Vei

Postat den

För de som följt serien Vei sedan den började publiceras i tidningen Utopi för sju år sedan är väntan på andra och avslutande delen av Karl Johnsson (teckningar) och Sara Bergmark Elfgrens (manus, tillsammans med Johnsson) äntligen över. Skönt för dem, men för mig som av någon anledning inte kom mig för att läsa serien förrän tidigare i våras när jag köpte den första samlingen på bokrean blev väntan betydligt kortare; en månad ungefär. Alldeles lagom långt tyckte jag 😉

Att det tagit sin tid är alls inte konstigt för det här är en ambitiös serie, både till omfång och innehåll. Historien om krigaren Vei, en människa med en gnutta jätteblod i ådrorna och uppväxt i Jotunheim, och hennes kamp företrädande jättarna mot asarnas förkämpar i meistarileikir där det avgörs vem som regera över Midgård har en hel del som måste förklaras: Hur de olika världarna hänger ihop, kriget mellan asarna och jättarna som ledde fram till de återkommande stridsspelen, och framförallt, vilka huvudpersonerna är. Lite hjälp är förstås att när det gäller asarna kan man räkna med att läsaren redan har koll på dem, så exempelvis Loke som har den största rollen bland dem vet vi redan mycket om, som hans listighet och hans oklara lojalitetsband.

Det skulle kunna blivit mastigt (det finns många exempel på serier som i sitt världsbygge kollapsar under tyngden av alla förklaringar som ska till) men inte här, där istället personer och koncept introduceras allt eftersom det behövs. Ta introduktionen som exempel, där vi snabbt lär känna Dal (en krigare från Midgård) och prins Eidyr (Dals herre) och vilka de är, medan Veis bakgrund är mer komplicerad. Det finns mycket att berätta om henne, som att hon uppfostrats just för att delta i meistarileikir, att jätten Veidar är hennes gud som hon just nu är mycket arg på, att hon har en droppe jätteblod i ådrorna. Men istället för en gigantisk infodump får vi som läsare lita på att saker förklaras när det behövs, och just det görs exemplariskt i serien; manuset är väldigt bra på att inte låta alltför många okända ord och personer förbli oförklarade, men också på att inte överväldiga läsaren med bakgrundsmaterial förrän det faktiskt behövs. Så kudos för rytmkänslan!

Sen är det också tillfredsställande att se hur mycket bättre version två av Vei är än den första, dvs den som gick (men aldrig avslutades) i Utopi. I den äldre version kändes det ofta alldeles för stressat, med abrupta klipp och scener som skulle mått bra av att få breda ut sig lite mer. Allt det har ordnat sig i den nya versionen som flyter oerhört mycket bättre; svagheterna i tempo har avhjälpts, och scener får ta den plats som krävs. Det är också gott om förbättringar i manuset i mindre detaljer, som hur meistarileikir presenteras, vad Vei visste om desamma redan innan spelen börjar, och annat. Det känns mest av allt som om de två serieskaparna satt sig ner och gått igenom allting som var lite diffust i berättelsen och rätat ut alla frågetecken. Så chansen att göra om har tillvaratagits alldeles förträffligt 🙂

Teckningarna har också gjorts om och jag tror inte en enda sida från Utopi finns kvar i samlingarna. Och om man som jag i samband med att man läser samlingarna också läser Utopi-versionen förstår man varför: De första kapitlen i Vei ser radikalt annorlunda ut än de sista, och i en samling hade det nog känts märkligt att knappt kunna känna igen karaktärer från ett kapitel till ett annat. Framförallt är det teckningsstilen som förändras, där de i början är tecknade med mycket grova, nästan expressionistiska, penseldrag à la Johnssons Mara från Ulthar, för att senare linjerna blir mycket tunnare och personteckningen mer klassiskt realistisk. Ett gigantiskt jobb var det förstås att teckna om allt gammalt inför samlingarna, men det var värt det eftersom det nu ser ut som en enhetlig serie från början till slut, och inte som en visserligen fascinerande bild av hur en serietecknare utvecklas hantverksmässigt men med ett alltför splittrat resultat.

Version 1, från Utopi
Version 2; inte exakt samma innehåll på grund av de stora omarbetningarna, såklart!

Sen kan jag iofs säga att jag är nog personligen lite svag för den där expressionistiska stilen, inklusive hur färgerna gör sig, än den mer välpolerade senare stilen med sitt något mer anonyma utseende. Missförstå mig inte, jag tycker att resultatet av version två är långt bättre, både rent teckningsmässigt och hur layouten av sidorna förbättrats (som jag redan nämnde när det gäller manuset med resultatet att läsningen blir mycket mer harmonisk), och en del av det expressionistiska draget finns fortfarande kvar; det är bara det att det grovhuggna utseendet i de först utgivna kapitlen hade sin egen charm, det med.

En massa ord om hur serien står sig i förhållande till sin egen äldre version, så nu är det nog dags för några om hur den står på egna ben 🙂

Det enklaste är väl att säga att Vei är en riktigt bra modern svensk fantasyserie, med ett stort pluspoäng för att den nordiska mytologin känns helt rätt behandlad här. Det finns mängder av tolkningar av den senare och jag är ärligt talat inte så förtjust i många av dem eftersom jag tycker att de missar en hel del av det som gör den fascinerande, som att asarna är i grunden människoliknande gamla nordbor men med större krafter. Alltför många förstår det där med människor med extra krafter, men missar att sätta in dem i sitt kulturella kontext, dvs människor med den moral/etik som gällde för dåtidens Norden. I Vei beskrivs inte asarna alltför ingående, förutom Loke och i viss mån Oden, men det som syns till av dem känns rätt, som Freja.

Och visst, en del av det som händer i boken och i meistarileikir känns inte så förvånande, men i det stora hela fungerar spänningsmomentet precis som det ska. Vad gäller karaktärerna så är det två av dem som är de klart mest lyckade: Vei och Loke. De andra känns mer skissartade och som att de mest finns med för att driva plotten framåt, som Dal vars romans med Vei aldrig bränner till, men både Vei och Loke ges mångfacetterade känslor och jag kan aldrig känna mig riktigt säker på att jag vet hur de kommer att agera. För mig (liksom misstänker jag för många andra) har Loke alltid varit en favorit just för att jag aldrig kan vara säker på varför han handlar som han gör, och då är det extra trevligt att han är så lyckat skildrad här.

Vei & Loke

Att sen insatserna hela tiden höjs och att slutet efter att handlingen tidigare varit helt nyskapad åter anknyter till de traditionella berättelserna från Eddan är elegant gjort, och gör att serien känns som en gedigen berättelse hela vägen från A till Ö. I genren äventyrsfantasy har jag svårt att komma på någon svensk serie som är ens i närheten av lika bra, och jag både hoppas och tror att den kommer uppskattas i sin engelska utgåva också. Lite synd att den även i översättning ges ut i två delar eftersom det innebär en risk att inte hela serien kommer ut, men begripligt med tanke på hur tjock och dyr den skulle blivit annars. Och eftersom serien nu är klar kommer de engelska läsarna iallafall inte behöva vänta riktigt så många år på del två, om nu inte Johnsson och Bergmark Elfgren bestämmer sig för att göra en version tre för att fixa till de småsaker som fortfarande kunde bli bättre… 😉

Kan köpas bl.a. här:

(kan vara affiliate-länkar, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

»

  1. Ping: Vei 2 – Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson – Eli läser och skriver

  2. Jag tror nog att det beror på att de vetat att det ska bli en bok, men också på erfarenhet. Exempelvis är det i samlingarna ett mycket tydligare berättarperspektiv, medan det i Utopi-kapitlen är lite mer oklar ibland vem som berättar vad.

  3. Håkan / Wakuran

    Hmmm, undrar om stringensen i Bok 2 kan bero på att den gjorts som bok från början, till skillnad från första varianten, som gick som följetong med avslutade delar. Vet inte om det kan ha berott till lika stor del på mer eller mindre uttalade redaktionella förväntningar på att det ska ”hända något” i varje avsnitt, än på att Johnsson och Bergmark Elfgren varit mer otränade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s