Lindengren-noir: Ugly

Postat den

Joakim Lindengren är en liten udda fågel i det svenska serielandskapet. Jag upptäckte honom först via Horst Schröders tidningar och albumutgivningar; han var rejält flitig med nio album på bara sex år. Jag gillade hans bisarra humor, hans schvungiga teckningar, och att hans serier var så annorlunda mot andra nyare svenska serier på den tiden (dvs Galago m fl). Sen när Schröders utgivning i princip avstannade dök han upp på diverse andra förlag som Tago och Optimal, innan han började ge ut sin egen tidning med sin egen karaktär, Kapten Stofil. 40 nummer blev det till slut och diverse samlingsalbum, och även om jag nog tyckte att kaptenen blev lite enahanda i det långa loppet var det väldigt kul att se hur Lindengren och hans medutgivares satsning höll.

Sen Kapten Stofil lade ner har det blivit längre mellan nya serier av Lindengren. Ett anstötligt liv , hans ensidesserie, har fortsatt att publiceras och för två år sedan kom hans mycket ambitiösa United States of Banana, en seriebearbetning av Giannina Braschis bok. Men nu finns alltså en ny bok skriven och tecknad av honom själv ute, och en som nog är den längsta enstaka historia han gjort efter eget manus. Och om inte det skulle vara nog är den dessutom tecknad i en stil som han mig veterligen inte använt i några tidigare serier, åtminstone inte i några längre sådana. Intressant, med andra ord!

Ugly, som boken heter, är som inläggets titel anger en deckare av den hårdkokta stilen. Baksidan refererar till Chandler och det stämmer fint det, för precis som hos Chandler är det här en bok som inte bekymrar sig värst mycket om att skildra en privatdeckare som noggrant och med osviklig logik följer spår för att lösa gåtan. Istället får vi följa med på ugglan Uglys tripp genom en regndränkt stad, upplyst av neonskyltar, i jakten på ett försvunnet kylskåp, en tripp vars destinationer huvudsakligen bestäms av Uglys infall: ökända hälare, skumma mötesplatser där det ofta finns information att hämta, coola societetsbönor, och en något spattig medhjälpare.

Att Lindengren gillar hårdkokta deckare är ingen nyhet, det har funnit flera tidigare serier som anammat den stilen, och det finns andra inslag som känns igen som faiblessen för gamla varumärken, och för den delen kylskåp (hans gamla album Kylskåpsmarodören i åminnelse). Berättarstilen följer mallen för den här typen av berättelser där fokus ligger stenhårt på privatdeckaren: Den kommenterande berättarrösten i serien är Uglys, och det finns i hela boken exakt två rutor utan Uglys medverkan (om bilder på en bil med Ugly i räknas som medverkan). Allt som allt är manuset vad jag skulle kalla hemtrevligt, med en handling och en dialog som hela tiden frammanar känslan av hårdkokthet men som egentligen är rätt oförargligt gullig.

Det kan låta tråkigt men det är det absolut inte för Lindengren vet sedan Kapten Stofil-åren hur man använder sig av nostalgi på bästa sätt, och här tycker jag det fungerar ännu bättre på grund av nyhetens behag, dvs nyheten i en serie om en inte tidigare skildrar figur, och mest av allt, i Lindengrens teckningar. För som alla som sett hans tidigare böcker har han förutom sin tidiga stil med en myckenhet tusch och svärta och den mer traditionella som oftast syntes till i Kapten Stofil, också en målad stil som hittills varit förbehållet omslag och bilderböcker. Men här använder han den stilen nästan genomgående i färgglada målade seriesidor, och det ser väldigt bra ut. Det finns drag av Jan Lööf, men mest av allt ser det ut som just Lindengren; det är ett tag sedan jag läste hans bilderböcker, men som jag kommer ihåg dem är illustrationerna här mer fyllda av färg i mer mättade toner.

Den som lusläser den här sidan blir kanske lite förvånad över att jag lagt Ugly i Serier för barn-kategorin eftersom nog ingenting jag skrivit tyder på att serien är avsedd för yngre läsare; de som inte läst/tittat på sin beskärda del av klassiska deckare à la Chandler lär inte uppskatta referenserna i den här pastischen. Men ju mer jag tänker på serien desto mer känns den som att den fungerar på två helt olika plan: Dels den för luttrade konsumenter av fiktion, dels för den som gillar illustrationer som man kan försjunka i och studera detaljerna, och som läser handlingen som en rättfram historia om vem som stulit kylskåpet. De första lär ha några år på nacken, de senare klarar sig utan dem 🙂

Kan köpas bl.a. här:

(kan vara affiliate-länkar, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s