Asterix – Vercingetorix dotter

Så har Jean-Yves Ferri (manus) och Didier Conrads (teckningar) fjärde Asterix-album kommit ut, Vercingetorix dotter. Och jag tror att det börjar bli dags för en liten analys av hur deras version av den franska nationalikonen utvecklats. Försäljningen går bra med en initial upplaga på 5 miljoner vilket gör att den kan ta upp kampen med Dav Pilkeys Dog Man och Eiichiro Odas One Piece om största första upplagan vad gäller serier för 2019 (och jag kan absolut ha missat någon annan bok som också konkurrerar), så ur den aspekten får Ferri & Conrad med beröm godkänt, men sen gäller det där med läsvärdet också 😉

Hur som, först några ord om just det här albumet där den lilla byn blir ansvarig för att ta hand om Vercingetorix dotter Adrenaline, dvs dottern till den galliske hövding som lyckades ena gallerna i striderna mot romarna innan han förlorade och senare avrättades. Hans underhövdingar hoppas att dottern ska bli den nya ledaren som ska fortsätta motståndet, men för att skydda henne från romarnas eftersökningar ber man alltså om hjälp med att gömma undan henne. Men hon är själv inte intresserad; hon har fått nog av att det alltid blir strider runtomkring henne (och om man läst Asterix förut vet man att en vistelse i byn alltid kommer innebära att man får bevittna en drös slagsmål mellan de lättstuckna invånarna) och vill bara vara ifred…

Det som fungerar bra den här gången är storyn som i all sin enkelhet är mycket mer minnesvärd (i bemärkelsen att jag kommer ihåg den) än i deras tidigare album. Adrenaline, en lite trumpen tonåring, är också en inte så dum karaktär. Vi har sett henne förut i andra serier/böcker/filmer, men att karaktärstypen är populär är ju också för att den är bra. Andra saker som piffar upp albumet är att vi för första gången på allvar får lära känna några av barnen i byn, och att översättningen lyckas hitta passande svenska referenser när karaktärer till exempel citerar sånger (vilket sker ovanligt ofta den här gången!). Det är knepigt med lokalisering för om det blir alltför hårt knutet till nutiden kan referensen åldras snabbt; jag kommer ihåg en svensk översättning av Floyd Gottfredson där Fermenta användes i ett skämt om aktier, och det fungerar rätt uselt idag :-/

Det som inte fungerar lika bra är däremot saker som det funnits problem med även i de andra albumen, så därför går jag nu över till en mer allmän diskussion om Ferri/Conrad.

När deras första album kom ut var jag positiv; det var inte nyskapande men det var knappast heller meningen, utan poängen var att visa att de kunde ta över serien. Albumet var också klart bättre än Uderzos sista egna album, även om det kanske inte säger så mycket 😉 Gnabbandet mellan gallerna var kul, och Conrads teckningar liknade mycket Uderzos men med några små egna särdrag. Så klart godkänt så långt, med förhoppningar om att det som inte var helt lyckat skulle bli bättre med tiden.

Men tyvärr blev det inte så, utan det har med tiden känts mer som ett av många fall där det första försöket är det mest lyckade, och det där man ansträngt sig mest för att få till det, som Janjetovs version av Inkalen. Vad som följde var en mestadels poänglös Asterix-version av Wikileaks där historien saknade stringens, och en ännu tröttare hästkapplöpning genom Italien, så på det sättet är Vercingetorix dotter en uppryckning; det är åtminstone klart bättre än de två föregående albumen.

Problemen är många, och bland dem finns:

  • Huvudhistorierna är extremt förglömliga. Av de tre tidigare albumen kommer jag knappt ihåg någonting av handlingen, förutom det absolut minimala (”Asterix träffar pister” / ”Caesar vill inte att någonting ska bli läst” / ”Hästvagnskapplöpning i Italien”). Om någon skulle till exempel fråga mig om vem som vann i kapplöpningen har jag ingen aning.
  • På samma sätt saknas intressanta nya karaktärer. Närmast kommer definitivt Adrenaline, men hon är alltför mycket av en kliché för att vara egentligt minnesvärd.
  • En grav flandersifiering av gamla karaktärer. Obelix har blivit alltför korkad, Julius Caesar för ensidigt ond, och trolldrycken för magisk.
  • Allt hopp om lite nya idéer om vad ett Asterix-album kan vara är ute. Asterix har alltid återanvänt idéer men de här fyra albumen är pinsamt formulaiska: Asterix åker till ett annat land (ett standardtrick i Asterix så det är OK), Asterix tävlar i ett lopp genom ett helt land (Gallien runt gjorde det tidigare och mycket bättre), byn blir ansvarig för ett barn som måste gömmas undan (tredje gången det temat används). Papyrusrullen är det enda som inte till punkt och pricka följer ett äldre album, men iofs blev det inte bättre av det…
  • Inga försök att göra sig av med företeelser som var gamla och unkna redan när Goscinny skrev serien, som den mörkhyade piraten; om bara Conrad hade uppdaterat hans utseende hade jag kunnat förlåta mycket.
  • Conrads teckningar var redan från början lite plattare än Uderzos när han var som bäst, men det skulle man kunna säga är olika estetik. Men det som däremot inte kan bortförklaras är att Conrad är slarvig. För min del var en del av charmen med Asterix att den var så hantverksmässigt lyckad; den har aldrig varit min största favorit (jag föredrar till exempel Lucky Luke bland Goscinnys serier) men jag har uppskattat precisionen den gjordes med, något som Conrad saknar. I tidigare recensioner har jag nämnt hur ansiktsuttryck inte matchar känslorna och hur tömmar försvinner i/dyker upp ur intet, och den här gången finns gott om nya exempel som hur ett skeppsroder förändras. Eller de följande rutorna där smeden på natten plötsligt ser ut som en karikatyr av sig själv vad gäller kroppen (tar med en dagbild också där han ser ut som han brukar), och där en romersk galär har en mycket Eschersk galjonsfigur:

Asterix är en stor klassiker och det är förstås en starkt bidragande orsak till att Ferri/Conrad inte kan förändra den nämnvärt. Men även med de begränsningarna borde det gå att åstadkomma bättre serier. Vercingetorix dotter är ungefär så bra som jag tror att Ferri/Conrad kan bli, vilket innebär ett album som roar en smula för stunden, men mest för att jag läst äldre album som varit så mycket roligare vilket jag blir påmind om under läsningen.

Kan köpas bl.a. här:

(affiliate-länk, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

2 reaktioner till “Asterix – Vercingetorix dotter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s