Ghosts

Postat den

Det tar några år mellan gångerna men nu har Raina Telgemeiers fjärde egna bok anlänt: Ghosts. Och inledningsvis känns det mycket välbekant:

ghosts-intro

Två systrar i baksätet på en bil, den här gången på väg till en ny stad; en scen som liknar andra i Telgemeiers äldre böcker.

Men skenet bedrar för den här gången är det en historia av ett slag som Telgemeier inte berättat förut. Den yngsta systern, Maya, är sjuk i cystisk fibros, och för att hjälpa henne flyttar familjen till en stad med ett gynnsammare klimat. Storasystern, Catrina, förstår att det är nödvändigt men gillar inte flytten, och är därför negativt inställd till staden redan från början. När det sen visar sig att man där ser det som en naturlig sak att umgås med och tänka på döda familjemedlemmar, framförallt i samband med den annalkande Día de los Muertos / De dödas dag, får hon nästan panik; hon vill inte konfronteras med tanken på att Maya kanske kommer att dö. Att acceptera att döden är en naturlig del av livet är en svår insikt för henne att lära sig.

Det finns mycket som skiljer Ghosts från de serier vi hittills sett från Telgemeier:

  • Det självbiografiska inslaget saknas
  • Det är inte bara fiktion, det är dessutom övernaturlig sådan (titeln, Ghosts, kan tolkas bokstavligt)
  • Det finns en mycket tydligare historia med början och slut; Telgemeiers tidigare serier har varit nästan helt karaktärsdrivna

Det känns, kort sagt, mycket mer som en klassisk handlingsdriven roman än hennes andra böcker.

Och det tar sin lilla tid att vänja sig vid, åtminstone för min del. Visst är det många saker jag känner igen, som fokuset på syskonens relation, men de mer dramatiska inslagen som spöken och tankar om döden är nya.

Jag är en fan av fiktion; om jag generellt sett får välja dras jag alltid mot det skönlitterära. Men det beror givetvis också på författaren/skaparen, och medan jag uppskattar att Telgemeier breddar sin repertoar är jag inte så säker på att resultatet den här gången är helt lyckat. Det hon är bra på, som familjerelationer, är lika bra som någonsin, och scenerna mellan Maya och Catrina är lika bra som några andra i hennes serier. Teckningarna är likaså lika effektiva som alltid; jag förstår att Telgemeier säljer så bra som hon gör eftersom hennes serier är mästerliga i sin tydlighet, oavsett om man är van att läsa serier eller inte.

Men framförallt det fantastiska inslaget, med spökena, fungerar inte riktigt för mig. Att de så tydligt skildras som någonting riktigt, som  någonting som tveklöst existerar, och inte som någonting symboliskt som representerar människors kärlek till sina familjemedlemmar även efter döden, gör att budskapet blir alltför enkelt och grunt: Om vi nu alla lever vidare precis på samma sätt efter döden som innan och till och med kan umgås med vår familj, må vara i en fysiskt ogripbar form, så är givetvis döden inget stort problem, och Catrina behöver inte oroa sig alls.

Med andra ord, som döden presenteras i Ghosts är det bara fånigt att fundera över den. Och det tycker jag är synd för jag skulle nog hellre sett att Catrinas vägran att acceptera tanken på att Maya kanske kommer att dö hade skildrats som ett svårare problem än det visar sig vara; resultatet i Ghosts är att Catrinas känslor och tankar om döden förminskas till att bara handla om att inte längre vara så negativ till den nya staden och att inte vara rädd för alla spöken som finns där.

Så tyvärr måste jag säga att Ghosts är den minst lyckade av Telgemeiers fyra egna serieromaner (egna = helt eget manus och teckningar). Dålig är den inte och läsvärd är den absolut, och jag hoppas att hon fortsätter att utmana sig själv med nya typer av serier, även om det här försöket inte blev lyckat i alla detaljer.

ghosts-cover

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s