The Art of Charlie Chan Hock Chye

Postat den

Att ta med serier att läsa till landet brukar för min del innebära två slags serier: Digitala serier på paddan, och tjocka böcker i ryggsäcken; ”vanliga” album känns som om de oftast är för snabblästa för att de ska vara värda att ta med. Därav inlägg som det om Stålmannens 50/60-tal (digitalt) och Guy Delisles Hostage (tjock). Och nu är det dags för en till recension av ett sånt där härligt tjockt och ambitiöst album: Sonny Liews The Art of Charlie Chan Hock Chye.

Chye presenterar sig själv

Boken presenterar historien om Charlie Chan Hock Chye, Singapores största och mest välkända serietecknare, men det är en mockumentär; Chye har aldrig funnits och allt i boken, dvs serieutdrag, skisser, fotografier, tidningsutdrag, är fejk och skapat av Liew själv. Det är styvt gjort av Liew och väldigt övertygande presenterat, även om Chyes serier är lite för bra för att vara sanna: Han inspireras av en uppsjö välkända internationella serieskapare och inspireras av dem att göra liknande serier, så vi får se Chyes tidiga manga-liknande försök à la Tezuka, krigsserier med Kurtzman EC-serier som förebild, avancerade färgserier som Frank Hampson Dan Dare i brittiska Eagle, superhjälteserier av 60-talets Marvel-modell, superhjälteserier som Frank Millers The Dark Knight Returns, med flera, med flera. Kort sagt, en blixttur genom seriemediets utveckling de senaste halvseklet.

Men viktigare än det seriehistoriska inslagen är de historiska. Alla Chyes serier har ett gemensamt tema: Singapores politiska historia för dagen, eller närmare bestämt Chyes reaktioner på politiken. Det är en turbulent tid med frigörelsen från det brittiska imperiet, självständigheten, den kortvariga unionen med Malaysia, och förändringen från en brittisk koloni till en modern stadsstat. Internpolitiken är likaså intensiv och bitvis brutal, med striden mellan de mer revolutionära och de mer försiktiga singaporianska frihetssträvarna.

Osamu Tezuka à la Chye

Chyes hjärta ligger tveklöst hos revolutionärerna, men eftersom de går förlorade ur striden får också Chye problem: Hans serier, som superhjälteserin Roachman om en sanitetsarbetare som blir biten av en kackerlacka och som en följd får dennes ”superkrafter” (extremt stark, kan klättra på väggar, osv), visar alltför tydligt var hans sympatier ligger när Roachman kämpar för de svaga i samhället, och allteftersom medieklimatet hårdnar blir det problem med att publicera serien.

Liknande problem drabbar Chyes andra försök; han är aldrig riktigt i synk med samhället runt honom, och hans serier för avancerade för de tilltänkta läsarna. Chyes liv är på många sätt tragiskt: Han är ett geni men får egentligen inte ut någonting av det, vare sig långvariga uppskattade serier eller ekonomisk framgång, och på det personliga planet blir det aldrig någonting av hans minimala försök att skaffa en familj.

En rent ”självbiografisk” sida; det här är nog de delar av boken jag gillar mest, dvs där jag helt simpelt läser en berättelse om ett seriefan i Singapore. Den vane serieläsaren lär känna igen den Harvey Kurtzman-inspirerade HEY-bubblan.

Och här ligger nog mycket av mina problem med boken. På många sätt är den suverän, med Liews finurliga manus och mycket skickliga teckningar, och den genomgång av Singapores historia som presenteras är rafflande och synnerligen läsvärd. Men som en fristående bok har den problem.

Först och främst har jag svårt att se poängen med det mockumentära inslaget. Det tillför ingenting, och gör istället läsningen osäker för min del; om allt vad gäller Chye är fejk, vad är då fejk vad gäller den politiska historien? Eftersom det är så uppenbart att det Liew mest av allt vill göra är att berätta sin version av Singapores moderna historia känns hela det mockumentära som en gimmick, någonting att sälja in boken med, snarare än någonting som behövs för att berättelsen ska bli maximalt effektiv.

Om Chye hade varit en mer fullödigt beskriven person hade jag kanske tyckt annorlunda, men tyvärr förblir han vag i konturerna boken igenom. De små antydningarna om hans privata liv som finns känns rudimentära och pliktskyldiga snarare än subtila, så att jag aldrig känner att jag grips av den melankoli som infinner sig hos honom när han slutligen besöker San Diego Comicon och inser att han är en person utan naturlig hemvist; han älskar seriemediet men kärleken är inte besvarad.

Grundproblemet är att de två olika trådarna, dvs Chyes liv som en stor konstnär som aldrig får till det och Singapores historia istället för att förstärka varandra istället distraherar från varandra, med resultatet att båda berättelserna blir lidande. Om det historiska inslaget tonats ner och Chyes serier varit mindre uppenbart politisk laddade (för det politiska inslaget i dem är extremt tydligt, som att många figurer i Chyes Pogo-kopia bokstavligen heter samma saker som de riktiga politikerna) tror jag Chye som person hade känts mer levande, och vice versa om politiken fått en ensam huvudroll och serierna varit påhittade serier från diverse serietecknare istället för en enda hade den varianten också fungerat bättre.

Frank Miller à la Chye

The Art of Charlie Chan Hock Chye är en tour de force av Sonny Liew och bör definitivt läsas av serieintresserade, och man kommer garanterat lära sig en massa om Singapore under tiden; för egen del hade jag endast en mycket svag aning om hur dagens Singapore formats. Och en eloge till Liew som trots att han (liksom Chye i boken) uppenbart hade velat att det historiska förloppet utvecklats annorlunda ändå kan se att vinnarna i striden också har gjort en hel del gott; en svartvit bild av historien är det verkligen inte.

Men allt ros jag läst om boken från de mest seriösa seriekommentatorerna sen dess utgivning kan jag inte riktigt hålla med om. Det gnisslar både här och där när boken stretar emot sig själv, så ett mästerverk är det inte. IMHO förstås, och tyvärr!

Harvey Kurtzmans krigsserier à la Chye

»

  1. Ping: The Flintstones på 2010-talet | Simon säger

  2. Ping: The Flintstones på 2010-talet | Serienytt.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s