Love and Rockets: Färdigläst, del 1

Postat den

Yes! Det tog ett bra tag att läsa igenom alla Love and Rockets-serier från starten men det är egentligen inte så underligt; 38 års serieproduktion av två personer (Mario (jag kommer använda brödernas respektive förnamn eftersom min vanliga princip med efternamn inte fungerar så bra när alla delar det…) har gjort så få sidor att de inte behöver räknas) i ett svep… Jag gav en halvtidsrapport för en månad sedan, och nu tänkte jag skriva om resten.

Men jag delar upp det hela i två delar. Inte för att jag tror det kommer bli så mycket text, men för att jag tänkte behandla de två bröderna var för sig. Redan i förra inlägget anmärkte jag på framförallt hur Betos serier utvecklat sig, och eftersom den trenden om något accelererar i de senaste decenniets serier blir det enklare att hålla isär dem. Plus att jag då också inte behöver jämföra dem med varandra, någonting jag gärna undviker den här gången för att inte stackars Jaime ska behöva samsas med Betos alster 😉

Så, jag börjar med den bästa halvan, dvs Jaime!

Efter att ha läst första hälften av serierna tyckte jag att Jaimes kvalité i volym 2 hade sjunkit jämfört med hans bästa serier i volym 1; han famlade efter intressanta historier att berätta, och när han någon gång använde sig av sina beprövade Locas-karaktärer märktes det visserligen att han var sig tryggare med dem, men manusen kändes ändå som upprepningar av det vi redan sett. Enda skillnaden var egentligen att personerna var lite äldre, men det faktumet användes aldrig på något intressantare sätt.

Men i volym 3 & 4 (totalt blev det åtta tjocka nummer i volym 3, och hittills sex stycken i volym 4) blir det bättring. Persongalleriet utvecklas med några nya karaktärer som det känns som om Jaime inte kommer tröttna på och därmed överge, som Tonta, Vivians halvsyster, en tonåring vars röriga liv jag gärna ser mer av. Till skillnad från en del andra som dykt upp och sedan försvunnit är hon inte en andrahandskopia av Maggie, Hopey eller någon av deras vänner som de var i seriens begynnelse.

Love and Rockets - Tonta & Gretch

Tonta och hennes vän Gretch på sommaräventyr

Vackert så, men det som framförallt är bra är en lång följetong som började i volym 3 och som precis avslutats i volym 4 efter tre år: Is This How You See Me?, en berättelse om en återträff i Huerta och samhället där Maggie och Hopey växte upp tillsammans. Maggie, Hopey och de andra i gänget är nu medelålders, och den här gången spelar åldern faktiskt roll. Visst känner man igen Hopey (nu gift och mamma) och hennes humör, men det är tempererat med att hon numera (ibland…) reflekterar över vad hon gör och gjort, hennes sarkasmer är inte lika obönhörligt aggressiva, och det självdestruktiva draget är borta. Maggie har också hon lugnat ner sig lite, och inte ens när hon i sina ögon totalt gör bort sig inför Hopey på deras hotellrum leder det till någon katastrof.

Love and Rockets v4 - Maggie and Hopey

Från Is This How You See Me?; Hopey är onekligen fortfarande snar till snabba och elaka repliker, men den här scenens upplösning är långt från vad som skulle hänt när hon var en tonåring.

Interfolierat med nutiden är en räcka scener från deras tonårstid, och upplägget med nutid/dåtid är mycket lyckat. Jaime har även förut gjort serier som utspelar sig när Maggie och Hopey var riktigt unga, men jag tror att det här är första gången vi får se dem när de lär känna varandra, åtminstone i större portioner. Så serien är en väl paketerad måltid där vi får se både begynnelsen och om inte slutet så iallafall en tid när båda två till slut släppt den ofta skadligt starka fixeringen vid varandra och kan koppla av; förhoppningsvis kan de i fortsättningen träffa varandra utan den knut av olösta känslor som präglat deras förhållande i sisådär tre decennier.

Medan Is This How You See Me? pågått har Jaime också gjort andra serier. En längre science fiction-historia som jag inte är så värst förtjust i, men den är elegant tecknad och jag anar att den mycket löst sammanhållna historien fungerat som avkoppling till huvudnumret. Jag saknar dock Tonta, Vivian och deras familjer, så jag hoppas det blir lite mer tid över för dem nu.

Med beröm godkänt skulle jag sätta som betyg på Jaimes senare serier. Styrseln är tillbaka, teckningarna är lika bra som någonsin, och att hans huvudpersoner åldrats mer eller mindre i realtid under seriens gång har nu verkligen börjat ge utdelning.

Beto däremot återkommer jag som sagt till. Jag är inte säker på att det blir redan i nästa inlägg, jag kanske vill spara det skrivandet tills jag känner för en riktigt rejäl sågning 🙂

Love and Rockets - Hopey and son.jpg

Från det rykande färska sjätte numret av volym 4: Hopey + fru tränar baseboll med sonen.

Kan köpas bl.a. här:

(affiliate-länk, dvs om du köper via den får jag en liten ersättning)

Ett svar »

  1. Ser redan fram emot Beto-sågningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s