Jag har varit lite dålig på att hitta ny manga att följa; visst läser jag några titlar som Yotsuba&!, Vinland Saga, My Love Story!!, Master Keaton och säkert någon jag glömt bort, men jag har saknat att läsa någonting fartigt, dvs en bra sportmanga. Jag har läst en del sådana senaste året men då har det handlat om redan avslutade serier, och eftersom jag gillar att ha nya volymer att se fram emot har det varit lite tråkigt. Men häromdagen tittade jag in på Staffars serier och fick tips om en serie, som jag sedan gick hem och googlade lite om -> den lät intressant -> jag köpte de två första volymerna för att prova på.
Grundfakta: Titel = Yowamushi Pedal, författare/tecknare = Wataru Watanabe, sport = cykling.
Alla vanliga inslag i den här genren finns här: Huvudpersonen som aldrig varit en sportig person men som visar sig ha oanande talanger; den sedan länge hårt tränande, extremt fokuserade och på ytan betydligt mognare vännen/konkurrenten; den högljudde, smått skrytsamma vännen/konkurrenten; flickan som är cyklingsfanatiker och kan allt om sporten och som hjälper vår huvudperson; de mer anonyma medlemmarna i skolans cykelklubb som mest fyller ut sidorna.
Så originellt är det inte, men det är å andra sidan inte därför jag ville läsa serien heller. Det jag gillar med de bra serierna i den här genren är istället när karaktärerna är roliga att läsa om, och när deras interna kemi fungerar. Och på båda punkterna lyckas Yowamushi Pedal alldeles utmärkt: Sakamichi Onoda (huvudpersonen) är en mycket blyg otaku av stora mått som hela sitt liv cyklat på sin urgamla och oväxlade komfortcykel till Akihabara för att köpa prylar, och som tack vare det sig själv ovetandes blivit riktigt bra på att cykla.
När han börjar high school hoppas han äntligen kunna hitta likasinnade som vill följa med honom på shoppingturer, men istället lär han av ren slump känna flera på skolan som är involverade i cykling: Shunsuke Imaizumi (”hårt tränande”) är långt ifrån social av sig i vanliga fall men blir fascinerad av Onodas cykling, och öppnar upp sig för honom, och på ett liknande sätt fastnar också Shoukichi Naruko (””högljudde”) för Onoda och blir omedelbart hans vän, allt medan Miki Kanzaki (”cyklingsfanatiker”) hjälper honom att lära sig det grundläggande om cyklar och hur de fungerar.
Så rullar det på, med det säregna standardinslaget i genren där extrem action när cyklingslopp skildras paras ihop med att loppen samtidigt tenderar att bra ut sig över mängder av sidor; i de 800 sidor jag hittills läst har två lopp ingått, och det första av dem var inget ”riktigt” lopp. Spännande, för att inte säga överspänt, precis som jag gillar det, och med som sagt det minst lika viktiga inslaget att jag tycker om alla personerna och deras inbördes relationer.
Också ett plus: Förlaget, Yen Press, samlar ihop två japanska album i en volym i sin engelska översättning. I mitt tycke kan den vanliga längden, ca 200s, vara alltför kort när det gäller sportmanga eftersom det då kan innebära att ett lopp/match/tävling inte hinns med att skildras i en volym -> lite fler sidor åt gången behövs. Tempot är viktigt här, och egentligen skulle nog originalets ett kapitel/ vecka vara idealiskt, så att glöden bibehålls, men två volymer i en duger det med 🙂
Med andra ord, om det finns någon mer som behöver bra underhållning med mycket fart (med tanke på sporten krävs det en tecknare som är bra på att skildra höga farter och det klarar Watanabe av finfint), gott humör och roliga karaktärer (inklusive, misstänker jag, säkert med en framtida uppdykande Konkurrent, som genren brukar innehålla, för både Imaizumi och Naruko är definitivt huvudsakligen vänner) så är Yowamushi Pedal ett alldeles utmärkt val. Och med hittills 47 volymer i Japan finns det gott om material!
Simon säger 
Ja, bibliotek är bra. Vi har inget stort här i Robertsfors. Men personalen är mycket trevlig och kommer säkert att fixa det. Tack för tipsen, Simon.
@Lars: Bra tips från Sandra för robusta rejäla berättelser; kanske framförallt Nausicaä eftersom du gillade ”Spirited Away”.
Om du har ett bra bibliotek så skulle jag också rekommendera några av Urasawas serier: ”Monster”, en nagelbitande psykothriller som utspelar sig i Tyskland om en seriemördare, och ”20th Century Boys”, en sf-thriller i samma stil. Båda är ganska långa -> bibliotek är en bra idé eftersom det annars blir ganska dyrt om du ska läsa hela serierna 🙂
Ja, just den var det, Sandra. Spirited away. Tack för de andra tipsen också jag ska kolla upp dem.
Spökfilm… kan det ha varit Spirited Away? Om det var det… han som gjorde den gjorde en manga som heter Nausicaä och vindarnas dal
Eller en som jag tycker jättemycket om: Emanons Minnen av Shinji Kaijo. Utgiven av den här bloggens vän, Kami
Om det är samuraifilmerna så tycker jag Lone Wolf & Cub och Blade of the Immortal är två kända manga som borde vara lätta att hitta och jag tycker om dom. Simon tycker inte BotI är så bra men han gillar även LW&C.
Om det är dom mer underfundiga kurosawafilmerna såsom Dådesskaden så tänker jag att Yoshihiro Tatsumi kan vara en bra att börja med. The Push Man exempelvis.
Hm, vad var det för film; kommer du ihåg några fler detaljer? Om jag vet vilken film så kan jag kanske komma på någon vettig serie, vore roligt att försöka 🙂
Jag har varit intresserad av Manga, men har aldrig hittat en serie som passat mig. Inte denna heller tyvärr. Det enda som var i närheten var den där tecknade spökfilmen, som visades på TV för några år sedan. Jag gillar ju Kurosawas filmer också. Vet du om det finns den sortens Mangaserier… med den stämningen i berättandet? Gärna svartvita.
/Lars