My Lesbian Experience with Loneliness

Postat den

Med en rejäl trave med serier som jag inte har hunnit läsa ännu, varav de flesta sådana som jag misstänker att jag också kommer vara sugen att skriva om, så var det givetvis en klurig idé att köpa på mig några serier till! Till mitt försvar tyckte jag att jag inte läst några nya japanska serier på ett tag, jag fick korn på några stycken som såg intressanta ut, jag köpte dem, och sen blev det visst så att jag läste dem innan serierna i traven… 🙂

My Lesbian Experience with Loneliness är en till utformningen något udda japansk serie, åtminstone vad gäller serier som officiellt översätts till engelska: Relativt kort och avslutad (144 sidor), två-färg istället för svartvitt, ursprungligen en webbserie, och självbiografisk. Den är också en alldeles fantastiskt intressant liten bok som följer Nagata Kabis självutlämnande berättelse om hennes kamp för att bli en självständig individ som kan acceptera sig själv. Självbiografiska webbserier tenderar ofta att vara dag-till-dag-berättelser, men här är det en sammanhängande historia som gäller, och på seriens första sida kastas vi omedelbart in i ett desperat försök av författaren att försöka bli som alla andra, att ha upplevt vad andra gör; resten av serien förklarar varför hon hamnat i den här situationen och vad som händer efteråt:

Två steg framåt, ett steg tillbaka är melodin som gäller när hon slåss mot sociala problem och hur hon ska hantera sina föräldrars förväntningar. Hon får ett jobb på ett bageri men efter några år klarar hon inte längre av att behålla det. Hon har också ett komplicerat förhållande till fysisk närhet: Hon längtar efter någon som vill krama och hålla om henne, men hon har oerhört svårt att själv ta första steget. Inte ens med eskortkvinnan vågar hon själv ta några initiativ; ju starkare hennes längtan efter att våga röra eskorten blir, desto stelare och orörligare blir hon.

Hon fantiserar om en äldre kvinna som liksom en moder håller om henne, hon går till professionell massage föregivande stel rygg/nacke men egentligen vill hon bara att någon rör vid henne, och så vidare. Det är egentligen ingenting sexuellt hon är ute efter; det vill hon visserligen också ha och då är det kvinnor som gäller, men när det gäller kramar går vem som helst bra:

Det är sorgligt att läsa om hennes desperata längtan efter närhet och hur hon försöker finna den, men det är så mycket som gör det näst intill omöjligt: Hennes sociala svårigheter, den eviga pressen att bli lyckad och ”normal” som hennes föräldrar utövar, och givetvis de enorma förväntningarna som blir följden av den långvariga väntan när hon till slut vågar boka tid hos eskortfirman. Det faktum att hon är lesbisk är aldrig någonting som nämns som försvårande i serien, men med tanke på seriens titel anar jag att det ändå också spelar in. Däremot noterar hon att när det gäller sex har hon en väldigt vag föreställning om hur det ska fungera eftersom hon huvudsakligen har lärt sig om sex via serier, och resultatet är att hon konsumerat lådvis med yaoi* (pojke älskar pojke) men det hjälper henne inte alls när hon befinner sig i samma säng som en kvinna. Hon märker också att hon helt missat det som hon upptäcker är det viktigaste med sex, dvs att det handlar om kommunikation; hon hade utgått från att det där med sex är någonting som alla klarar av automatiskt när det väl gäller, men eftersom hon aldrig ens varit i närheten av att vara tillsammans med någon annan har hon ingen aning om hur intimitet egentligen fungerar…

Inte heller när hon äntligen vågar satsa på att göra manga och efter en lång tid lyckas sälja sina första serier professionellt lättar ångesten:

Vem hon själv är och vem hon vill bli är svårt att reda ut, och serien är i långa stycken en dialog som hon för med sig själv, i serieform, och utan det lätta handlaget hade det här kunnat bli en rejält deprimerande historia. Den är förvisso sorglig, men Nagatas humor (som det finns gott om) och självinsikt gör läsningen till ett nöje där jag hela tiden känner för henne och intresserar mig för hur hon resonerar när det gäller att ta sig ur sina problem.Lite konstigt är det onekligen med en självbiografisk serie där det faktum att författaren till slut vågar boka tid med en eskortkvinna (där dessutom besöket i princip blir ett totalt misslyckande) känns som en seger, men så upplever jag det: Att Nagata vågar göra någonting för att bryta sig loss ur det destruktiva mönstret är stort, och det leder också till att hon blir mer säker på vem hon själv är.

My Lesbian Experience with Loneliness är en udda fågel men en mycket förtjusande sådan, och jag är verkligen glad att jag chansade på att köpa den; det borde flera göra tycker jag!

 

*: Stort plus för den korta men väldigt roliga utvikningen om ”the yaoi hole” som dyker upp i serien 😀

»

  1. Har svårt att få ihop det med din recension av Paying For It; här är det ju också en eskort (ett ord du inte använde i din rec av PFI). Skriv lite mer om likheter och skillnader mellan serierna…!? Varför är den ena bra och den andra är ojojoj?

    Obv Chester Brown är skillad i att få sig själv att framstå som helt värdelös och osympatisk. Medan Nagata är skillad i att få sig själv att framstå som sympatisk och begriplig; ärren, den kala fläcken, autismen, bortkommenheten… egenskaper som hon delar med Brown men som dom båda framställer på vitt skilda sätt.

    Alltså, jag tycker att MLEwL verkar vara en läsvärd och välgjord serie, missförstå mig rätt. PFI är också det även om den är helt vidrig och man blir neggo mot torskar av att läsa den.

    Tror det finns en skillnad till… Nagata framställer sig själv som harmlös och omtänksam; Brown framställer sig själv som hjärtlös & ruthless.

    Det faktum att Brown är delaktig i en urgammal kyriarkal struktur medan Nagata tycks subvertera en ditto är en annan skillnad, men… i praktiken är det liknande konsekvenser som står på spel tänker jag? Eller är det ren okunskap från min sida?

    Har haft vänner som varit nere i den där smeten, men, det var åratal sen jag pratade med dom sist.

    Gilla

  2. @Sandra: Jag tänkte onekligen en del på Paying For It, apropå självbiografiska serier där prostitution ingår. Den absolut största skillnaden tycker jag helt enkelt är att MLEwL är en betydligt bättre serie, helt oavsett idéinnehållet; jag är mycket svag för Chester Browns serier rent generellt men i PFI tycker jag att det blev alltför stelt och tradigt att läsa sida upp och sida ner om extremt enahanda besök hos prostituerade.

    Och de skillnader som du nämner, framförallt hur det traditionellt sett ut med utnyttjande av prostituerade spelar definitivt roll för hur jag påverkas av serien, men jag skulle också säga att medan både Nagata och Brown i princip helt fokuserar på sig själv är det i i Nagatas fall ett medvetet stilval eftersom serien är ett långt resonemang som diskuterar vem hon är och varför hon blivit sådan, medan Brown aldrig ens försöker att analysera vem han själv är.

    Eller för att uttrycka det annorlunda, MLEwL är en filosofisk/psykologisk/social analys av personen Nagata, medan PFI är totalt renons på psykologis/social analys och enbart innehåller ett synnerligen torftigt och ärligt talat löjligt uselt filosoferande om prostitution som yrke.

    Allt värde i PFI finns IMHO i den analys som läsaren själv kan göra av Brown som person, men själv framstår han som synnerligen aningslös både som karaktär i serien och som resonerande författare. Och det kan förstås finnas en poäng i det, men jag tycker nog att det är ungefär lika rimligt som att ge högt betyg åt en enkel slasher movie eftersom en sådan kan skildra hur hemska människor kan vara.

    Men i grunden kan jag inte bortse från exakt det du nämner: Nagata känner jag för och med, medan jag mest av allt vill skrika åt Brown att han är en idiot. Och jag föredrar att läsa serier som får mig att uppleva det förstnämnda 🙂

    Gilla

  3. Ja, hans argument är löjliga (om nu någon av mina vänner som slåss för sexarbetares rättigheter läser detta: tolka det inte som att alla tänkbara argument är löjliga, men Brown har en hel del löjliga argument).

    Men jag håller inte med om att boken är renons på att vara en studie av Brown själv. Tycker den ger en mycket klar bild av hur han funkar. Han är chockerande bra på att göra sig själv hatbar.

    När jag får den känslan av sympati som jag får med Nagata här så väcks också misstänksamheten.

    Men mest reagerade jag för att du valde det eufemistiska ”eskort” här, och inte ett uns av kritik, medan du skrev ”prostituerad” i PFI. (Jag lutar åt ”sexarbetare” btw, men det är osjälvklart, det är inte en universell endonym. Men det finns å andra sidan inte någon, svjv.)

    Gilla

  4. Jag valde egentligen bara de ord som Nagata respektive Brown själva använder: Eskort och prostitution. Det är knepigt med värdeladdningen i ord som beskriver företeelsen så jag tog helt enkelt och överlät det på författarna; om Nagata anser att det är en eskortservice hon anlitar medan Brown anser sig gå till prostituerade så får det förbli så.

    Sen lägger jag nog också in i ordet ”eskort” att det är någon som kommer till dig/följer med dig, medan en prostituerad är någon som istället besöks. Men det är mer av en efterhandskonstruktion, det var ”escort” & ”prostitute” som bestämde mina ord också 🙂

    Gilla

  5. Nej i PFI pratar dom också om eskorter…?!

    Gilla

  6. Nix, kollade just för säkerhets skull:Brown använder så gott som alltid ”prostitute” & ”prostitution” i seriedelen av boken iallafall när han uppsöker dem och pratar om dem med andra.

    Gilla

  7. Hade aldrig hörtt uttrycket ”kyriarkal” förut, men enligt Wikipedia ska det tydligen betyda sammankopplade system av förtryck, underkastelse och privilegier…

    https://en.wikipedia.org/wiki/Kyriarchy

    Har f.ö. lånat boken av en kompis, men det har inte hunnit bli av än att jag läst den…

    Gilla

  8. Det var ett nytt ord för mig med; inte helt ovanligt att jag lär mig nya saker via Sandra 🙂

    Gilla

  9. Som den Södertörn reject jag är ♥

    Gilla

  10. Ping: My Brother’s Husband | Simon säger

  11. Ping: My Brother’s Husband | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s