Slum Wolf

Postat den

Ett bokreaköp idag, och av en bok som jag inte ens sett förut: Slum Wolf av Tadao Tsuge, och utgiven i New York Review of Books sparsamma men mycket intressanta svit serieböcker; faktiskt var just förlaget en starkt bidragande orsak till att jag chansade på ett köp. Men det är också så att jag vet att jag inte har järnkoll på lite äldre japanska serier, så en bok med en för mig ny serieskapare där urvalet huvudsakligen var från den klassiska tidningen Garo från sent 60-tal/tidigt 70-tal och med teckningar som jag också gillade när jag kikade i boken var omöjlig att motstå 🙂

Slum Wolf består av ett knippe mer eller mindre fristående berättelser som alla utspelar sig på samhällets botten. Det är småkriminella, prostituerade, arbetslösa, stigmatiserade och handikappade krigsveteraner som Tsuge intresserar sig för; serierna är starkt rotade i ett Japan som fortfarande lider av traumat från andra världskriget. Det må ha varit en boom-period för många, men det märks det inget av i de slumområden vi ser här.

Det är ovanligt svårt att säga vad historierna handlar om eftersom de i så hög grad saknar en handling i vanlig mening. Istället är det mer som om någon tagit med sig ett ritblock och börjat teckna av det hen ser; slagsmål mellan en bosatt och några amerikanska soldater, några män som på ett sunkigt hak pratar om vad de varit med om under sin uppväxt i området, en krigsveteran som efter en sen kväll springer/flyr från ingenting och allting. Klassiska slut där historien knyts ihop finns inte heller; de tat oftast slut mitt i, precis som de börjar in media res. Det är kort sagt socialrealism i serieform, från en sida av Japan som är långt från glamoren och välståndet.

Med socialrealismen följer också en uppdämd ilska över det vi får se. Tsuge kommenterar aldrig själv det hans karaktärer säger och gör, och förvånansvärt nog saknas också helt ett uttalat politiskt innehåll, om man nu inte hävdar (och det skulle jag nog göra själv) att det politiska är just skildringen av människor som hamnat vid sidan av samhället, som ingen annan bryr sig om. Men aggressiviteten hos huvudpersonerna och hos Tsuge, och all den machismo som också syns till, främst hos Sabu, den varg som titeln anspelar på och den person som syns till flest gånger (ibland bara omnämnd av andra som en (ö)känd buse), gjorde att jag flera gånger kom att tänka på vissa amerikanska undergroundserier från ungefär samma tid. Spains MC-killar, givetvis, men också en del av S Clay Wilsons mindre sexfixerade serier. Det är något av samma känsla här med alienerade män (kvinnor syns sällan till hos Tsuge) där våldet alltid ligger nära till hands, men med en stor skillnad: Hos Tsuge handlar det om förlorare, utan den coolhetsfaktor som oftast finns hos de amerikanska artisterna.

Från Sentimental Melody (1969)

Deppigt värre med andra ord, och inte lättar Tsuges teckningar upp humöret de heller i sin dysterhet. Samlingen täcker nästan ett decennium av Tsuges serier, och det syns på teckningarna. De tidigaste är prydliga med klara streck men med tydligt amatörmässigt tecknade människor, medan de senare har en mycket mer impressionistisk stil, med en mängd snabbt utslängda skrafferingar och skuggningar. Tsuges inte helt säkra människoteckningar kvarstår, men i och med den lösare känslan gör det ingenting. Åtminstone inte för min del, jag gillar verkligen det karga utseendet hos de senare serierna och det lika karga innehållet.

Tadao Tsuge var för mig en mycket trevlig bekantskap. Jämfört med andra kreatörer från samma tid och samma kretsar som jag läst tidigare, som exempelvis Yoshihiro Tatsumi, är Tsuge mer oborstad, rå och mindre litterärt sinnad, med sina ögonblicksbilder från samhällets undersida. Det saknas en tydlig sensmoral och som nämnts politiska anspråk, och de människor vi får följa är mestadels osympatiska. Men poängen är såklart inte att vare sig förevisa hjältar eller skurkar utan att rakt upp och ner skildra de människor som Tsuge enligt vad som framkommer i texter och intervjuer i boken själv växt upp bland. Det finns en tidigare bok av honom utgiven av Drawn & Quarterly, Trash Market (så det låter helt klart som liknande serier), som jag kanske ska ta och leta upp. Men jag är inte helt säker; på sitt sätt kändes Slum Wolf som en alldeles perfekt smakbit 🙂

Från Legend of the Wolf (1976)
Kan köpas bl.a. här:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s