev KiD, en berättelse om Freddie Bloch som barn och hans bakgrund.

Så serien OtR från 2013 är alltså en serieversion av pjäsen OtR som skrevs innan KiD. En smula komplicerat men så är det.

Och här kanske man kan ana att serien OtR (glöm teaterpjäsen fr o m nu) har en del potentiella problem att slåss med: Dels var författaren åtminstone tidigare hjärtligt trött på och mycket kritisk till sitt ungdomsverk, dels är det inte en ny berättelse avsedd för seriemediet utan istället en pjäs i serieversion.

Tyvärr är serien också mycket riktigt inte i närheten av lika bra som den 25 år äldre KiD.

Burrs teckningar är sig lika, även om jag även där föredrar den äldre serien men det beror mest på att luffarmiljöerna är intressantare än de mer statiska miljöerna i OtR som huvudsakligen utspelar sig på ett och samma ställe. Plus att han numera inte lika ofta använder sig av skrafferingar vilket är lite synd.

On the Ropes

On the Ropes

Men vad gäller manuset hade Vance à la 1990 helt rätt: Det är en alldeles för fullproppad melodram, med messianska kommunister, sociopatiska strejkvakter, en suicidal utbrytningsartist, och väldigt mycket våld. Det är ärligt talat en soppa, där det finns utmärkta detaljer och passager men där helheten känns rätt juvenil. Det stillsamma och gripande skeendet i KiD är borta; i OtR drabbas huvudpersonerna av mycket mer dramatiska händelser, men de har inte alls samma känslomässiga styrka eftersom det är för många karaktärer med alltför lite personlighet. Kungen av Spanien i KiD var en komplicerad människa med många bottnar, medan personerna i OtR har max två karaktärsdrag vardera.

Hårda ord, och lite sorgligt är det allt att behöva skriva dem; risken är att OtRs svagheter gör att även KiD ses och/eller känns som ett svagare verk, och det vore tråkigt för även om KiD inte längre känns revolutionerande är det fortfarande en stark bok med sitt fokus på människor på samhällets botten i 30-talets USA.

Det är dessutom trist att OtR inte är bättre än den är eftersom fokuset här är på kommunismen och arbetarkampen under samma tidpunkt, och det är inte precis det vanligaste temat i amerikanska serier, speciellt som kommunisterna här framställs som (i huvudsak) sympatiska. Men det skulle krävts en författare med ett större djup än Vance visar upp här; det känns alltför mycket som en politisk pamflett skriven av en naiv och idealistisk tonåring.

Så hoppa över att läsa On the Ropes och läs istället Kings in Disguise om ni inte gjort det förut; skillnaden är att OtR är skriven för att övertyga läsaren om hur en viss politisk ståndpunkt är den rätta, medan KiD istället medkännande berättar om människor som lever i ett samhälle där den rådande politiken inte hjälper dem, och överlåter åt läsaren att dra sina egna slutsatser, med resultatet att den ett kvarts sekel äldre boken känns betydligt mognare🙂

»

  1. Kings in Disguise var och är en stor favorit, så jag tyckte på samma sätt som du att uppföljaren var betydligt sämre. Tyckte också att bildreproduktionen i den senare var klart tveksam, vilket också det påverkade min läsning i negativ riktning. Håller även med om atmosfären var viktig för KiD, den kändes verkligen tung och figurerna engagerade läsaren på ett ovanligt effektivt sätt.

    Gilla

  2. Den valda sidan ur OTR bättre än den valda sidan ur KiD, dock!
    Älska facket!

    Gilla

  3. @Ingemar: Stämmer med reproduktionen (det syns om man kollar på bilderna ovan; klicka på dem och zooma in max -> On the Ropes har delvis samma problem som Corto Maltese som jag skrev om nyligen med pixliga/darriga linjer). Kommer nog återkomma till det allmänna problemet med serier med undermålig återgivning är jag rädd:-/

    @Sandra: Är inte överraskad över att du tyckte det😉

    Gilla

  4. ‘Cause I am La Petite Communiste

    Gilla

  5. Ping: Lite follow-up om dåligt tryck | Simon säger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s