Martilo (och lite Ratte)

Postat den

Det är nästan pinsamt så länge sedan jag skrev om några svenska serier men nu så blir det några ord om en webbserie nu kommit ut i tryckt form: Fabian Göransons medeltidsserie Martilo och helgonet.

Det är medeltiden i sagoformat det handlar om här, med drakar, häxor med mystiska krafter och helgon en masse. Plus, förstås, en ung man vid namn Martilo som försöker bryta en förbannelse som lagts över hans föredrar genom att bli en sann kristen riddare, och en ung kvinna vid namn Arilone som efter att ha läst om hur helgon skapas längtar efter att utsättas för någon horribel handling som hon genom att övervinna själv kommer bli ett helgon. Med andra ord två unga personer med, hur ska jag säga, inte det bästa omdömet; Arilone blir ursinnig när hon ska offras till djävulen men några nunnor avbryter ritualen, och Martilo som inte tänker så mycket innan han handlar:

Människorna i Martilo är ett stoiskt släkte. När någonting dramatiskt inträffar, inklusive halshuggningar som den ovan, är det ingen som reagerar med mycket mer än ett ”Hm, det där var kanske lite onödigt”. De verkar luttrade och enda gången starka känslor utbryter är det istället ofta överreaktioner över trivialiteter, eller absurda skäl som Arilones argsinthet över att hon inte kan få dö i fred. Och det är en typ av humor som jag gillar, som nog märks på vad jag skriver här på bloggen 🙂

Sen måste jag också säga att teckningarna är väldigt mycket i min smak de med.Det finns drag av klassiska franskbelgiska serier som Hergé eller Martin, nyare serier som Trondheim, och en gnutta av stora svart sjok ch färger à la Mignola. En mycket sympatisk mix som gör att jag helt enkelt tycker det är ett nöje att se på teckningarna, med ett utseende som inbjuder till läsning samt premierar tydlighet istället för någonting mer flashigt. Och jag tycker också att de jordnära färgtonerna och de ikoniserade teckningarna passar alldeles förträffligt till ett medeltida tema som det här.

Avslutningsvis några ord om boken i sig. Jämfört med publiceringen på webben har rutorna omordnats från liggande sidformat till stående (exempelsidorna här är som synes från webben), plus att färgerna här och där tweakats, allt för att passa bättre för tryck. Pappret känns förträffligt, trycket är bra, och känslan i omslaget med det vaxade pappret och flikarna gör att åtminstone jag blir sugen på att läsa en bok som känns så mysig att hålla i handen. Med andra ord är den fysiska produktionen top notch, som man kan vänta sig av Sanatorium förlag.

Och här kommer Ratte in, från inläggets titel. Samma dag som jag köpte Martilo och helgonen (på utgivningsfesten hamnade jag i ett sidorum där jag pratade serier med Per Demervall & Ola Hammarlund, mycket trevligt som bonus!) köpte jag nämligen också Stora boken om Ratte, Galago förlags samlingsutgåva av Magnus Knutsson (manus) och Ulf Janssons (teckningar) serie. Jag har visserligen redan de äldre albumen men det finns med några sidor här som aldrig tryckts om från Aftonbladet (där Ratte först publicerades), och 49:- på bokrean tänkte jag att jag nog hade råd med. Det är en charmig serie men givetvis mycket daterad i stora delar eftersom så mycket av serien ägnas åt dagsaktuella händelser med dåtida kändisar och de delarna håller inte så bra. Janssons utmärkta teckningar kan jag däremot inte klaga på alls.

En rätt typisk Ratte-sida med en gnutta kändisar, en gnutta politik, och en gnutta handling

Men det är inte Ratte som serie jag tänkte på när jag läste boken i samma veva som Martilo utan den fysiska utgåvan eftersom det är en sån himmelsvid skillnad mellan de två böckerna ur den aspekten: Å ena sidan Martilo, en samling av tidigare publicerade serier med en som redan nämnts prickfri och ytterst läsvänlig utformning, å andra sidan Ratte, också det en samling tidigare publicerade serier men där den fysiska utgåvan är lika aptitlig som gråsten. Intrycket jag får är att någon gjort följande:

  • Scannat in alla Ratte-sidorna
  • Samlat ihop minimalt med extramaterial som krävt minimalt med insats:
    • En intervju med skaparna från Bild & Bubbla från 1986
    • Några pressklipp från DN
    • En lista med kändisar som syns på seriesidorna men organiserat så att det är stört omöjligt att som läsare kolla vem kändisen som var med på en läst sida är; en del jobb nedlagt här förvisso, men som sagt mycket knöligt att faktiskt använda
    • Några få sidor med material som klippts bort från de tidigare albumutgåvorna
  • Tryckt alltsammans på ett sätt som känns som ett kompendium med ett blankt omslag

Det finns ingenting som tyder på kärlek till materialet eller på att man lagt ner mer jobb än det allra mest nödtorftiga. Vad säger t ex Knutsson/Jansson idag om sin serie? Vad säger andra serieskapare? Varför inte redigera in de bortklippta rutorna/sidorna där de ursprungligen publicerades istället för att trycka dem längst bak med instruktioner à la ”…ska läsas mellan sidorna 76 och 77 i denna bok.”? Och framförallt, varför inte titta på förlag som exempelvis Sanatorium får att få lite inspiration till att producera någonting som får mig som köpare att känna någonting när jag faktiskt håller i boken?

Ok, jag skulle nog inte varit lika kritisk till Stora boken om Ratte om jag inte råkat köpa den samma dag som Martilo och helgonen men det minskar inte slutsaten: Martilo är en bra ny serie i en förträfflig utgåva, Ratte är en (något bedagad) klassiker i en urtrist utgåva, så även om den senare är betydligt billigare att köpa, så länge bokrean pågår iallafall, så är det inte den jag skulle rekommendera för den som behöver hålla i plånboken 🙂

»

  1. Denna har jag aldrig hört talas om, men den låter intressant! Läser inte så mycket serier 🙂

    Gilla

  2. Prova Martilo i så fall tycker jag, jag tror den går alldeles utmärkt att läsa även om man inte är så van vid serier 🙂 Och du kan ju doppa tån lite försiktigt i vattnet genom att läsa några sidor på nätet: https://www.sfbok.se/fabian-goranson/martilo-avsnitt-1

    Gilla

  3. Håkan / Wakuran

    Albumversionen av Ratte känns ju redan som någon ”Director’s Cut”-variant av serien, så jag vet inte om man skulle vunnit så mycket genom att ge ut serien precis som den trycktes i Aftonbladet. Eller vissa sidor, som inte haft så mycket med originalhistorien att göra, och som klipptes bort antingen av plats- eller berättarskäl, skulle man eventuellt kunnat foga in på rätt plats – men i andra fall så ska tidnings- och albumpublikationen ha ganska stora skillnader med rutor som flyttats och klippts om för att få en tydligare berättarrytm, och inklistrande av en förlorad sida skulle nog mest kännas styltigt.

    Gilla

  4. Jag tycker nog att om det är en Allt med Ratte-bok så kan man ta en viss styltighet i rytmen på några sidor för att vara en genuint komplett utgåva. De ställen som en enstaka sida tagits bort från kan jag förstå eftersom de verkligen inte riktigt passar in i rytmen och handlingen så jag har en viss förståelse för det, men det ställe där två sidor klippts ihop till en är mer svårbegripligt och de sidorna borde definitivt ha återställts; skulle tro att det mest handlade om att inte behöva ytterligare ett ark sidor i albumet.

    Gilla

  5. Håkan / Wakuran

    Du menar det nya albumet? Det borde väl bli lika många sidor avsett vilken lösning man väljer, tycker jag?

    Gilla

  6. Jag menade det gamla albumet, dvs ”Ratte och odjuret”. Och jag kikade nu i det och mycket riktigt: Det är på 64 sidor, utan tomma vita sidor, så om de inte klippt ihop de två sidorna hade albumet behövt öka till 72 sidor 🙂

    Gilla

  7. Håkan / Wakuran

    Jo, okej. Det skulle man ju kunnat återställa. Det finns ju en viss rytm i serieläsande vad gäller att vända uppslag kontra enstaka sida, men det tänkte nog inte Knutsson och Jansson på, från början.

    I andra fall tror jag det har varit söndagssidor med parallellhandlingar i Aftonbladet, och där flyttade man om ganska rejält i albumet för att få ett tydligare flyt i historien… Det var nog i ”Ratte och odjuret”, det med, när jag tänker efter…

    Liked by 1 person

  8. Jo, de där två sidorna som plockats bort är helt klart mystiska; åtminstone en av dem var ju en sida som skulle kunna läggas in var som helst eftersom den inte har något med den stora handlingen att göra, men där den tydligen ursprungligen publicerades var det ju mitt i en biljakt (dvs biljakten pågår över två sidor). Très strange, undrar verkligen om inte Aftonbladet publicerade den utklippta sidan i fel ordning, jag har svårt att tänka mig att Knutsson/Jansson inte skulle tyckt det vore konstigt med att avbryta biljakten på det sättet… 😉

    Gilla

  9. Håkan / Wakuran

    Någon dagsnyhet var på allas läppar och var tvungen att kommenteras under samma vecka!

    (Nu minns jag inte den där borttagna sidan på rak arm, iofs…)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s