Chester & Grace – The Adirondack Murder

Postat den

chester & grace - the adirondack murder - cover

Rick Geary fortsätter att göra kusliga serier i sin mycket säregna stil, men i det senaste albumet, Chester & Grace – The Adirondack Murder, tillkommer en ny detalj: Färg. Men det skulle inte vara likt Geary att bara göra en enkel ordinär färgläggning och mycket riktigt är färgerna urvattnade, urblekta, som om de härstammade från samma era som den serien utspelar sig i, dvs det tidiga 1900-talet.

Men bortsett från färgen känner jag omedelbart igen mig som läsare. Det som gör Gearys serier så lockande och samtidigt obehagliga är berättarstilen där alla människor och händelser betraktas som genom ett mikroskop. I detalj får vi se hur Grace Brown och Chester Gillette färdas genom Adirondack, vilka de möter, och vad som slutligen sker. Geary själv kommenterar aldrig så när som här Chester allteftersom ger olika förklaringar till vad som hänt med Grace skildras de alla lika precist, oavsett hur de olika versionerna motsäger varandra.

Men det handlar inte om något Rashomon-liknande där det inte går att säga vad sanningen är, utan här ligger osäkerheten i att även om det finns en enda sanning vet vi inte vad den är, och det kanske alltid kommer förbli så. Överlag är det ofta så i Gearys mördarberättelser att det aldrig utretts tillfredsställande vem som egentligen var mördaren eller vad motivet var, men jag blir aldrig frustrerad över det. Poängen med Geary är inte en spännande dokumentär som leder mot det stora avslöjandet utan istället är det vägen dit och de inblandade personerna som fascinerar honom: Hur hamnade Chester och Grace någonsin i den här situationen? Varför handlade de som de gjorde?

Geary ger aldrig ett uttalat svar på några frågor utan fokuserar istället på att tillhandahålla ett ödesdrama där det tragiska slutet känns oundvikligt. Han är noga med att alla detaljer ska stämma, men vilka detaljer han väljer att ta med görs på ett sätt som nästan känns slumpartat; ett av hans stildrag är hur han ibland i sina teckningar väljer att låta en ruta helt fyllas med vad som verkar vara en oviktig detalj. Allting bygger upp en stämning där vardagen ter sig hotfull och där tingens betydelse är okänd. Efter att ha läst en Geary-serie känns det som om någonting oroväckande kan hända när som helst, hur hemtrevligt det än må se ut där jag är.

Så jo, jag gillar verkligen Rick Geary, han är en serieskapare av helt eget snitt, och Charles & Grace – The Adirondack Murder är lika pålitligt bra som han brukar vara. En brasklapp: Boken går inte att köpa via de sedvanliga bokförsäljarna eftersom det är ett självtryck, finansierat via Kickstarter. Och trycket är inte heller något vidare, med dålig svärta, lätt pixelering, och en smula suddiga sidor. Men på något egendomligt sätt irriterar det mig inte alls utan bidrar närmast till känslan av att det inte är en modern bok utan ett gammalt skillingtryck som letat sig fram till mig, med en gruvlig berättelse om kärlek och ond bråd död.

chester & grace - suitcase

 

»

  1. Ping: Lästips: Fyll på Rick Geary-förrådet | Simon säger

  2. @Sandra & @Sandra: Ha, jag trodde absolut det var Sandra-med-självporträtt-som-ikon som skrev den första kommentaren; läste den bara via notifieringsmail så såg inte att det var en annan ikon 🙂

    Hur som, jag försöker backa serieböcker via Kickstarter, men är synd att det är så jämrans dyrt med porto + de nya avgifterna för paket från utanför EU nuförtiden. Gör att det blir lite mer sällan än jag egentligen skulle vilja, men Geary tycker jag så mycket om att, tja, det får kosta lite mer!

  3. hej sandra vad roligt att du också heter sandra♥

  4. Toppen att du backar oberoende serietecknare! Det ar inte latt att leva pa. Tack vare ditt stod orka han nog rita en ruta till.

  5. Jo, jag blev verkligen glatt överraskad, hade bara backat på Kickstarter för bokens skull och inte kollat vad mer som skulle ingå, så de där extra små sakerna var oväntade! Jag tror jag har någon/några andra mini-comics av honom och de är alla mycket charmerande; inte kusliga mordhistorier utan mer absurda, korta berättelser.

  6. Där gjorde du mig rejält avundsjuk, oavsett vad du fick betala. Geary är uppenbarligen mån om sina läsare!

  7. Mm, den blev rejält dyr till slut. Fast som tröst fick jag tre signaturer av Geary: Ett vykort med motiv från serien, skrivet av honom, en signatur i boken, och en mini-comic på åtta sidor, Sunday at the Necropolis, också den signerad 🙂

  8. Ännu en bok som Geary har gett ut själv, alltså. Det är så enerverande när det blir för dyrt och komplicerat för mig att köpa. Får väl hoppas på bättre tider så jag kan skaffa rubbet någon gång i framtiden. Eller att NBM ska ge ut en egen utgåva, som de gjorde med ”Billy the Kid”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s