Lyckade och mindre lyckade manga: Kokkoku / Paradise Residence

Idag tänkte jag skriva lite om två stycken japanska serier; båda avslutade (Kokkoku – Moment by Moment åtta volymer, Paradise Residence tre), båda två generiska på det sättet att jag läst många andra serier med likartad setup, men med mycket olika utfall. Kokkoku utnyttjar sina begränsningar på ett riktigt bra sätt medan Paradise Residence faller platt, och eftersom jag råkade läsa dem tätt på varandra började jag fundera så smått på vad som egentligen gjorde att jag tyckte så olika om dem. Och nu tänkte jag alltså dela med mig av några av de tankarna 🙂

Teckningar

Låt mig först och främst säga att det inte är teckningarna som är avgörande. Faktum är att PR är den med marginal skickligast tecknade av dem, med veteranen Kōsuke ”Oh My Goddess!” Fujishima som den ansvarige. Fujishima har en stil som är mer klassiskt elegant än det mesta andra man ser i seinen-serier, med tunna linjer och ibland oväntade och komplicerade bildvinklar som gör att enstaka rutor kan se snudd på shōjo-liknande ut (shojo har IMHO en tradition av mycket friare layouter och sidlösningar). Visst används skickligheten ibland för ren fanservice ifråga om vinklar, men snyggt är det.

Kokkoku som görs av Seita Horio ser mer traditionell ut, i en hårdare och stelare stil som är effektiv men sällan personlig; det bästa (eller mest effektiva) i teckningsväg är några creepy varelser som dyker upp i serien.

Med andra ord är det på manusfronten som PR fallerar men Kokkoku lyckas. Närmare bestämt i fråga om

Fokus

Kokkoku utspelas i princip helt och hållet i vår värld, men i ett fruset ögonblick där en samling människor intrigerar och planerar för vad de ska göra med kraften att stoppa världen, att när allt är fruset kunna göra vad de vill innan de åter startar tiden. Det börjar kusligt, och blir än mer kusligt när vi får se hur den frusna världen fungerar, med gåtfulla krafter som bestämmer vad som kan/inte kan göras. Inte för ett ögonblick tappar berättelsen bort sig i vad som ska hända; även de interpersonella relationerna handlar i grunden alltid om hur man ska hantera den stoppade världen.

I PR däremot känns det som om Fujishima inte har mycket idé om vad det ska bli för en serie ens in första kapitlet, utan att han mer börjat skriva en serie om kvinnliga studenter på ett studenthem och sen hoppas att det ska ge sig med tiden om det ska bli en kärlekskomedi, knashumor med udda personer, eller någonting annat. Tre volymer senare vet jag fortfarande inte vad det egentligen var för poäng med serien, förutom då en del snitsiga seriesidor.

Karaktärer

För framförallt PR, med sin mer eller mindre icke-existerande handling, skulle intressanta karaktärer kunnat rädda serien; jag har läst en hel del fruktansvärt klichéfyllda serier som jag ändå tyckt om på grund av personkemi mellan karaktärer (som exempelvis Takane & Hana, en annan manga jag nyligen läst vars kärlekshistoria är så uttjatad att jag inte kommer skriva mer om serien här, men där jag gillar huvudpersonerna vilket gör att jag kommer fortsätta läsa den). Men i PR saknas både personkemi och intressanta fristående karaktärer. Huvudpersonerna har på sin höjd fått ett utmärkande personlighetsdrag för att man ska veta vem som är vem, som en mani för puddingar, en utländsk student som inte förstår att man ska ha kläder på sig i gemensamma utrymmen, osv. I mer lyckade serier, som Komi Can’t Communicate, kan personer introduceras med hjälp av sådana särdrag, men efterhand utvecklas de till mer komplexa människor, men i PR förblir alla lika endimensionella serien igenom.

Kokkoku, en serie som står och faller på hur väl den utnyttjar sin dramatiska miljö och handling, är likafullt överlägsen i sin karaktärsskildring. I början är det en familj, Yukawa, som står i centrum när det visar sig att familjen i hundratals år ägt en sten som gjort det möjligt att stoppa tiden, och den obehagliga organisation som försöker stjäla stenen från dem. Så vi får lära känna familjemedlemmarna, en bra blandning av gammalt och ungt och av mod och rädsla.

Senare börjar vi också lära känna motståndarna, och även de som inledningsvis framstår som onda kommer visa sig vara mer intressanta än så. Berättelsen är också precis lagom lång, utan att det blir för mycket av kaka på kaka när det gäller de bitvis monstruösa händelserna.

Diverse

Det finns såklart mer saker, som hur PRs skämt inte fungerar alls, eller hur serien när den avslutas efter bara tre volymer försöker få till lite spänning på slutet om huruvida det som Fujishima hoppas charmiga studenthemmet ska rivas eller inte men helt misslyckas med spänningen eftersom jag inte bryr mig det allra minsta om hemmet. Kontrasten är stor mot Kokkokus välplanerade och känslomässigt starka slut (med ett stort extra plus för hur ljudet används), minst sagt.

Framgångsreceptet är inte precis överraskande: Vet vad du vill med din serie (och som sagt, det kan ibland visa sig efter ett litet tag när serieskaparen/na fått bättre grepp om sina karaktärer), och se till att dina huvudpersoner har mer djup än en ankdamm. Paradise Residence misslyckas med båda sakerna, medan Kokkoku – Moment By Moment har bättre koll på vad den håller på med; den följer till punkt och pricka vad som behövs för att göra en i grunden mycket traditionell skräck/thriller/dramaserie läsvärd. Olika är serierna, där en nog är tänkt att vara en lättsam och småsexig komedi medan den andra är ett tungt actionäventyr, men jämföra dem gör jag så gärna ändå 🙂

Alternativläsningstips: Eftersom jag skrev om den så sent som i förrgår kan jag återigen livligt rekommendera Giant Days, en serie som verkligen vet hur en berättelse om ett studenthem ska göras, och för den som istället vill läsa fler serier om hur det kan gå när man stoppar tiden finns Don Rosas korta men utmärkta När tiden står stilla vars grundidé är identisk med Kokkokus. Mindre blodigt, dock!

Kan köpas bl.a. här:

(kan vara affiliate-länkar, dvs om du köper via länken får jag en liten ersättning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s