Lite follow-up om dåligt tryck

Postat den

Häromveckan beklagade jag mig över att den amerikanska Corto Maltese-utgåvan hade dåligt tryck i de två senaste volymerna, och det blev en del kommentarer med gissningar om vad som gått fel (tryck/rippning/scans/…) både här på sidan och på Facebook. Sen, i min recension av On the Ropes, påpekades i kommentarerna att den också hade problem med trycket (ser ut som ett liknande problem som med Corto Maltese, men inte riktigt lika påfallande). Jag har inget svar på vad det var som gått fel; den amerikanska redaktören för CM har mailat att de ska hålla ögonen öppna vad gäller de kommande volymerna men vi får väl se hur det blir med det.

Hur som helst tänkte jag bara ta några exempel till på problemet med dåligt tryck och att det kan vara komplicerat att förstå exakt vad som gått fel, med hjälp av två exempel från Sverige som jag köpt under de senaste veckorna. Först ut: Det nya Zelda-albumet, Täckning saknas (alla bilder idag scannade i hög upplösning så klicka för att se originalen, och ingen färgkorrigering el dyl är gjord efter scanningen):

tryck-zelda

Det är inte så lätt att se men precis samma problem som i de tidigare nämnda amerikanska album finns här; linjer är ojämna och ser ut som om de har för låg upplösning. Det som gör att det inte är lika uppenbart vid en snabb titt beror dels på att Neidestam använder relativt tjocka linjer så att kanterna är ojämna syns inte lika tydligt som när det gäller tecknare som Hugo Pratt som ofta använder mängder av små, tunna streck, och dels att den ”prickiga” färgläggningen gör sitt till för att dölja skavankerna.

Att de dåliga linjerna inte syns så tydligt är förstås bra i sig, men jag märkte ändå när jag läste boken att det irriterade mig hela tiden, att den där sista skärpan saknades vid läsningen. Ärligt talat, när det ser ut så här kan jag precis lika gärna läsa serierna digitalt eftersom den tryckta produkten ändå inte ser bättre ut.

Och det är synd för boken i sig är riktigt bra och min favorit bland de nyare Zelda-böckerna; jag gillar att det är lite längre sammanhängde episoder eftersom jag tycker att det är då Neidestam blir allra roligast. Mer sånt! Men bättre tryck förstås🙂

Det andra exemplet är ur det nu aktuella numret av Pondus-tidningen, nummer 9/2016:

tryck-pondus-ny

Här behöver man inte titta noga för det ser riktigt illa ut. Och tråkigt nog har det sett ut precis så här med de nya Pondus-stripparna ett längre tag i tidningen; det är så uselt att jag varit och är på vippen att helt sluta köpa tidningen. Jag vet inte exakt vad som gått fel här, men det är uppenbarligen inte bara Frode Øverli som slarvat eftersom textningen som synes är lika katastrofal.

Det som är besynnerligt är dock att det inte är ett rent tryckproblem. Här en ruta ur samma nummer, med en repris av en gammal Pondus-serie:

tryck-pondus-gammal

Plötsligt är det inga problem alls; linjerna är jämna och mjuka, inklusive textningen. Så samma tidning, samma serie, men där bara reprisen ser bra ut. För min del pekar det på att den svenska redaktionen helt enkelt gör ett slarvigt jobb nuförtiden, medan man förut såg till att skapa bättre tryckförlagor.

Vem som gör fel och vad är oklart men det är nog ett mishmash av orsaker; för ett tag undrade jag om inte Zelda-problemen kanske berodde på att Neidestam gick över till att rita digitalt eftersom det första albumet ser bra ut medan nummer 2-4 har samma problem som Täckning saknas (detsamma gäller Zelda-stripparna som publiceras i Pondus), och jag tror att det ungefär matchar övergången papper -> digitalt, åtminstone ser det för mina lekmannnaögon ut så.  Men sen kollade jag hennes Maran och den ser toppen ut så nä, det verkar inte stämma det inte heller.

Så slutsaten blir helt enkelt tråkig men sann: Det är inte bara amerikanska publikationer som är dåliga på kvalitetskontrollen utan även svenska😦

 

»

  1. Bra synpunkter. Den främsta kritiken mot Kartagos Zelda-album är dock precis som tidigare att de inte är kompletta, utan man tar bort strippar här och där. Detta drabbar speciellt de långa kontinuiteterna vilket är synd då Lina jobbar hårt med formatet ”poäng varje dag samtidigt som historien förs framåt” (inte olikt Stan Lynde i Rick O’Shay). I det senaste albimet får man till exempel inte se hur Sebastians äventyr med raggarna slutade… Men jag antar att man inte tror att marknaden är villig att betala priset för kompletta årsutgåvor? Det skulle ju bli några fler sidor än vad det är idag. (Eftersom stripparna är numrerade är det en smal sak att identifiera var det fattas någon/några.)

    Gilla

  2. Jo, alla strippar ska med tycker jag, framförallt när det är långa kontinuiteter. Vet inte riktigt varför man hoppar över en del mitt i historien, känns ju i så fall vettigare att skippa fristående strippar-

    Gilla

  3. (OBS att jag nu inte skriver specifikt om Zelda, utan dåligt tryck i allmänhet). Tråkigt, men nödvändigt ämne det här. Och fel kan det ju bli på ett antal ställen under vägen fram till tryck. Hos tecknaren, på förlaget eller ännu värre: på tryckeriet. Jag fick kritik ibland när jag drev förlag för att jag ville ha så hög upplösning på bildfilerna, men det är nödvändigt för att garantera att slutresultatet blir bra. Nu känns det ofta som om det är viktigare att det går snabbt och innebär så lite arbete som möjligt när serier görs i ordning för publicering. Ibland har jag fått höra att den ”normale” serieläsaren inte ser någon skillnad. Visst är jag en petig typ, men gör man sådana som jag nöjda får man ju med alla andra läsare samtidigt. Jag tycker att det är ett hån mot hårt arbetande serieskapare att inte se till att deras serier blir så bra som möjligt i tryck. Böcker kostar och köparna ska ha valuta för pengarna samtidigt som skaparen ska vara nöjd med sitt verk.

    Gilla

  4. Simon berättade för mig att det är Neidestam som tar bort serierna själv. Och då kändes det genast bättre, tycker hon är i sin fulla rätt att sålla hur hon vill.
    Ville att det skulle stå här på WordPress också, alla har inte Facebook™.

    Gilla

  5. Tidigare brukade man ha svarta tuschlinjer som en separat bitmapfil/lager med högre upplösning för att undvika att de blir hackiga. Jag vet inte om det är så i dessa fall men kanske det har blivit vanligare att tuschlinjerna och färgen blir sparad som en bild.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s