Lästips: Unnatural

En lättsmält serie blir det idag, trots att det händer nog så dramatiska saker i Unnatural, Mirka Andolfos tolv delar långa serie som blandar kärlek, Orwell, erotik och fabeldjur i en mycket snygg förpackning. Det börjar odramatiskt med en huvudperson, Leslie Blair, som på sista tiden har drabbats av en serie mycket, hm, intensiva drömmar:

Elegant tecknat i en stil som har drag både av Europa och Japan (framförallt färgvalen påminner mig ibland en hel del om suveräna Gurihiru), och efter den här introduktionen av vår suidae-hjältinna räknade jag nog med en trivsam men inte alltför allvarlig handling. Trivsamt blev det, men också mer av allvar när världen Leslie Blair lever i visar sig vara en repressiv storebrorsdiktatur där kärlek mellan olika arter ses som degenererat och onaturligt; staten går så långt i sin önskan att arter ska hålla sig till sig själva (och givetvis betraktas också homosexualitet på samma sätt) att om man vid 25 års ålder ännu inte gift sig tvingas man delta i datingverksamhet som detaljstyrs av staten. Så Leslies drömmar är i högsta grad förbjudna, och det visar sig också att det inte bara handlar om erotiska fantasier när Leslie liv förändras radikalt efter att hon fyller just 25 år och tvingas på sin första statligt organiserade dejt.

Jag tänker inte säga mer om handlingen förutom att Andolfo väver ihop en bra intrig; inte på grund av jag blir överraskad över den, men för att hon inte slarvar med detaljerna och för att den känns riktigt väl genomtänkt även om det går lite för snabbt i slutet, efter dramats upplösning. Hennes karaktärsteckning är på samma sätt gedigen, där alla viktigare personer har en bakgrund som väl motiverar varför de handlar som de gör med speciellt plus för

(spoiler) hur hennes mammas liv skildras när hon visar sig vara viktigare än serien tidigare gett vid handen. Och ett till plus för att mammans lejonälskares föregivna svek inte kommer upp i slutstriden, någonting jag räknat med och resignerat accepterat med tanken att det var väl uppenbart att det inte alls handlade om något svek från hans sida, utan istället sparas till epilogen för att understryka hur förrädiska motståndarna varit.

Men det är teckningarna som gör serien, utan tvekan. Jag vet med mig att jag ofta gillar italienska alster; de tenderar att kännas väldigt europeiska, men med en lite lättsammare och mer laissez faire-känsla än mycket från den fransk/belgiska traditionen. Andolfos bilder är definitivt avsedda att vara sexiga, men det känns aldrig unket; det finns ibland en liten vibb av Harlekin-böcker över serien med den mystiska, farliga men ack så sexiga främlingen (dvs den vita drömvargen) men utan dessas ibland rätt unkna syn på sexualitet. Sen tycker jag att hon lyckas allra bäst i de mindre dramatiska scenerna, som exempelvis sida tre ovan, när hon skildrar vardagsliv. Som sagt är det inget fel på intrigen, men det är när Leslie hänger med sina vänner som serien är som mest charmig och det gör också att jag trots allt tycker att seriens första halva, innan dramatiken tar över, är snäppet bättre än den andra.

Efter besvikelsen från de tre senaste serierna var en serie som Unnatural precis vad jag behövde: En för mig ny serieskapare som jag inte hade några förväntningar på, och som under läsningen visade sig vara snäppet bättre än jag trodde i början. Kanske är jag väl snäll mot den just för att den var en så trevlig omväxling men så är det ibland 🙂

Kan köpas bl.a. här:

(kan vara affiliate-länkar, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

2 reaktioner till “Lästips: Unnatural

  1. Jo, jag ville gärna få med att hon är just en gris eftersom det är viktigt för handlingen, inklusive det latinska namnet Suidae. Låt mig säga så här, det finns grisar i hög ställning i samhället som heter både Napoleon och Jones… 😉

  2. Ah, suidae var latin för svindjur. Jag trodde först att det var något koreanskt popkulturskoncept eller liknande…

    Jag kan ju ha litet svårt för furryserier där det inte känns som det finns mer än en stilistisk poäng i att det är just furry, men det här ser ju iofs litet småkul ut. (Kul poäng också med en gris som är kåt på en varg, även om det antagligen gjorts förr…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s