Flocken

Postat den

Det är dags för en till serie på svenska inriktad på de yngre läsarna, närmare bestämt Flocken, skriven av Rasmus Malm & Matilda Ruta och illustrerad av den senare, utgiven av Rabén & Sjögren. Det innebär att jag den senaste månaden haft nöjet att skriva om fyra olika nya serier utgivna på tre olika förlag här i Sverige för barn/ungdomar, alla läsvärda, och det finns fler som jag inte tagit upp. Så nog satsas det på den här marknaden, och jag hoppas det går lika bra här som det gjort i USA de senaste åren. Och om jag nu skriver om målgruppen är det nog bäst att jag på en gång säger att Flocken är tänkt för tonåringar, för sällan har jag blivit lika glatt överraskad över vad ”…om att bli tonåring och hitta sig själv…”, citerat från baksidan av Flocken, faktiskt betydde 🙂

Lova, huvudpersonen i Flocken, verkar ha ett helt okej liv när hon en dag får syn på en samling djurtavlor på en auktion som hennes bonuspappa ropar in åt henne. Väl hemma visar det sig när hon tittar igenom dem att de alla har samma motiv: Hyenor. Ensamma hyenor, hyenor i flock, realistiska hyenor, hyenor som målade av någon som aldrig sett en utan bara fått den beskriven av någon annan. Lova blir överförtjust, men hennes mamma blir våldsamt upprörd när hon får syn på dem och kräver att alla slängs. Så stark är hennes reaktion att det är uppenbart att det inte bara handlar om tavlorna, och att det har någonting med tant Lilith göra, den tant som Lova nu minns också hade tavlor med hyenor på väggarna.

Resten av boken följer sedan Lova när först letar upp tant Lilith och därefter vilket samband hon har med hyenorna. Hon får också en ny vän, Josef som går på samma skola som hon gör, som hon först träffar en kväll på Skogskyrkogården och som sen hjälper henne i undersökningarna. Men ju längre in i mysteriet de tränger, desto oroligare blir Lova för Josefs räkning eftersom hon anar att det kan bli farligt för honom…

Det jag gillar med Flocken är att den lyckas överraska. Inte i det stora; den som läst skräck förut anar nog vartåt det barkar ganska snart. Men i det lilla finns det oväntade, som just det att det visar sig handla om skräckgenren, slutet, hyenornas utseende, och inte minst, när teckningarna från att vara lugna och närmast oförargliga plötsligt blir vildsint expressionistiska:

Och sen har vi förstås ett till stort plus, åtminstone för min del:

Spoiler Som jag skrivit flera gånger här förut är jag väldigt svag för varulvshistorier, men det är sorgligt ovanligt med bra sådana. Så när Flocken visar sig vara en tvättäkta varhyena-historia som lyckas alldeles förträffligt med både mystiken och skräcken blir jag förstås glad 🙂

Flocken är en charmig liten bok, om man nu kan kalla en skräckserie charmig. Men det jag menar med det är att den traditionella historien lyckas så bra med alla detaljer och att det känns som om det är en historia serieskaparna verkligen tycker om att berätta att totalupplevelsen är mysig. Och lagom läskig, såklart 🙂

Kan köpas bl.a. här:

(affiliate-länk, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

Ett svar »

  1. Ping: Skräckvecka: Flocken av Matilda Ruta och Rasmus Malm – Eli läser och skriver

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s