Lästips: Giant Days

Efter 54 reguljära nummer och ett antal extra-diton är nu berättelsen om Esther, Susan och Daisy och deras liv som studenter på Sheffields universitet över. Den började lite försiktigt som en webbserie men 2015 började tidningarna komma ut, och sen dess har vi kunnat följa mer eller mindre i realtid hur det gått för dem: Studier (ibland), bostadsproblem (ofta), relationstrubbel (alltid). Och det har varit väldigt mysigt att vara med på färden, Giant Days är en av de trevligaste serierna jag läst de senaste åren.

Inte för att allt alltid går bra, men för att författaren John Allison och tecknarna Max Sarin och Lissa Treiman är så bra på att fånga den berg- och dalbana av känslor som trion rör upp, och de mycket säregna bipersoner som de träffar. På sitt sätt, trots alla knasigheter, är det ändå en realistisk skildring av universitetslivet när de flesta är unga och för första gången bor själva. Eller som Esther/Susan/Daisy, dvs delar boende med några andra i samma situation 😉

Från första numret, tecknat av Lissa Treiman

Vad dryftas i serien? Jo: Vad gör man när man gjort slut med någon av misstag / när man inte vet vem man kan älska / när ens livs stora kärlek har diametralt olika intressen / när kärleken är obesvarad / när ens bästa vän har råkat i klorna på någon som är uppenbart dålig för hen / när ens bästa vänner plötsligt inte längre vill dela boende för att istället prova på det vuxna livet / när man inte längre har en aning om vad man ska göra efter universitet, oavsett vad man studerat? Ungefär de problemen och ungefär de proportionerna mellan olika trådar bjuder Giant Days på, så om det låter lockande med en i grunden humoristisk skildring av detta ska man absolut ge serien en chans. Den är inte riktigt perfekt i sitt slag, det finns en liten slagsida mot att alla kvinnliga karaktärer är charmigt knasiga medan den manliga karaktär som har störst roll, Ed Gemmell, är rätt trist vilket gör det svårt att se varför hans flickvänner gillar honom; John Allison är definitivt bättre på att skriva om intressanta kvinnor än intressanta män. Men lyckligtvis finns Graham McGraw också med, en karaktär som är definitivt udda på ett lyckat sätt 🙂

Jag kommer sakna Giant Days, men i längden är det nog bra att den avslutades när den var klar med det den skulle göra: En rolig och känslostormande skildring av tre studenters öden och äventyr i Sheffield 🙂

Från sista numret, tecknat av Max Sarin
Kan köpas bl.a. här:

(affiliate-länk, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

3 reaktioner till “Lästips: Giant Days

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s