Drömmen om Europa

Postat den

Drömmen om Europa - omslag

Fabian Göransons Drömmen om Europa har fått utmärkt kritik; det är inte precis vardagsmat att DN-krönikörer argumenterar för (länken är tyvärr bakom en betalvägg) att en serie ska nomineras till August-priset. Och den här pikareskserien där Fabian (som vanligt när det gäller självbiografiska serier så använder jag förnamn för serieversionen av serieskaparen, efternamnet för serieskaparen IRL) under en månad reser genom Europa och under resan diskuterar vad Europa egentligen är och vad det betyder för honom, reskamraten Daniel, och de han träffar förtjänar roset den fått för det är en riktigt bra bok, det här.

Först och främst har vi teckningarna, och precis som när jag läste Göransons Martilo märker jag hur mycket jag gillar hans avskalade stil. Här, där de enda färgerna är svart, vitt, och två nyanser av blått, ser det ännu enklare ut än i Martilo, men eftersom Göranson är så skicklig på att utnyttja sina fåtaliga streck innebär det inte att teckningarna har tömts på innehåll; tvärtom är människorna tydligt igenkännbara som individer, och på samma sätt är Bryssel, Paris med flera miljöer frammanade med känsla. En tecknare som jag den här gången kom att tänka på är franska David B. som även han har en enkel stil, om än något mer tvådimensionell och surrealistisk. Det är nog också så att det faktum att David B. så ofta tecknar fantasieggande drömmar och visioner spelar in eftersom även Drömmen till Europa framförallt mot slutet innehåller likande scener. Så toppbetyg för det grafiska, även om jag onekligen gillade Göransons färgkänsla som den framträdde i Martilo och kan sakna en färgklutt eller två 😉

Drömmen om Europa - framtiden

Manuset är egentligen lika renskrapat det med: Fabian reser, pratar med människor han möter på vägen, och det är det hela. Inga krusiduller eller omvägar, så det djupare innehållet är det upp till läsaren att pussla ihop, och det är ingen ljus framtid som målas upp. I det stora är Europa är på väg ned i avgrunden, och i det lilla är Fabians äktenskap på väg åt samma håll. Givetvis är det som pratas om och reflektionerna färgade av Göransons erfarenheter, så en del av pessimismen som syns till beror nog på att det personliga och det allmänna påverkar varandra, men allt är inte mörker. Bland de människor som Fabian möter finns de som kämpar emot, de som ser möjligheter trots allt.

Själv är jag nog mer optimistisk om Europa (och världen), men självklart beror det också på personligt tycke och smak. Som en småsak som jag la märke till i serien: På hemvägen när resan nalkas norra Europa säger Fabian att ”Allt är så blekt och tunt.”, och jag förstår verkligen vad han menar. Men själv tycker jag precis samma sak fast omvänt när jag reser till södra Europa, dvs att allt ser så solblekt, torrt och omysigt ut, jämfört med naturen här, och jag anar att om jag gjorde samma resa som Göranson kanske jag skulle dra helt andra slutsatser. Fast om jag anstränger mig att försöka vara objektiv misstänker jag att min bild nog är den mer orealistiska. Tyvärr.

Men hur som helst, även om jag kanske inte delar alla känslor som syns till i boken så är det en fascinerande resa som skildras, och jag blir nästan smått avundsjuk på hur hemtam Fabian är i länderna och städerna som besöks. Hans erfarenheter av att tidigare ha bott på flera av ställen tillsammans med kommentarerna från reskamraten Daniel som är historiker och de mycket olika människorna han möter ger en mångfacetterad bild av vår lilla del av världen som man sällan ser. Så ja, det måste bli ett mycket högt betyg för manuset också.

Så det enda som återstår är några små ord om den fysiska utgåvan också. Bra tryck, utmärkt papper, och en enligt mig mycket inbjudande design gör boken till ett rent nöje att hålla i och att läsa. Men det finns en detalj som irriterade mig: Redaktören har inte gjort sig jobb när det gäller korrekturläsningen. Det är typiska små fel som så gott som alla gör när man skriver texter och som kan vara knepiga att se själv som författare när man läser igenom det som skrivits, och som alltså borde fångas upp av redaktören, men så är inte fallet här. Det är ingen uppsjö av dem, men med tanke på att den totala ordmassan i det här fallet ändå inte är på långa vägar lika stor som för en genomsnittlig roman är det ändå för många. Jag är inte säker på om det beror på att det är svårare med korrläsningen eftersom det inte handlar om en vanlig text som kan köras genom en grammatik- och stavningskontroll, om det är för en uppfattning av att en seriesida är en helhet, text och bilder, och att textuella fel därför är känsliga att påpeka, eller om det är något annat, men det stör mig.

Det är kanske lite elakt av mig att klaga på det här ändå lilla problemet när Drömmen om Europa är så bra som den är, på alla sätt, men eftersom den är det kommer inte ett så litet problem spela någon större roll så jag kan passa på, istället för att klaga på samma sak när det gäller någon serie som jag redan klagat på av andra anledningar 🙂

Drömmen om Europa - bussresa

Fabian & Daniel har mina sympatier; det finns få saker jag avskyr mer än att försöka sova sittande i små säten

Kan köpas hos bl.a.:

 

Ett svar »

  1. Serien är digitalt textad, ganska dåligt textad, och det borde ha gått att köra en stavningskoll på källtexten. Men måste erkänna att jag också slarvar med det! Kanske något jag ska försöka tänka på till nästa gång jag försöker göra en serie.

    Tycker också det är orättvist att jämföra med David B. eftersom David B. är dålig och Fabian G. är URBRA!!! I vanliga fall dvs, har inte läst Drömmen om Europa än, ser fram mot att göra det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s