Assassination Classroom

Postat den
Alla 21 omslagen i ett collage från Pinterest

Assassination Classroom, av Yūsei Matsui, är en oväntat trevlig läsning. De utstuderat designade omslagen (som syns härovan) har varit svåra att undvika, och jag provläste också de första kapitlen när serien började översättas för fem år sedan. Men då fastnade jag inte utan avskrev serien som en av alla de där med en halv/helknasig idé som kanske kunde vara rolig ett kort tag, men som i längden skulle bli tröttsam. Idén: En japansk skolklass får en ny lärare, en halvt monstruös varelse med superkrafter, och uppdraget att döda honom. Om de inte lyckas inom ett år kommer han förstöra Jorden, på samma sätt som han redan förstört månen. Så nja, tyckte jag, så även om de första kapitlen var ganska underhållande fortsatta jag inte läsa serien.

Men jag fortsatte att notera omslagen, och också att serien verkade vara omtyckt. Så när jag nyligen skulle på några dagars semester behövde jag ta med mig något lagom okomplicerat att läsa bredvid poolen kom jag att tänka på serien, kollade upp den och såg att den nu var avslutad -> Kindlen blev laddad med alla albumen tillsammans med Rivers of London-böckerna för de tillfällen när jag kände för bokläsning, och Adachis Rough (omläsning, men jag har tydligen inte skrivit om den här på bloggen), om Assassination Classroom skulle visa sig vara oläslig… Rough läste jag, men inte för att AC var dålig utan för att Adachi är så trevlig, och för att AC var så pass bra att det gick fort att läsa igenom den 😉

Varför tyckte jag då om AC den här gången? Flera skäl, såklart, men huvudsakligen var det för att när jag läste mer av den insåg jag att Matsui alls inte bara haft en knäpp idé och sen spånade vidare på den, utan att det fanns betydligt mer under ytan. Det är en knasig serie som allra oftast går ut på komik när ungdomarna genomgår en hård träning i att bli de bästa lönnmördare (dåligt svenskt ord där som inte riktigt matchar assassin, för det är inte i lönn de försöker döda sin lärare som tvärtom uppmuntrar dem och hjälper dem att bli bättre) man kan tänka sig, men det finns en stor skopa allvar också.

Klassen är nämligen klass E, den klass som av rektorn i skolan skapats som avskräckande exempel för de andra eleverna: Om du inte skärper dig och studerar hårt riskerar du att förvisas till E-klassen, där du inte bara sitter i en nergången byggnad avskiljs från resten av skolan, utan du kommer också systematiskt trakasseras av skolan och missgynnas på alla sätt. Vilket givetvis medför att klassens elever är cyniska, deprimerade, och inriktade på att de aldrig kommer bli någonting.

Varpå Koro-sensei, monstret/läraren, tar sig an klassen och visar sig vara en suverän pedagog och smart terapeut som ger sitt bokstavligen allt för eleverna. Själv är han nästan osårbar, har en fysionomi som påminner en del om Barbapappa, kan röra sig i överljudshastighet, och har en synnerligen dubiös moral själv (som hans förkärlek för herrtidningar och spionerande på elevernas tafatta romantiska försök, något han föga framgångsrikt försöker dölja för eleverna eftersom han inte vill vara ett dåligt föredöme). Kort sagt, upplägget visar sig om man ignorerar superkrafterna och morduppdraget vara mycket likt den stora klassikern GTO. Och det är en serie jag älskar, så att upptäcka att AC hade liknande idéer gjorde mig på mycket gott humör 🙂

Den blyga eleven med enorma inneboende kvalitéer, den överintelligenta som inte bryr sig om skolarbetet, med flera typer, finns här, och Koro-sensei ser som sitt uppdrag att hjälpa dem. Det är en serie med mycket mer fantastiska inslag än GTO, som en AI-elev och givetvis Koro-sensei själv, men grundtonen att en bra skola och en bra lärare måste möta eleverna på lika villkor och även ge elever som har svårt en chans delar de två. Plus det faktum att båda har en optimistisk utblick på världen, trots en stor skopa elände, där eleverna kommer bli räddade, och även de personer som från början verkar vara 100% onda, som rektorn med det mycket tvivelaktiga pedagogiska upplägget med klass E, visar sig när vi verkligen får lära känna dem ändå inte vara helt igenom usla.

Koro-sensei blir ibland lite överambitiös i sin hjälp…

Missförstå mig inte, det här är fortfarande en serie som till stora delar består av komiken i det absurda upplägget med en klass som alla försöker mörda sin bisarra lärare, men det finns tillräckligt mycket av annat för att humorn inte ska tappa sin fräschör och för att jag ska bry mig om både karaktärerna och hur det kommer gå för dem. En stor eloge till Matsui för det väl genomtänkta slutet; han skriver själv att redan när han började serien visste han att hur de avslutande kapitlen blev skulle bli avgörande för hur lyckad serien skulle bli, och slutet sätter han perfekt. Kul också att läsa att han verkligen ansträngde sig för att både animens slut och live action-filmen skulle komma ut mer eller mindre simultant med mangans avslutning, för att alla läsare/tittare skulle känna sig nöjda.

Jag har sedan ett tag tillbaka läst japanska serier på ett lite annorlunda sätt än förut, nämligen med inställningen att även om serien är avslutad (eller kommer bli det) är poängen ofta inte målet utan resan; många avslutas när de inte är tillräckligt populära längre eller för att skaparen/na har tröttnat, inte för att en noga uttänkt handling nått sitt mål. Ergo, jag ska inte bekymra mig lika mycket om hur serien fungerar som en roman utan istället tänka på den som en kontinuerlig såpa. Det gör ofta läsningen bättre, och jag slipper irritera mig på vad jag annars skulle tycka är onödiga longörer. Men med det sagt är jag ändå mer svag för en helgjuten och avslutad berättelse, och där platsar Assassination Classroom definitivt in. Lika bra som klassikern GTO är det inte, Fujisawa är både snäppet roligare och har en mer personlig ton både i story och teckningar (ACs teckningar är helt OK, men jag kan inte säga att det gjorde något bestående intryck på mig, förutom då omslagen 😉 ), men kul hade jag och brydde mig gjorde jag. Och, som sagt, ett riktigt bra slut hade den också, så hurra för det!

Kan köpas bl.a. här:

(kan vara affiliate-länkar, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s